Så besviken

Trist. Det finns inget värre än när nån som man litar på missbrukar förtroendet. Tyvärr så måste han lära sig själv. Att du tar ansvar för hans agerande, betalar och tjatar ger honom utrymme att rycka på axlarna, tycka att du gnäller och fortsätta som förut. Vad säger han?

Sorry om jag låter negativ, men har sett liknande på alltför nära håll.

Det enda som hjälper i längden är han lär sig hushålla. Eller att du har full kontroll på alla er apengar och ger honom fickpengar - men vill du vara polis i er relation?

Vill du hjälpa honom i det lilla så hjälp honom se till att föra över en del av sin lön direkt till sparande/konton som han inte kommer åt i vardan. För över 5000 kr (eller vad han nu "borde" ha råd att spara direkt lönen kommer in på kontot. Räkna ut vad han har råd att göra av med i fickpengar om dan eller i veckan tillsammans.

Har ni gemensam ekonomi? Vi har en excelbok med alla utgifter på gemensamma konton (typ räkningar, matkostnad, räntor, hemförsäkring, bredband etc) i varsitt månadsblad, där vi båda ser precis vilket utrymme som finns varje månad i fasta kostnader.

Lite är frågan om TS ber om råd för att reda upp deras ekonomi eller för att rädda deras bröllop och i förlängningen deras relation.

Om bröllopet så tycker jag att TS nu ska fråga sin sambo om hur han tänkt finansiera deras bröllopsbudget. Åtminstone jag skulle inte i längden uppskatta eller stå ut med att hans föräldrar räddar deras investeringar gång på gång, jag skulle i slutänden ställa ett ultimatum för att HAN ska ha en lösning på finansieringsbehovet.

Ett mål för sparandet där man behöver avsätta t ex 5000/månad för att ha råd med bröllop/resa/renovering brukar vara en bra morot, men verkar inte funka i hans fall.

Om vardagsekonomien så föreslår jag att TS hjälper sambon räkna ut hur mycket han kan spara varje månad och sen ha autoöverföringar på det till ett sparkonto som han inte kommer åt att betala från. Klippa kreditkorten är nog en förutsättning. Jag tror också på att sätta över en månadsmatbudget på typ ICA-kort eller nåt är en god grund för ert problem - har man xtusen för mat så får man hålla sig till det. Vill man lägga mer får man dra ner på nåt annat.

Sen tror jag faktiskt att han måste förstå att problemet är hans och han måste ha en lösning, inte bara tycka att TS gnatar och "hota" med att aldrig mer köpa nåt gott eller så - det leder verkligen ingen vart.

Kreditskortsskulden - fråga honom hur han tänkt lösa/betala den. Litar han bara på att "nån annan" ska ta hand om det? Betalar han nånsin tillbaka de pengarna, till TS eller till sian föräldrar?

Ja, om du regelbundet tjänar bättre så är det värt att fundera på att dela den gemensamma ekonomien efter det (typ om du drar in 60% av inkomsten så ska du lägga 60% av er gemensamma budget). Sen kan ni ju lägga sparande mm så att ni har lika mycket fickpengar båda två.

Så sant som det är sagt. Nu vet ju inte jag hur ojämna inkomster de har, men om det KAN bidra till att möjliggöra sparande och en begränsad summa fickpengar för båda så ser jag inget principiellt fel i det. Men den aspekt du tar upp bör absolut övervägas och jag har försökt göra det tydligt i mina inlägg - det där var ett av flera och kom som eftertanke och som reaktion på en direkt fråga.

Sandybee, jag förstår problemet precis och du har fått massor med bra tips på spar-grejer man kan göra i vardan. De kräver lite planering, men gör man bara det så är de inte mer tidskrävande att göra än att låta bli, bara smartare. De kräver lite av dig också, du kan inte tvinga på honom ändrade vanor utan att visa att du är beredd till detsamma - alldeles oavsett vems "fel" det är så måste ni lösa det så.

Men knäckfrågan är väl om antingen du eller hans föräldrar fixar det ekonomiska åt honom varje gång, hur ska han då lära sig? Och orkar du om han inte lär sig?