Behöver hjälp!!!

Inte lätt knasjänta! Krångligt det här med känslor, du befinner dig i en mycket svår situation. Finns det någon du kan prata med så att du får höra ditt "tänk" högt. Saker kan ändras om man tar fram de i dagsljuset och inte bara går och ältar i huvudet. Då kanske det blir tydligare.

Skulle du vilja gifte dig med din sambo om han hade likadana känslor för en annan kvinna som du har för din flirt?
Lycka till oavsett!

Jag tror det är bäst att du följer dina känslor....jobbigt beslut men om det inte känns hundra nu kommer det inte att göra det om 10 år....Chansen att du träffar någon som intresserar dig mer om 5 år igen är stor....att inleda detta med barn och allt i åtanke är nog ingen idé lider med dig...stor kram...

Jag tror inte du är redo, du måste berätta detta för din sambo...du behöver ju inte berätta VAD som fått dig att inse detta....

Om du ens överväger att lämna din blivande eller skjuta upp bröllopet pga den nya killen så är det i mina ögon så att du nog ska göra slut med din m2b oavsett vad du väljer att göra med den andre. Man kan inte säga att man älskar någon om man har såna funderingar på allvar.
Jag har också blivit attraherad av andra och nån gång kanske lite mer än bara attraherad under mitt nuvarande förhållande men ingen av gångerna har det varit så starkt att jag vill lämna min m2b. Gräset är inte grönare på andra sidan, har sett bekanta som gjort det misstaget och ångrat sig så fruktansvärt, för tro det eller ej det du känner nu kommer att trappas ned när du och den "nye" får en vardag ihop...

Jag ska inte döma dig, för bara du vet hur det känns, men som sagt älskar man någon så mycket att man vill gifta sig med den så har man inte dessa funderingar enligt mig.

När man är tillsammans med nagon länge kan mycket hända, giftemal eller inte. TS är ju redan i ett förhallande sa om hon är gift eller ska gifta sig spelar ju eg ingen roll, enligt mitt sätt att tänka iaf. Jag begär varken mer eller mindre av min make sedan vi gift oss.
Att ga vidare i förhallandet är det dock kanske inte läge för om man är tveksam.

Nej att vara gift är ju egentligen ingen skillnad, men perioden innan bröllopet, när man ska ta detta steg tillsammans ska väl ändå vara en lycklig tid? Att gifta sig och skaffa barn när man har en flirt med någon annan och funderar på att lämna sin man är i mina ögon inte början på ett bra äktenskap/föräldraskap.

Jag förstår att det här måste kännas jätte jobbigt för dig men jag tycker att det är själviskt av dig att resonera så här. I min mening kommer den här historien sluta med att någob blir väldigt sårad... och om du bestämmer dig för att du vill satsa på sin m2b så måste du satsa fullt ut. Vem ska bli sårad och ledsen, han , när ert förhållande går i kras över det här eller du för att du saknar din vän? Du måste välja, annars kommer det nog att gå illa för er alla. Lycka til med beslutet, det är ingen lätt sits du sitter i!

Min erfarenhet är att förälskelser lägger sig när man inte matar dem med sina tankar. OM du vill ha din m2b satsa då på et och sluta för allt i världen med flörtandet!

Att vara nykär är alltid underbart oavsett vilken gök man är kär i Har aldrig varit SÅ kär som för några år sedan. Intalade mig att han var SÅ rätt coh så bra. I slutändan behandlade han mig som skit och förstår idag inte vad jag såg utom a pretty face! Istället så gifter jag mig om 1,5 månad med min bästa vän som stått vid min sida i vått och torrt de senaste 8 åren. Kanske mindre "kär" men SÅÅÅÅ mycket lyckligare!

Jag haller med Tofflisars forsta inlagg till 100%.

Jag lamnade min blivande man for tva ar sedan for att jag trodde att jag var kar i en kollega. Det var en jobbigt tid for mig manaderna fore jag larde kanna kollegan och det ledde till problem mellan mig och min pojkvan (vi hade da varit tillsammans i 6 ar). Jag gillade uppmarksamheten, killen i fraga var tysk och jag har alltid haft en soft spot for Tyskland och tyskar. Nu i efterhand kan jag saga att jag gjorde helt fel, aven om jag endast borjade traffa tysken efter vi hade flyttat ifran varandra, da jag bodde i london da och han i Munchen traffades vi inte alls forran ett par manader senare. Jag kande ganska pa en gang att jag gjorde fel men det tog 6 manader innan jag tog tag i problemet. Jag har haft valdigt tur som fick en 2:a chans, men det har inte varit latt att komma dit vi ar nu, det ar fortfarande svart ibland. Men vi ser verkligen fran emot att gifta oss nu!!

Mitt enda rad ar att gor inget forhastat som du sen kanske far angra i hela ditt liv.

Hoppas det loser sig - jag vet hur jobbigt det ar att ga igenom nagot sadant.

Kram!

Bra sagt !

Jag tycker att du ska avvakta med bröllopet så du hinner reda ut dina känslor men gör inte något drastiskt beslut just nu.

förhasta dig inte, fundera noga och reda ut dina riktiga känslor.

jag har varit tillsammans med min blivande i 14 år.... Har lite erfarenhet om detta ämne. För mig var fallet som ordspråket lyder..."gräset är inte grönare på andra sidan".... När du väl mister din nuvarande så kanske det bara var en "grej" med kille 2. Ofta "lockas" andra sidan när förändringar sker i sitt nuvarande förhållande som man inte "vet nånting om" eller som är nytt i förhållandet. För mig var det så...
Men absolut tycker jag att du ska dela med dig utav vad du känner till din nuvarande. Det kanske finns nånting utav det jag säger och vad jag upplevt... Var ärlig så mycket du kan, kanske "hemligheten" inte blir så romantisk längre då....
Lycka till..Kram

den här situationen kommer vi nog alla stöta på här inne förr eller senare... det är hur vi hanterar situationen som avgör hur lyckligt vårt äktenskap blir....