Snart fruar! Sommarbröllop 2008 spurtar mot målet.

Men VAD har gjort att han blivit såhär?!

Pumpkin

jag vet inte vad som har gjort hon sån. Daniel har ju nu, för bara två år sedan lyckats hitta sin pappas familj i slovakien (familjen han lämnade kvar där o sen inte ville ha med att göra ,både sin mamma, pappa och sina syskon) och Daniel har pratat mkt m sin jämnåriga kusin.

Det verkar vara lite hyschhysch som jag inte fattar. Kusinen vet inte heller riktigt, men ajg vet att det var mkt psykisk misshandel i familjen. Farmorn (daniels farmor) var tydligen helt iskall och vidrig medan farfarn var en underbar, varm man men som inte vågade gå emot henne.

Så när daniels pappa bröt och lämnade slovakien så bröt som visserligen inte helt för daniel har träffat sin farmor o farfar en gång i livet och han AVGUDADE sin farfar, har aldrig kunnat glömma honom, längtat jätte mkt efter honom, han var tydligen sååå snäll och rolig.

Men han fick aldrig träffa honom igen för sen bröt daniels pappa med hela familjen och ville ej veta av dem igen. Ingen vet varför!

Jag försöker verkligen tänka så men det är svårt för där är ju andra sidor oxå.

Daniels pappa älskade ju verligen Emil, han var galen i honom, såååå stolt, visade upp honom för alla, gav honom allt (allt som han aldrig gett sina egna barn oxå) och han har ju gjort så mycket för mig och Emil, innan när Daniel inte fanns i våra liv, och hela deras brytning berodde ju på just detta. DAniels pappa skämdes så otrolgit över att daniel betedde sig på det viset att han skällde ut honom (dvs vrålade ohc skrek och kallade honom saker) helt offentligt, på öppen gata, utan för sitt hus mitt i centrala stan när daniel kom för att ta en kopp kaffe, glad i hågen, helt ovetandes om att hans pappa träffade mig och Emil.

Vi träffades ju jätteofta, minst 1-2 ggr i veckan...

så daniel var rasande såklart, bad honom dra åt helvete och stegade därifrån, det är nu fem år sen, mer än det!

grejen är den att de båda är alldeles för hetsiga, alldeles för tempramentsfulla och de kan inte förlåta och de kan inte säga förlåt! De är ju så jä..la lika.

Sedan när jag och Daniel blev tilsammans så krävde ju han att ingen i vår familj skulle ha kontakt hans pappa eftersom han själv inte har det. Jag pratade m daniels pappa då, sa till honom att "du kan väl prata m daniel nu, en liten ursäkt från dig, för att du brusade upp som du gjorde skulle göra hela världen för honom", varpå hans pappa blev superirriterad på daniel och fnös nåt om att han är en jä..la idiot *suck*

ni fattar hur lätta män jag har gett mig i kast med va???

Iallafall så uteslöts daniels pappa ur våra liv mot min vilja, jag var jätteledsen, fruktansvärt ledsen... blir fortfarande fruktansvärt ledsen när jag tänker på det för jag saknar honom och hans fru. Jag älskade att gå upp till dem, älskade att Emil hade honom i sitt liv coh att han skämde bort honom som han gjorde, precis som en farfar ska göra lixom.

Daniel tyckte det bara var gott åt honom att han inte längre hade Emil, men han fattade inte att Emil inte längre hade farfar och jag KAN inte få honom att fatta att även han har gjort fel.

det är hopplöst...

i detta fallet är daniel enbart en liten sårad pojke som är skitarg på sin anklagande och otroligt nedtryckande pappa.

Ochjag som står bredvid kan se bådas fel och rätt och tycker att de är skitlöjliga båda två men känner ändå att jag ju måste backa daniel i detta för han är snart min man och det är ändå han som är barnet i den relationen.

Dock saknar jag verklgien hans pappa o den familjen och umgänget med dem och det är svinlöjligt att de bor i samma stad o vi stöter på varann i bland ohc när Alice frågade sist vi såg honom -vem är det och jag svarade -det är din farfar, så började jag stortjuta.

det är så sjukt

När jag skriver gav honom allt så menar jag alltså inte bara grejor, även om han öste grejor över honom, stora som små, han pussade, kramade, daltade, gullade, pratade, läste, lekte, ALLT...

han kunde lixom inte få nog av Emil!

Men jag menar Daniels pappa, varför bröt han med er om han nu avgudade sitt barnbarn? Har han och Daniel grälat?

Det hemska är att han var en så otroligt stark, ungdomlig man, men ett år efter att daniel brutit m honom träffade jag honom på stan och då var han helt vithårig och såg 10 år äldre ut så jag fattar ju att han knappast gått kall ur detta och det inte har berört honom.

Det jobbiga är ju att JAG känner mig så jä..la skyldig och att jag itne vill att Emil nånsin ska känna sig skyldig eller få reda på att hela jä..la bråket rörde hans existens lixom.

Ah, nu förstår jag.

Ja de bråkade nåt hemskt, skrev det i ett inlägg här uppe...

Det var ju pga mig och Emil, tyvärr...

ah det hade konstigt nog hamnat efter det andra inlägget!!

skumt! jag skrev inlägg 6663 innan jag skrev inlägg 6662. De har hamnat i fel ordning!

Skumt

Nåja, nu är jag med i alla fall. Låter verkligen inte roligt