Fria för 3:e gången?!?!?!?

Nä, men ett "samtal" kommer ju att av slutas med ; "hur vill du göra?"... "blir det bra om vi gör så?".... vilket i min hjärna är samma sak som ett frieri.

Jag förstår vad du menar, och det känns egentligen helt fel att fråga flera gånger!! Det känns lite nedvärderande vissa stunder att han inte kan säga ja/nej. Men samtidigt vet jag ju varför.
Tror att problemet är att få till det vid rätt tillfälle, på rätt sätt.

amor aeternus skrev 2008-02-25 08:50:19 följande:

Ja så kanske skulle fungera! Att jag har lite mer koll på allt det andra som krävs också. Mat skulle def. fungera: min sambo ÄLSKAR mat!!.. men det syns verkligen inte.. orättvist.. hm.
Ja, kanske är det 3:e gånge gillt ?!?!?

psst... min tanke var just ute vid stugan.. hans kära sommarställe! Kan bli jätte fint och stämningsfullt!

Pyron: Vad kul! Vad glad jag blir! Det finns alltså hopp?! Kände du inte att du var "tjatig" och att det inte blev så där romantiskt som det skulle kunna bli? Jag kan känna att det blir kanske för mycket med "alla" frierier. Hur var det för dig?

Förstår vad du menar! Min sambo pratar inte mycket om sina känslor, så det gäller kanske att jag själv kommer fram till "rätt" sätt att få fram min önskan, så att han förstår att det är honom och ingen fest jag vill ha!

Har funderat lite, och kommit fram till att det vore mysigt om jag kunde fria ute vid stugan! Problemet är bara att jag då är beroende av att vi inte har några barn med oss ... sen gör det ju inget om det är fint väder. Eller så struntar jag i vädret, bara stämningen är bra! (jag vet att han tycker att en romantisk kväll är levande ljus och middag) Första bästa helg blir bra. Då ska jag verkligen försöka förklara att jag inte alls "kräver" ett stort bröllop med "extra-allt"! Vad tror ni om det?! :D

Det blev inte av i helgen, i alla fall. Jag trodde vi skulle ha våra barn så jag hade inte planerat något. Sen´ visade det sig att vi blev barn "fria" lördag-söndag!! Grrrr.... Visst kunde jag ha inproviserat, men jag var inte mentalt inställd, så... Funderar på torsdag. Eftersom det är svårt att veta när vi har barn eller inte, är det kanske lika bra att ta första bästa tillfälle?! På torsdag är det bara vi på kvällen. Problemet då är att han kommer hem före mig, efter jobbet. Dessutom kommer vi inte att vara själva när vi ska äta middag. Jag har skrivit ner några rader om hur jag känner,och hur vi skulle kunna göra så han blir lugn och nöjd. Så det är klart ;D

Precis vad JAG fantiserar om. Då blir det ju inget stort, och han slipper stå i centrum .. typ. De som kommer, i så fall, att vara med är ju vittnen/någron ur familjen. JAG hade sedan tänkt att vi kunde ha en liten "fest"/grilla eller nåt´... utan att tala om varför. Att resten av den närmaste familjen kunde komma senare .. för att bara vara med och grilla t ex. Så får de närvarande upptäcka vad som skett, själva. Hi hi hi hi .. DÅ blir det väl ett liv förstås, men i alla fall...