Så besviken

Varför inte ha automatisk dragning direkt från lönekontot till ett "spärrat" bröllopkonto.

Trist. Det finns inget värre än när nån som man litar på missbrukar förtroendet. Tyvärr så måste han lära sig själv. Att du tar ansvar för hans agerande, betalar och tjatar ger honom utrymme att rycka på axlarna, tycka att du gnäller och fortsätta som förut. Vad säger han?

Sorry om jag låter negativ, men har sett liknande på alltför nära håll.

Det enda som hjälper i längden är han lär sig hushålla. Eller att du har full kontroll på alla er apengar och ger honom fickpengar - men vill du vara polis i er relation?

Vill du hjälpa honom i det lilla så hjälp honom se till att föra över en del av sin lön direkt till sparande/konton som han inte kommer åt i vardan. För över 5000 kr (eller vad han nu "borde" ha råd att spara direkt lönen kommer in på kontot. Räkna ut vad han har råd att göra av med i fickpengar om dan eller i veckan tillsammans.

Har ni gemensam ekonomi? Vi har en excelbok med alla utgifter på gemensamma konton (typ räkningar, matkostnad, räntor, hemförsäkring, bredband etc) i varsitt månadsblad, där vi båda ser precis vilket utrymme som finns varje månad i fasta kostnader.

Ingen dum idé! På det sättet blir bröllopsbudgeten löst.

Men det kommer ju bara göra hans kreditskulder värre om han inte ändrar sitt köpbeteende. Det roliga är att det är ju inte prylar han köper utan fika och mat ... å andra sidan, hade han köpt prylar hade man åtminstone kunna lämna tillbaka dem.

anne på grönkulla:
visst har du en poäng i det du skriver. Jag har själv varit med om detta redan i ett tidigare förhållande, där lyckades vi reda ut det men det tog nog 3 år.

Precis som du säger så måste han lära sig att hushålla, det går inte i längden att lösa med regler eller indragna kort. Och det är uppenbarligen där det går bet.

Vi har gemensam ekonomi och går varje månad igenom varje utgiftspost, problemet är att löpande gemensamma utgifter som mat och grejer till hundarna tar vi på respektive lönekonto och snackar sedan ihop oss om. Där konstaterar vi varje gång att vi bränner för mycket pengar på mat (det är han som alltid handlar).

När jag säger att
- "Om jag ber dig köpa något litet gott behöver du inte köpa ett 6-pack delicatobollar, ett 6-pack dammsugare, ett 6-pack cola-burkar och en massa godis"
då svarar han tillbaka (i sur förnärmad ton)
- "Ok, då ska jag aaldrig mer köpa något gott till dig"
Man kommer liksom ingenvart i en sådan diskussion. Jag förklarar för honom att det jag vill är att han i varje köpsituatíon först ska fundera på hur vårt ekonomiska läge är och fundera över om det är smart att köpa vad det nu är som ska köpas innan han köper det, men det verkar inte gå hem.

Den näststörsta utgiftsposten för hans del är hans egen mat och fika, som sagt så spenderar hans kollegor (han har ett något speciellt jobb och det förväntas att man "lever med jobbet" när han har sina pass) och han oergört mycket tid på att fika eller äta ute. Detta innebär att han köper sin frukost, kaffe, lunch, fika och ofta middag ute.

Tyvärr är jag den som drar in mest pengar och jobbar mest. Detta innebär för närvarande att det är han som tar hand om markservicen och jag spenderar inte så mycket tid hemma. Jag orkar inte laga mat när jag kommer hem efter 12 timmars arbete, och han orkar inte efter att ha själv jobbat, tagit hand om hundarna och så. Så då blir det oftast köpmat. Detta är även mitt fel, men jag tycker inte att han får använda det som ursäkt för att själv äta varenda måltid ute varenda evigaste dag.

Han kommer från Djursholm och jag tror helt ärligt att han aldrig någonsin behövt spara till någonting, så jag skyller en stor del på hans föräldrar! När vi skulle köpa vår lägenhet så hade jag sparat ihop till min andel av handpenningen (rätt betydande summa) medans hans andel betalades av hans föräldrar. När vi skulle renovera lägenheten stod jag för hälften medans hans föräldrar stod för andra hälften. *suck*

Det finns visa kort som man inte kan hadla på om man inte har pengar på kortet.

man får prata med sin bank om detta.

vi har sånna kort för vi vill inte riskera att köpa något på kredit.

har man internet bank kan man även spärra kortet från att göra köp via internet.

Stoppa kreditmöjligheten och skaffa ett vanligt betalkort.

Ett annat alternativ är att han börjar betala allt kontant. Kanske får man en känsla för hur mycket pengar som faktiskt går iväg då.

Vi är både två rätt så oekonomiska och är lite likadana som din karl (bara inte i samma utsträkning) som äter mycket ute osv och mycket små/storutgifter som gör att bara pengarna rullar iväg.

Vi har lite olika lösningar som vi har:

- Lönen kommer in på ett konto som vi inte har ett kort kopplat till, hyra och räknar dras ifrån det kontot, vi har också automatiska överförningar från det kontot till våra konton vi har kort kopplade till med "fickpengar" som vi får göra vad vi vill med. Vi har automatiska överförningar varje vecka till icakortet.
På det sättet får man lite mer koll på hur mycket pengar som går åt till vad, och man får föra över specifikt för varje extragrej från löne-kontot då. Är han extraslösig kan du ju göra så att enbart du är den som kan för a över pengar från lönekontona och han får klara sig med "fickpengar" och ica-kortet när han handlar vanlig mat till hemmet.

- Eftersom i vårt fall är det karl som är lite mer ekonomisk så har vi gjort så att han har ett visa-kort så att vi fortfarande kan handla på internet ifall vi behöver det, och jag har electron-kort som är sådana som man enbart kan handla med vid direktuppkoppling med banken och det finns pengar.
Fast både har kort utan kreditmöjligheter, livsfarligt ju om man är det minsta slösaktig.

- Göra storbudget hela månaden när man planerar och kommer överens om hur mycket som ska föras över till specifika konton, vad som ska kosta. hur många gånger man ska gå ut och äta. och sen vara strikt med att dens följs.

Mina tips är:

- Skaffa ett VISA Electron/Maestro som inte går att handla på om inte det finns pengar på kontot.

- Ordna en stående överföring till ett sparkonto på så mycket pengar som han kan avvara varje månad.

- Dra ner på köpematen, börja laga mat hemma.

- Bestäm att han ska hoppa över några latte och någon fika/lunch/middag varje jobbdag.

Lite är frågan om TS ber om råd för att reda upp deras ekonomi eller för att rädda deras bröllop och i förlängningen deras relation.

Om bröllopet så tycker jag att TS nu ska fråga sin sambo om hur han tänkt finansiera deras bröllopsbudget. Åtminstone jag skulle inte i längden uppskatta eller stå ut med att hans föräldrar räddar deras investeringar gång på gång, jag skulle i slutänden ställa ett ultimatum för att HAN ska ha en lösning på finansieringsbehovet.

Ett mål för sparandet där man behöver avsätta t ex 5000/månad för att ha råd med bröllop/resa/renovering brukar vara en bra morot, men verkar inte funka i hans fall.

Om vardagsekonomien så föreslår jag att TS hjälper sambon räkna ut hur mycket han kan spara varje månad och sen ha autoöverföringar på det till ett sparkonto som han inte kommer åt att betala från. Klippa kreditkorten är nog en förutsättning. Jag tror också på att sätta över en månadsmatbudget på typ ICA-kort eller nåt är en god grund för ert problem - har man xtusen för mat så får man hålla sig till det. Vill man lägga mer får man dra ner på nåt annat.

Sen tror jag faktiskt att han måste förstå att problemet är hans och han måste ha en lösning, inte bara tycka att TS gnatar och "hota" med att aldrig mer köpa nåt gott eller så - det leder verkligen ingen vart.

Kreditskortsskulden - fråga honom hur han tänkt lösa/betala den. Litar han bara på att "nån annan" ska ta hand om det? Betalar han nånsin tillbaka de pengarna, till TS eller till sian föräldrar?