Ni som har eller skall gifta sig!

oj, jag har frågat en massa gånger. Gett en massa hintar.

När jag gett upp då, det var då han helt plötsligt sa ja.

Vi hade en liten motgångsperiod då oxå.
En nära släkting dog och vi hade svårt att ta det, och vi gled lite ifrån varandra. en dag sa jag att vi måste sätta oss ner och prata, det gjorde vi och allt blev tusen gånger bättre, hur det nu kunde bli det. Ca 2 veckor senare så så blev det bestämt att vi skulle gifta oss.

Vi bestämde det över telefon, så någon romantisk frieri blev det inte.

Tyvärr så kan jag inte förstå dig.
Jag skulle hellre leva resten av mitt liv ogift med honom än gift utan honom.

Fast jag hade nog fortsatt att ge honom pikar.

Varför jag hellre hade levt ogift med honom? Därför att han är mitt allt, Han är den jag älskar mest i hela världen, (inte för att jag träffat alla i hela världen men endå) Han är helt underbar. Han väcker mig med fjäderlätta pussar om helgerna, (om inte barnen väckt mig först)
Han är den jag vill ha vid min sida hela tiden.
När vi är gamla vill jag sitta brevid honom i en hammock och bara titta på fåglarna.
Jag vet att han älskar mig fullt ut. annars så skulle vi inte ha varit tillsammans. Vi har pratat mycket om hur vi skulle göra mot varandra vid olika situationer som uppstår.

Den gången i februari när vi pratade så berättade vi om våra känslor, Jag sa att det kändes som att vi var på väg ifrån varandra, mm, mm, mm. Han sa vad han kände. Att det var svårt efter att hon hade dött. Allt som vi pratade om förde oss närmre på nåt knepigt vis.