• brudensara

    Utmattningssyndrom. Ledsen, vill gärna ha råd....

    Min sambo och jag ska gifta oss i september -08, har planerat bröllopet i ett år och jag är så glad för att vi ska gifta oss. Men senaste halvåret har jag mått sämre och sämre, orkat mindre och mindre, börjat få alltmera ont i huvudet och ryggen, ont i magen, svårt att sova, glömmer bort saker, gråter hela tiden. Har varit hos husläkaren (eller läkarna, snarare, de byts ut hela tiden - känns inte så tryggt) flera gånger, först för att få hjälp med magontet och sedan för de andra symptomen. Nu har jag fått diagnosen "utmattningssyndrom", är sjukskriven och ska börja hos en psykolog hos företagshälsovården. Jag har verkligen haft det väldigt stressigt på jobbet läääänge (mycket att göra, stort ansvar i kombination med nedskärningar), men har trott att jag klarar det. Jag har aldrig mått så här förut och vet inte avd jag ska göra. Det känns så hemskt att må så här, egentligen är jag ju lycklig, allt i mitt liv är bra: jag har världens finaste kille, ett jobb som jag egentligen gillar och tycker är viktigt, fantastisk familj och jättebra vänner. Men ändå vill jag bara dra täckert över huvudet och gråta. Det känns så hemskt för min sambo, han vill så gärna hjälpa mig men vet inte hur och är rädd att det är nåt med honom som är fel. Men det är det ju inte! Jag är så rädd att det här ska förstöra vårt förhållande och bröllop. Är det nån som har egna erfarenheter eller några år?

  • Svar på tråden Utmattningssyndrom. Ledsen, vill gärna ha råd....
  • brudensara

    fitforfight: ja de ahr tagit strumaprov, inget var fel. Tack för tipset... och hoppas att du mår bättre nu!

  • johansdotter

    Du är inte ensam...och du kommer bli bättre...men du kan själv inte direkt göra något åt det. Bara vila och lev i nuet.
    ...så känner du för att bara ligga och stirra in i väggen en hel dag...så gör det, inget onormalt i din situation. Låt andra serva dig ett tag istället och ha definitivt inget dåligt samvete för det!

    Var rädd om dig och flyt bara med. Se bara till att du hittar DIN psykolog, som du känner förtroende för och kan prata om ALLT med....för det gör jättemycket. Man behöver tömma massor som bara snurrar runt däruppe.
    Var inte rädd för att byta psykolog om du inte hittar personkemin efter några ggr. För den är sååååå viktig.
    Själv hittade jag en riktig pärla....och jisses vad hon fått stå ut med...*fnissar*...men hon har alltid gjort det utan att vare sig döma eller ha pekpinnar!

    ...och det går över....

    KRAAAAAM

  • Princess Nightingale

    Luta dig tillbaka och ta det lungt. Det borjade inte vanda for mig forran jag sket i ALLT och bara gjorde det som jag verkligen tyckte var roligt. Jag sager inte att du ska gora sa men forsok att se det som en semester, for det ar precis vad din kropp och hjarna behover!

    *KRAM!*

  • girl in love

    Hej,

    Jag har erfarenhet av liknande situationer.

    Det som hjälpte mig var en bra terapeut och antidepprissiva. Var skitmotig mot att ta medicin till en börkan men tillslut insåg jag att jag inte skulle bli frisk annars.

    Du kan fixa det här och när du kommer ut ur det kommer det att kännas fantastiskt! Du är stark och modig som har dragit i bromsen, Bra jobbat! Att be om hjälp och råd är också modigt

    Styrka, kramar och solsken till dig. Du har kommit en lång bit på vägen.

  • ingenjörsbruden
    brudensara skrev 2008-03-26 14:34:27 följande:
    Min sambo och jag ska gifta oss i september -08, har planerat bröllopet i ett år och jag är så glad för att vi ska gifta oss. Men senaste halvåret har jag mått sämre och sämre, orkat mindre och mindre, börjat få alltmera ont i huvudet och ryggen, ont i magen, svårt att sova, glömmer bort saker, gråter hela tiden. Har varit hos husläkaren (eller läkarna, snarare, de byts ut hela tiden - känns inte så tryggt) flera gånger, först för att få hjälp med magontet och sedan för de andra symptomen. Nu har jag fått diagnosen "utmattningssyndrom", är sjukskriven och ska börja hos en psykolog hos företagshälsovården. Jag har verkligen haft det väldigt stressigt på jobbet läääänge (mycket att göra, stort ansvar i kombination med nedskärningar), men har trott att jag klarar det. Jag har aldrig mått så här förut och vet inte avd jag ska göra. Det känns så hemskt att må så här, egentligen är jag ju lycklig, allt i mitt liv är bra: jag har världens finaste kille, ett jobb som jag egentligen gillar och tycker är viktigt, fantastisk familj och jättebra vänner. Men ändå vill jag bara dra täckert över huvudet och gråta. Det känns så hemskt för min sambo, han vill så gärna hjälpa mig men vet inte hur och är rädd att det är nåt med honom som är fel. Men det är det ju inte! Jag är så rädd att det här ska förstöra vårt förhållande och bröllop. Är det nån som har egna erfarenheter eller några år?
    Gud va tråkigt! Ser att du har fått så bra råd ifrån tjejerna men jag saknade en sak......

    Prata med din chef, han/hon måste få reda på hur det är o vanligtsvis så brukar de inte kräva att man ska jobba för två.
    Chefen bör ha möjlighet att omfördela arbetsbördan så att du får det lite lättare p jobbet.

    Var rädd om dig o krya på dig(?kan man säga så?)!
  • Kakan Mascha

    Glömde kram också. Och lycka till!

  • brudensara

    Tack igen för era goda råd och er omtanke! Första gången jag "pratar" med nån annan än min chef, min bästis och min m2b om det här. Tryggt att få så fin respons på det här forumet!

    girl in love: får jag fråga vad du tog för någon medicin? Min husläkare föreslåg antidepressiva, men jag avböjde, har läst så mycket otäckt om biverkningar osv. Vore skönt att få tips om nåt som har hjälpt någon annan...

  • johansdotter

    Angående antidepressiva...leta rätt på en sort som passar dig!
    Jag prövade 5 olika innan jag httade dom jag har nu.
    Var inte rädd för att säga att du vill ha andra om du inte känner att dom hjälper...eller du bara sover...eller blir hispig...får självmordstankar...eller blir en zombie utan några känslor.

    När dom funkar med dig så tar dom udden av deppressionen men blockerar inte dina känslor. Du ska kunna leva ett "normalt" liv med dom, dvs dom ska inte hindra dig...utan bara hjälpa dig.
    Var noga med att kolla det så kan det bli bra.

    En av dom vanligaste biverkningarna är nedsatt sexlust...men det kan juh kanske vara bara bra under rådande omständigheter.
    Man får bara se till att skaffa sig längre "startsträcka"

    kram

  • kattbrud

    JOhansdotter vilket märke passade bra för dig på antidreprs?

  • Aleta

    Cipramil funkade bra för mig, är också jättemotståndare till att ta mediciner, men det hjälpte. (Lägsta dosen envis som man är...)
    Men låt en läkare avgöra, vi är ju alla olika.

    Angående ditt jobb: Ingen kommer att tacka dig om du jobbar tills du är totalslut. När det händer så måste de ju anställa en ny person i vilket fall och dessutom ha dig som långtidssjukskriven. Se till att säga stopp även om det är svårt (speciellt just nu när du mår så dåligt.)

    Kram och lycka till!

Svar på tråden Utmattningssyndrom. Ledsen, vill gärna ha råd....