Barnkarusellen

Muggles - men är det inte ganska vanligt att de lyckas ta sig bakåt innan de kan röra sig framåt? Har bestämt för mig att min lillasyster kröp baklänges ett bra tag innan hon lyckades krypa framåt.

Telis - oj, här var det många turer fram och tillbaka! Kanske på ett sätt skönt att kliniken fattade beslut om ÄP, så slapp ni själva fundera på vad som är bäst? Å andra sidan är det ju ni som betalar, så jag förstår att man vill ha ett ord med i laget då. Det som är positivt den här gången är kanske att alla är negativa - det är väl då det är störst chans att lyckas enligt alla som kommer med det "goda" rådet att slappna av. Sen antar jag att du räknat med förra omgången som ett försök, men om kliniken inte gör det måste det ju betyda att ni har två chanser till, utöver den här, eller? (Fast jag hoppas innerligt att det räcker med den här gången.) Stor kram till dig!

Nenne - åh nej; vad tråkigt att du blivit uppsagd! Beklagar verkligen. Men jag säger som Vänner - du kanske ska tillfället i akt att utveckla din humoristiska och underhållande ådra; jag är säker på att du har stor potential inom det området. Kram!

Vänner - tack för tipset om att "stänga av" smaklökarna när man gör glukosbelastningstestet! Jag fattar precis vad du menar; har praktiserat det själv vid något tillfälle, men det är bra att bli påmind.

Många stora grejer som är på gång i ditt liv, men du låter så nöjd och glad när du berättar om dem, så jag är säker på att det blir jättebra!

Lappis - välkommen hem till Sverige igen! Kul att se dig tillbaka här, även om du kanske hellre hade varit kvar på semestern. Ser fram emot reserapport så småningom.

September - vad skönt att allting såg bra ut på ULet! Hoppas att du kan slappna av och släppa all oro nu, och bara ladda batterierna inför förlossningen och det som kommer därefter.

Telis - nä, det där med ivf-matte verkar vara en besvärlig vetenskap! Jag tror inte heller att chanserna vid ivf ökar om alla är negativa; ville bara ironisera lite över rådet att slappna av. Fast jag håller tummarna lika hårt, oavsett vilka chanser läkarvetenskapen bedömer att det finns.

Piggelin - hehe, det var en sanning med modifikation när jag skrev att "vi" ska bygga ett eget skötbord; mer ärligt hade varit att skriva att det är maken som bygger det. Fast jag har hjälpt till med design och inköp.

Nenne - en natts sömn brukar vara undergörande när det gäller att smälta tråkiga beslut, men jag förstår att det känns tungt ändå. Man njuter alltid mest av ledigheter som är tidsbegränsade, så jag kan tänka mig att det trots allt inte känns så kul att tänka på en ledig sommar. Det är väl med jobb som med barn; hade man bara vetat att man "någon gång" skulle bli gravid/få ett jobb hade det varit lättare att vänta på att nå dit.

Usch, tjejer, idag behöver jag lite peppning, för mitt blodtryck har stigit lite till, och är nu över gränsen. Jag var på kontroll hos BM igår, och nu var trycket uppe i 140/100. Det känns så j-vla f-rbannat orättvist när jag verkligen tar det lugnt, är sjukskriven på halvtid och följer alla råd som finns, och ändå så stiger det. J-kla kropp till att svika! Nu vill BM att jag ska bli sjukskriven på heltid, så i eftermiddag ska jag träffa en läkare för att diskutera den saken.

De senaste dagarna har jag verkligen tänkt på hur lycklig jag känt mig, med en fint växande mage, att jag mådde bra, att vädret var fint, att jag är så glad att det är just min man som är pappa till mina barn; och ja, allting kändes toppen helt enkelt, och jag levde verkligen här och nu, och uppskattade det. Därför var jag oförberedd på att trycket skulle ha stigit igår, för jag kände mig verkligen lugn, rofylld och harmonisk, så det kändes liksom inte troligt.

Telis - tack för inlägget från Kapybaran! Jag brukar läsa hennes blogg "ryckvis", för jag kommer inte in på den på jobbet, så det blir när jag tänker på det när jag surfar hemifrån. Men jag ligger ett par veckor back nu, så det här inlägget hade jag inte sett. Hoppas att dagarna mest kommer att bestå av det hon beskriver!

Nenne - vilken härligt positiv inställning du har! Kan du inte spilla över lite till mig? Verkligen härligt att läsa ditt inlägg från igår kväll. Kram!

Angående glukosbelastning, så ska jag göra ett 2-timmartest om ett par veckor. Här tror jag inte att de kollar sockret alls under resans gång, fram till glukosbelastningstestet, utan alla får göra det.

Zozo - har tyvärr inget svar på din magfråga; mina erfarenheter är ju inte direkt allmängiltiga på den punkten. Barnmorskan mätte min livmoder igår, och jag ligger precis mitt på normalkurvan för tvillingmagar. För den som är intresserad är mitt SF-mått 30 cm i v. 25+4.

Zozo - här är gränsen för högt blodtryck 140/90; ligger man över det, och då särskilt undertrycket, blir man oftast sjuksriven. Åtminstone om man väntar tvillingar, men jag tror att det är så även vid enlinggraviditeter. Själv låg jag också ganska högt från början (120/80), men det är ju en defintivt skillnad nu, med 140/100. Det värsta tycker jag är att jag absolut inte känner mig stressad, så jag förstår liksom inte hur jag ska bära mig åt för att få det att sjunka; det finns ingenting jag kan sluta med för att ta det lugnare.

Hej tjejer,

Detta är inte Tinga som skriver utan hennes sämre hälft till make (en del av er har till och med träffat mig i Gbg). De senaste dagarna har Tinga och jag fått lite mer äventyr än vad vi skulle önska och eftersom ni har varit ett bra stöd för Tinga vill hon att jag ska hålla er uppdaterade om vad som händer med trådens första (?) tvillingar.

Summan av kardemumman är att Tinga är inlagd sedan i onsdags kväll och att vi förmodligen blir föräldrar tidigare än vi egentligen skulle vilja. Jag tänkte att jag skulle redogöra för vad som har hänt, så ni som inte gillar maratoninlägg kan scrolla ner till nästa inlägg.

Som ni kanske vet har Tinga haft på gränsen för högt blodtryck men annars mått prima. I tisdags var det dags för ett besök hos BM och då hade trycket stigit ytterligare till 140/100. Vi fick därför en läkartid i går eftermiddag. Innan läkarbesöket kollade vi äggvitan i urinen och kom efter lite dividerande fram till att det inte var äggvita i urinen. Läkaren var inte direkt orolig, men sjukskrev Tinga på heltid. Och när vi kom hem kände vi oss ganska lugna, men då ringer BM och säger att hon hittat spår av äggvita i ett urinprov som Tinga lämnade. BM bad oss packa tandborsten och sticka till specialistmödravården på studs (de stängde om 30 min). Väl där blev vi slussade till förlossningen (av alla ställe ? dit ville vi ju inte), men det berodde på att det var kortare väntetid där. Efter diverse lyssnande och klämmande fick vi diagnosen ?en lätt släng av havandeskapsförgiftning? och eftersom det är en tvillinggraviditet blev det inläggning.

Idag på förmiddagen gjordes ett s.k. flödestest, där man kollas blodflödet genom navelsträngarna. Dessvärre visade det att flödet till den ena tvillingen är för dåligt (näst sämst på skalan) och det beror förmodligen på att kärlet helt enkelt är för litet. För att säkerställa näringstillförseln svarar Tingas kropp med att öka blodtrycket. Senare på dagen gjordes ett ultraljud och då visade det sig att den stora tvillingen vägde strax under 900 g (mitt på kurvan för en 3.5 kg bebis), medan tvillingen med det dåliga flödet vägde 625 g.

För en liten stund sedan pratade vi med överläkaren och han var till vår stora förvåning inte speciellt intresserad av vad de vägde!! Det är nämligen ålder och inte vikt som är intressant. Han sa också att det trånga blodkärlet inte kommer att bli större och för eller senare kommer det att vara för litet för att ge tillräckligt med näring. När det sker kommer barnen att plockas ut. Så nu kollas flödet genom navelsträngarna och barnens tillstång med CTG regelbundet och när den lille/a signalerar ?nu mår jag inte bra? eller om flödet försämras ytterligare så kommer de tas ut med snitt. Ingen vet om det händer imorgon eller när, men en realistisk gissning är att vi är föräldrar inom två veckor.

De kommer alltså att födas en bra bit för tidigt (Tinga går in i vecka 27 i morgon) och vård på neo kommer det att bli, men läkarna hyser mycket goda förhoppningar om att det hela kommer att sluta med två friska barn.

Tinga mår för övrigt oförskämt bra rent fysiskt, men givetvis är vi båda oroliga och nerverna hänger utanför. Samtidigt känner vi att vi är på ett av världens bästa ställe nu när något sånt här tvunget skulle hända. Vi har på något sätt gått och blivit fatalister, då vi inte kan påverka någonting och kan liksom bara följa med.

Hrm... det känns som det blev ett sakligt och lite torftigt inlägg, men det väl kanske också ett tecken på anspänning. Jag kommer att försöka titta in här vid något eller några tillfälle lämna små rapporter.

Tinga hälsa till er alla, men skickar en extra kram och lyckönskning till Telis.