Han har dumpat mig pga depression

Att vara deprimerad är en "bred" sjukdom, både för den som drabbas och för dess nära och kära. Det som ibland känns svårast är att man inte vet varför man känner som man gör. Idag finns det enormt mycket hjälp att få- har han sökt hjälp? Att erkänna för sig själv att man behöver uppsöka en psykoterapeut eller en psykolog är inte helt enkelt.

Jag hoppas du förstår att inget av detta beror på dig och du ska absolut inte känna dig sårad. När man mår dåligt är det inte helt enkelt att ha en relation samtidigt, särskilt inte om man märker att ens partner mår dåligt eller känner sig osäker. Man har helt enkelt inte den orken som krävs för att ta tag i förhållandet också. Försök att inte pressa honom utan hjälp honom istället, men inte så att det går ut över din egen hälsa!

Du måste finnas där för honom. Jag läste en bok om depressioner som var helt otrolig bra. En fru som blir deprimerad efter många års äktenskap och 2 vuxna barn. Hon släppte alla känslor mot sin familj och kunde inte visa att hon älskade dem och brydde sig om dem. Hon backade helt enkelt från sin familj för hon var så deprimerad. Var inlagd flera gånger. Till slut blev hon bra efter ett par år för all hjälp och stöttning hon hade fått. Så du måste visa för honom att du fnns där och kanske få honom till läkare snart. Att tänka på förhållande nu tror jag inte att du kan utan viktigast är att han får gnistan tillbaka och kan glädjas över allt. Men att du finns där, ringer till honom, kollar hur det är med han, umgås med han så kan det sensre utvecklas till något mer när han mår bättre. Depression är väldigt vanligt men oxå väldigt allvarligt då det kan gå långt. Lycka till!!!

Å vad jag lider med dig. Jag har själv haft det svårt med depressioner av och till. Man ser ingen ljusning! Min sambo har som tur är hängt sig kvar och aldrig gett upp. Jag har lämnat honom många gånger... Ge honom lite tid och förklara att du inte försvinner i första taget. Men låt honom få andas. MEN! Han måste söka hjälp!! Förstar han det men vill inte eller inser han inte det själv? Medicinerna som finns idag hjälper. Och man behöver inte vara orolig för beroende osv, han kanske behöver dem ett tag bara? Be honom prata med någon. Han kan börja på HC o prata med en läkare som hjälper honom vidare.
Lycka till med allt och jag hoppas det löser sig. Men så länge han inte gör något åt det är det svårt för dig att kunna få honom tillbaka. Han har ju tappat sig själv...

Kram

Lady ML
Han har inte sökt hjälp än. Jag har försökt prata om det med honom men han känner att "varför ska jag öppna mig för en främling som omöjligtvis kan bry sig om mig?". Han har aldrig ens berättat för någon att han mår dåligt innan vi träffades så bara det var ett stort steg för honom.
Jag försöker stötta honom så mycket det går men samtidigt mår jag själv dåligt och har inte ätit något på 12 dagar så orkar inte med så mycket mer än att sitta här på BT...
När han fick höra på omvägar att jag inte åt så pratade han på msn med mig om det vilket fick mig att äta igen.
Jag vet inte hur jag ska kunna stötta honom medan jag måste orka själv.
Risken finns ju att när han kommer igenom det här så finns ingenting av det vi hade kvar.
Jag har dock bestämt mig för att själv gå till någon och prata och sedan tipsa honom om att gå dit om det är bra för mig.
Jag vill bara att vi båda ska må bra och bli lyckliga igen!

Du måste först o främst se till ditt eget bästa. Att du inte äter eller sover och kanske själv blir deppig hjälper varken honom eller dig själv. Det är ju kanske bra om du själv ska prata med nån och visa för honom att det inte är så farligt.
Lycka till

JohanoCissi:
Jag har precis läst ut en liknande bok som hjälpe mig mycket och fick mig att istället gå ifrån "han har dumpat mig, oh my god, vad det är synd om mig" till ett "han mår såpass dåligt att han gör slut med mig trots att han älskar mig jättemycket - oj vad han måste må dåligt" tillstånd.
Man vill så gärna hjälpa men jag har aldrig varit deprimerad och har inga referenser till det här som jag kan jämföra med.
Min famlij och mina vänner tycker om honom så mycket men börjar nu säga "Det var ju tur att det hände nu och inte om ett år till!" och "Du förtjänar någon bättre" och "Han var inte rätt för dig!". Vad faan vet dom om det??
weddinggirl08:
Vad det var skönt att läsa det du skrev!
Att man inte är ensam.
Jag har som sagt aldrig varit i kontakt med depressioner innan så jag känner mig ganska ensam.
Jag ska verkligen ta tag i det här nu och få iväg honom till någon som kan hjälpa honom så han kan må bättre någon gång.

Tack för att ni svarar, det hjälper mer än ni tror!

Ofta når man botten innan man kan vända. Jag tänkte på självmord precis varje dag. Då är det svårt att bry sig om andra. Älskar min sambo o mina barn men just då kunde jag inte känna nåt alls. Men han gav inte upp. Du får inte heller ge upp!

weddinggirl08:
Han har sagt flera gånger att han när han exempelvis går över en bro så kan tanken "Tänk om jag hoppar ner" dyka upp hos honom.
Men jag får lidana tankar när tunnelbanan rusar in på perrongen och det tror jag är helt normalt. Han har sagt att han inte känner en längtan eller ett behov av att hoppa utan snarare att tanken slår honom och jag tror att tankar som dessa har dykt upp i de flestas huvud.
Jag tänker inte ge upp, jag vill att han blir bättre! Vi pratade om att flytta ihop innan han började må dåligt, det är vad jag tänker på om jag känner att jag börjar svacka. Det enda jag vill är att vi är lyckliga och helst också tillsammans.

Tack för alla fina svar!

Det är bra om du kan finnas där för honom och stötta, men han måste söka hjälp. Om han var deprimerad när ni träffades och drabbas av det nu igen så är det förmodligen ett problem som inte kommer att försvinna utan medicin och terapi.

Depressioner är ganska vanligt, och att gå i terapi är inte något att skämmas för. Jag tycker att du verkar väldigt mogen och insiktsfull och du behöver kanske tjata en del innan han går med på att söka hjälp.

Om han tvekar att söka professionell hjälp kan du alltid "locka" med att han kommer aldrig in på Polishögskolan om han inte blir av med sina depressioner. Den psykologiska utvärderingen är väldigt tuff och de släpper inte igenom någon som inte är psykiskt stabil.

Fast du får ju linda in det lite så att det inte låter som att det inte finns något hopp för honon =).

// P