Hur "ber" man om pengar till sitt bröllop?

Alla här verkar tycka ganska snarlikt om att "man inte ber om pengar". Jag tycker inte alls det. Allt beror på hur ni brukar göra i vanliga fall.

Jag ber ofta min pappa om pengar. Och det är för att jag pluggar utomlands på hans bekostnad och att han alltid sagt åt mig att be om pengar när jag behöver. Så allting beror på vad ni har för förhållningssätt till pengar. När jag börjar jobba kommer jag så klart inte be pappa om pengar längre, men just nu försörjer han mig.

När det gäller dig kanske det vore konstigt att be om pengar om han aldrig "bidragit" ekonomiskt till andra saker i ditt liv... Tex har min pappa köpt lägenhet åt syrran och så... Han köper ofta saker till sina barn och när vi sa att vi ska gifta oss sa han direkt att han ska betala.

Om din pappa har liknande inställning + möjlighet tycker jag du kan ta upp frågan. Däremot tycker jag inte det är rätt att ni förväntar er bidrag av brudgummens pappa BARA för att han har råd. Det handlar ju om inställning och vilja också. Vill han bidra? Brukar han göra det?

Om du tror att din pappa eller hans pappa vill bidra (men inte tagit upp det än tex för att de inte förstår hur lång tid det tar att planera ett bröllop) då kan du alltid ta upp den ekonomiska frågan indirkt. Tex säga "vi har tänkt oss ha ett budgetbröllop". Om nån av dem då "vaknar" och erbjuder sig betala, fine! Om inte kanske du inte ska förvänta dig nåt ekonomiskt från deras sida.

Men herregud... "barn är inte billiga"?????

Det finns ju annat än pengar som styr här i livet. Ska pengar och inkomst bestämma när man ska ha barn också? Visst, livet blir enklare med stålar. Men det finns nåt som heter magkänsla också! Och romantik och kärlek!!!

Klart man kan gifta sig med dålig ekonomi! Pengar ska inte styra NÄR man gifter sig heller. Bröllopet får anpassas efter pengarna, man gör det man har råd med helt enkelt. Att gifta sig är gratis, det är festen som kostar.

Att göra barn är gratis, det är deras behov som kostar. Men man behöver inte vara prylfixerad där heller. Det finns mkt man kan köpa begagnat. Det finns nyttig och bra mat man kan handla billigt...

Jag gillar inte när folk predikar om andras val här i livet. Har två otroligt bra tjejkompisar med urkass ekonomi, den ena pluggar den andra är outbildad låginkomsttagare. De har helt underbara söner och är fantastiska och unga mödrar! Deras energi, engagemang och kärlek känns så mkt mer naturligt för mig än alla snofsigare "senaste modellen barnvagns" dragande 30 + morsor med en sliten blick och en latte i handen i Stockholm.

Mammorna i tidig 20 års åldern (som jag känner) uppfostrar sina söner på ett exemplariskt sätt, de har tid för barnen, de orkar. De leker och skrattar med dem och NEJ livet är inte så enkelt men de är inte slavar för pengar...

OBS: jag har PMS. Ta inte åt er... men tänk efter på vilket värde pengar har för er egentligen... vilken oproportionerlig roll det har fått...

Åh vad kul att man fick lite medhåll!! Jag var beredd på värsta utskällningen för min "galna" syn på livsval osv hehe... Ang att skaffa barn med dålig ekonomi, man får jämt höra hur fel det är... Är så trött på det. Livet är inte evigt. Ibland måste man köra på också...

Vi gifter tex oss med "sådär" ekonomi. Vi har bara en lön att leva på och visst hade vi kunnat vänta ett år så vi har två löner (när jag blir klar med utbildningen och har jobbat ett år) men nej... vi vill gifta oss nu!! Bröllopet anpassades efter de förutsättningar vi har. Sen erbjöd sig min pappa betala allt men det blir väl så att vi delar upp kostnaderna. Men även med vår ena lön ville vi verkligen gifta oss denna sommar!! Det är en känsla som inte går att förklara logiskt. Det är en "nu gäller det" känsla, ett lyckorus! Skulle aldrig skjuta på bröllopet för att ha mer pengar... Det skulle döda lite av det där lyckoruset vi kände när vi bestämde oss för att gifta oss.

Insikten växer fram... detta är mannen i mitt liv. Har aldrig varit så lycklig... vill aldrig leva utan honom... sen bestämmer man sig för att bli man & fru... tänk sen: "ok, vänta ett år då tills ni har mer pengar". Nej fy vad hemskt.

Jag är bara 26 och vill ha barn snart. Kommer krocka med karriär och nej vi har inget hus än och jag har inte jobbat massa massa år men det skiter jag i. Känns det rätt så ÄR det rätt!! Man kan göra så det blir rätt... Pengarna får anpassas efter mig och våra behov, inte tvärtom!

hehe... lite off topic men ändå. Det är kul att diskutera livsfrågor också

Brud 080808:

Ja, visst är bröllopet och tiden för den inte nåt helt logiskt utan mer av en känslomässig grej? Jag vill gifta mig NU!!! Kan inte ens tänka mig att vänta ett år till (trots att vi säkert "borde" göra det av ekonomiska skäl)

Vad roligt att du har skaffat barn och ändå pluggar. En doktorand jag känner (doktorstjänst är väl nåt mellanting mellan plugg och "riktigt" jobb med extremt dålig lön) rekommenderade att skaffa barn under forskningstiden. Hon har dålig ekonomi men mycket tid och mycket flexibla arbetstider vilket gynnar umgänget med barnen.

2008-08-09 skrev 2008-03-08 09:00:37 följande:

Jag förstår absolut din poäng. Men jag tycker ändå det är helt ok att planera barn trots att livet inte är 100% stabilt och enkelt. Tror aldrig det finns ett "perfekt" tillfälle att skaffa barn ändå, man skapar tillfället. Och sen finns det så många andra faktorer som påverkar ens liv än pengar. Som tid! Oftast innebär mer tid mindre pengar men det kan vara värt det just när man skaffar barn tycker jag...

Jag och m2b planerar lite smått inför ett familjeliv och då är vår viktigaste prioritering hur vi ska få tid att vara med våra barn. När vi funderar på jobb utgår vi ifrån vilka som bäst kan kombineras med familjeliv, inte vilka som ger bästa ekonomiska grunden.