Inte bjuda svärföräldrarna på bröllopet?

Tack för era fina svar! Jag förstår att det är han som måste ta beslutet, men det leder till så mycket konflikt mellan oss. Jag tycker inte att han ska bryta med dem för jag tror att han kommer att ångra sig och att det kanske är försent då. Han vill däremot bryta med dem.

Tror ni verkligen att det går att bryta med sin föräldrar och leva vidare?

FruRålin080808: hur fungerar det för dig? Har du barn? Hur gör ni på jul och födelsedagar och så? Lever du med hoppet om att det kommer att bli bra? Jag känner på något vis att jag vill att han åtminstonde ska hoppas och tro att det kan bli bra i framtiden, men han säger tvärtom. Att han mår bättre om han bara accepterar att det är så här och inte har något med dem att göra... Det är så svårt. Självklart är den här situationen viktigare än ett bröllop, men jag vill ändå att vår dag ska bli fin. Jag har stor familj och vi har många fina vänner. Jag vill inte att det här ska påverka varken dem eller oss. Tycker så synd om min man som måste bära det här själv. Jag vill hjälpa honom på något sätt...

Vi pratade igenom detta i helgen och bestämde oss för att försöka genomföra bröllopet som vi tänk ändå. Vi tänker utgå ifrån att hans pappa kommer att "sköta sig" och bjuda dem, men känner vi att det blir värre och värre med drickande innan bröllopet så får vi se... då kanske min man kommer att vilja bryta med dem och då får jag acceptera det.

Jag tror min man kommer att vilja ha sina föräldrar där den dagen vi gifter oss och förhoppningsvis så kanske situationen har blivit bättre till dess. Det kanske låter naivt, men jag hoppas fortfarande att han ska bli frisk och att familjen ska kunna börja läka. Under tiden får jag väl helt enkelt hålla mig i utkanten av familjegrälen och stötta min man så mycket jag kan.

Igen - tack för era fina svar! Fick mycket att tänka på...

Mini wedding - vi gifter oss om ett år så det finns ju lite tid att förhoppninsvis ordna till situationen.

Tack för alla uppmuntrande ord!

carinokenneth: hur "gick det hem" bland resten av familjen? Jag är så rädd att om min pojkvän säger upp bekantskapen med sina föräldrar att hans syster och farmor och andra ska ta avstånd från honom för att rädda familjen ansikte utåt.

pearldrop: jag vet faktistikt inte. Jag tror inte de hänger här direkt, men skulle de göra det skulle väl helvetet braka lös. Dock känner jag att jag också måste få ventlira mig någonstans eftersom den här situationen påverkar mig också.

Separat mottagning och alkoholfritt bröllop låter som jättebra idéer, men när jag tänker på det blir jag förbannad för vi vill ju kunna ha vårt bröllop som vi alltid önskat och inte behöva ändra allt för att en vuxen människa inte kan ta tag i sitt liv och sluta supa!

Hans syster har tagit på sig ansvaret för att han inte dricker den dagen och vi kommer också sätta ned foten och tala om vad som gäller om han tänker komma, men det har vi ju gjort förut ang. andra sammanhang och han har inte klarat det då.

Jag fyllde år i veckan och fick kort från mina svärföräldrar med en inbjudan att komma och hämta min present över påsk. Jag ringde upp och de var glada (och han var nykter) och de frågade om bröllopet och verkade genuint positiva. Hon sa att hon vill att familjen skulle komma på middag och när hon hörda att jag tvekade så la hon till: "du är ju självklart en del av familjen".

Känner mig hoppfull och glad över att det kanske finns en chans till försoning i alla fall.

Tack för ert stöd och håll tummarna :)