Nån som byter bort ovanligt namn mot vanligt son namn?

TS! Jag känner precis som du! Min sambo har "gått med på" att ta mitt namn. Senaste halvåret har jag gått inför att han ska välja det och att det inte ska vara något som jag övertygar honom om. Men jag har dåligt samvete i alla fall eftersom han måste byta, men nån av oss måste göra det eftersom vi vill ha samma namn. Kanske blir det så att han behåller sitt son-namn också... Känns som om jag berövar honom en del av hans identitet om han tar mitt namn! *-)

Hehe... vill bara göra klart att mina kval har ABSOLUT inget att göra med den välidgt förlegade traditonen att ta mannens namn. Det har snarare att göra med att jag inte tycker att någon ska behöva tvingas till något utan att den fria viljan ska råda! (Har dock tendens att vara en ganska puschig flickvän...:-O) När det gäller den blivandes namn tycker jag inte att det ska vara något som puschas fram utan något som han väljer. Mer eller mindre i alla fall...

Mitt namn bär endast min mor och far och min brors familj... Jag tycker att det är ett fint namn...

Ja men det verkar väl som en bra lösning! Känns på nåt sätt som att det är viktigare att hela familjen heter samma.... och det är krångligt att byta namn på en hel familj! Tror det blir jättesmidigt med ditt namn som mellannamn! (Så gjorde min mor och far, vilket dock resulterade i att hela familjen bytte namn när jag var fem år, från ett son-namn till ett betydligt ovanligare... )

För att förstöra din generalisering så:
Min sambo skulle ha jättemycket samvetskval om jag bytte till hans namn...

Nu har jag inte läst alla svaren men... jag fattar inte. Varför är det kategoriskt alltid kvinnan som får dåligt samvete för att mannen ska byta efternamn? Jag har aldrig hört det omvända.Nu får jag säkert till svar att "just i VÅRT fall så..." men generaliseringen ovan består av precis en jäkla massa "just i VÅRT fall...".Personligen ("just i MITT fall") skulle jag inte byta bort ett riktigt ovanligt namn mot Andersson, Pettersson eller Svensson. Det beror inte på att just jag måste behålla mitt namn utan framför allt för att jag kan nästan sätta min fot i pant på att mina barn hellre heter ett ovanligt namn istället för ett -ssonnamn.Fundera själva; om era föräldrar hade hetat Svensson resp. Silversköld (nu hittar jag bara på två olika namn) som ogifta, vad hade ni då önskat att de hade valt för gemensamnt namn?
[/citat]

Vet inte om jag kan skriva under på "gammal fin folktradition".
Känns mer som att det var en praktisk lösning då. Och det finns ju inget som i framtiden hindrar mina barn från att ta mitt namn och lägga till dotter/son om de skulle tycka att det var tråkigt att ha gått miste om den traditionen. Kan säga att mitt efternamn är minst lika genuint svenskt som vilket -son namn som helst (det har dessutom en grymt rolig historia med sig)...

Tit skrev 2008-03-31 10:01:30 följande:

[citat]
Jag kan kanske inte till fullo sætta mig in i det eftersom jag byter ett ovanligt mot ett ovanligare, men det ær så många som byter bort sina son-namn nu att de snart kommer att bli de ovanliga. Sonnamnen tycker jag verkligen att man ska vara mer stolt øver ,de ær ju genuint svenska och en stor del av den gamla fina folktraditionen då man tog sin fars namn till efternamn!

Jag har inte tagit skada av att byta namn som barn... så tycker inte man ska skylla på barnen för att man tar ett -son namn... Min bror klagade dock på att han inte längre stod först på klasslistorna längre...