Nu har jag gjort det igen... omgång 9

Aha...det är här ni håller hus nu

Förlåt mitt inhopp men jag undrar- vet någon var Sister håller hus?

Hoppas att allt är bra med er alla mellan himmel och jord!

OCH- grattis till tråd nr.9!

Jaha...då missade väl jag det... tack i alla fall/ Lady

anne på grönkulla skrev 2008-06-22 20:56:43 följande:

Hej Omsan Jaa...nu var det länge sedan! Hoppas att allt är bra med dig!/ Lady

Är väldigt sällan inne här längre men jag bara måste berätta om en jätteknasig dröm!

I ett centrum nära mig klev jag av bussen och träffade en kvinna som jag till utseendet inte kände, men vi hade ändå stämt träff där...jag kallade henne "Vickan" och förstod i drömmen att "Aha- detta är alltså Viktualia från BT"...vi befann oss helt plötsligt på en stig i skogen.
Skogen var en riktig Sherwoodskog och stigen var en smal upptrampad skogsstig som låg mycket högre än övriga marken- nästan som att gå på en spång.
Det var ganska branta stup på varje sida av den smala stigen.

Plötsligt kommer det ett enormt fantastiskt solsken och tittade man till vänster ner i dalen så låg det mest underbara sagoslott man kan tänka sig! Tinnar och torn, helt målat i rosa med guldtak, det glittrade och glänste något helt fantastiskt i solskenet- både Vickan och jag undrade om slottet verkligen var riktigt och inte bara en illusion.

Helt plötsligt så kände både Vickan och jag att det var något konstigt på högra sidan av stigen...när vi gått en bit till så såg vi en gigantisk björn, utsågad i playwood som stod och vevade med sin ena framram mot oss...På något sätt så verkade det som att jag hade varit i skogen förrut och kände till den.

Vickan och jag började diskutera huruvida det lämpligaste var att lämna skogen, stanna kvar eller springa till slottet.
Vi undrade om de gigantiska björnarna och vargarna skulle kunna nå upp till oss på stigen?

Vi hörde hur det började knaka i skogen och vi beslöt oss för att göra ett försök till att hinna till slottet.

Vi försökte hitta en smart stig nerför stigen men var tvugna att bara hasa oss nerför stupet.
Vi sprang för allt vi hade men kom ändå inte närmare slottet. Vi hörde björnarna och vargarna flåsa bakom oss.

Äntligen nådde vi fram till muren och den stora slottsporten.
När Vickan tog tag i porten så upplöstes hela slottet, muren, porten, slottsgården och dess omgivande trädgård i ett moln av fint pulverglitter...POFF, sa det bara och vi var omgivna av ett moln av det vackraste glitter ni kan tänka er.
När glittret lade sig så var vi tillbaka på busshållplatsen där Vickan hoppade på bussen och åkte iväg...hon skulle träffa Sister och jag skulle gå och jobba!

Ja herregud så det kan bli!??