Jag orkar inte.... vad vi än ska göra så är det jag som ska lägga fram olika förslag (annars händer inte mycket) eller så blir gästerna bjudna på baguetter till måltid!!
Vi kommer att lägga ca 55.000 kr på allt, mat, dryck, kläder, ringar (dock dyr) men man ska ha den hela livet!
Jag tycker inte att det är mycket penagr delat på 2 pers. Han jobbar och tjänar ganska bra.
Tänk om han skulle vara eld och lågor NÅN gång...
Vi har ca 4 veckor kvar till bröllopet och nu börjar han fundera på lite olika saker, men säger att det är lååååångt kvar än.
Så min erfarenhet säger att man inte ska vänta sig för mycket.
Samtidigt så får man det ju precis som man vill ha det.
Jag har samma problem här, har tagit alla beslut själv!
Bokat catering,ring,konditori,lokal till festen,köpt klänning,ordnat kattvakt,skrivit vigsel akten,bestämt gästlistan!
Allt detta på egen hand, han tycker de ska bli jätte kul att gifta sig men planera och boka är han inte intresserad av!
De händer liksom ingen ting när man frågar hur han vill ha de!
Kanske är ett typsikt blivande man syndrom? 
min sambo var likadan i början, vi pratade om de och vi kom fram till att han hade ångest över att det var såå himla mycket att tänka på. Jag sa att vi kunde skjuta fram de till senare, men han vill gifta sig iår, helst imån:)
så då fick han i uppdrag att fixa sina egna kläder( somm går i samma färg som brudklänningen) och hotellet som vi ska vara på efteråt
smart va?! då blir det presic som jag vill ha de( med " våran" budget
Jag vet att min sambo inte vill vara med och planera hela kalaset (om d nu blir av), ja tycker han bara behöver vara med å godkänna att det blir bra. sen kan ja komma med förslag å fixa allt. för det älskar ja 
Min m2b har sagt i flera år att han inte har råd att gifta sig med mig för han känner mig och vet att det bir för dyrt:) Men nu när han har friat och vi har börjat planera så märker jag ju vem som skenar iväg med kostnaderna. Det är jag som får dämpa hans iver. Ska inte klaga egentligen,han är ju verkligen engagerad och det är ju jag som har sista ordet iaf:)
Hej alla,
jag har förmånen att ha en mkt engagerad m2b ;D
Vi har nästan uteslutande tagit gemensamma beslut och deltagit gemensamt på olika grejer (fotografbesök etc).
Våra "problem" med bröllopet ligger på en annan nivå- läs problem med vänner, släkt, svärmor, m2b:s syster, min egen mamma och min svärfar... Antingen har de konstiga ursäkter för att inte kunna komma eller så lägger de sig i eller så är de allmänt konstiga...
Alltid ska det vara ngt ;D
Skönt att höra att jag inte är ensam! De är ju trots allt män och tänker nog inte som vi tjejer..
Bara att jag tar det så personligt, men ska nog inte göra det. I går efter inlägget var jag så sur att jag lade mig i soffan för att sova, men då kom han och bar in mig i sängen och förklarade att han inte fattade att bröllopet betydde så mycket för mig så nu är vi vänner 
(Men hur kan man inte förstå det?)
jag tror att de e en killgrej att inte förstå, eller orka för att det är för mycket att tänka på
.....som sagt ta det inte så personligt, vi e i samma sitts :)
..vi vet ju ändå att vi är älskade ...hihi
min blivande är med och beslutar och frågar mycket men låter mig fixa och ställa som jag vill. ber jag han om att följa med och typ kolla kyrka,tårta,blommor eller annat så förljer han med utan problem och ju närmare vi kommer ju mer vill han planera
Oj, vad dethär låter bekant. Skönt att höra att jag inte är den enda med en man som inte får tummen ur...Jag delegerar, skriver listor vad han ska fixa (typ en sak per vecka) och får påminnna, tjata o tjaaata för att det ska ske. Så i slutändan går d snabbare om jag gör allt själv. Blir bara sååå sur
