Jag orkar inte.... vad vi än ska göra så är det jag som ska lägga fram olika förslag (annars händer inte mycket) eller så blir gästerna bjudna på baguetter till måltid!!
Vi kommer att lägga ca 55.000 kr på allt, mat, dryck, kläder, ringar (dock dyr) men man ska ha den hela livet!
Jag tycker inte att det är mycket penagr delat på 2 pers. Han jobbar och tjänar ganska bra.
Tänk om han skulle vara eld och lågor NÅN gång...
skönt med andra som har samma "problem". för det blir ju som ni skrivit här innan att man tar det personligt. min m2b har varit med och fixat mycket av de stora besluten men det blir att jag sitter med allt småpill som tar timtal. vi bråkade lite om detta igår. jag skulle ju gärna vilja att han också tyckte det var kul och gjorde saker på eget intiativ och inte väntade tills jag tjatar. fast det gäller väl bara att hålla isär oviljan att planera med viljan att gifta sig. för jag tror alla våra m2bs lika gärna som vi vill stå där och säga "ja" och ha em fantastisk dag och kväll. de fattar bara inte allt som behöver fixas för att det ska bli så.
Idag kom jag hem med ytterligare lite grejor till lokalen, bla fler ljus...M2B himlade med ögonen och menade att "vad ska vi ha allt skit till?"
Jag satte mig då ner, berättade vart varenda litet ljus ska vara, hur VI (jag då 
) tänkt ha borden, all dekoration osv...Då verkade det gå upp ett ljus för honom, ikväll var han jätteivrig att sätta igång med vår dans, men då var det jag som bangade, var såååå trött efter allt shoppande
Men som flera här skrivit, det är JAG som gjort allt nästan, jag gav honom i uppgift att se till att festprogrammen blir utskrivna, och det har han gjort....
Jag har köpt allt under de senaste 7 månaderna, bokat bröllopsnatt, hundpensionat, samtalat med cateringen och bagaren,bokat trubadur och håller kontakten med denne. jag visar honom allt, och hoppas att han ska "lägga sig i" men han nickar och tycker allt jag säger är toppen....iofs så är det ju bra...jag har blivit lite utav en bridezilla har jag märkt! 
Ah, mitt favoritämne! Tipsar gärna om boken "Familjens projektledare säger upp sig" som kom i våras. Köp den, läs den, få partnern att läsa den, prata om den.
Det är inte konstigt att någon blir en Bridezilla när hon får för mycket att göra. Det konstiga är att göra ett TV-program om det och kalla det underhållning.
Jag tyckte också vi fastnade i fällan med att "det alltid är jag som initierar allt". Min man sa att han inte är bra på att planera etc. och jag har järnkoll på stort och smått. Ganska klassiskt. Det enda verkar vara en överenskommen arbetsfördelning och att sen hålla den, både i vardag och i bröllopsplanering. Jag kan ärligt säga att jag vet knappt hur vår tvättmaskin funkar, eftersom det inte är jag som tvättar. Eller hur många par jeans sonen har efter som det inte är jag som har hand om hans kläder...
Jag har berättat i nån annan tråd om min vånda inför att bli en Bridezilla (vill ha ett fint bröllop men inte drunkna i servettvikning). När vi skulle göra servetterna till sonens dop för några år sedan, kom jag på att vi skulle vika små skjortor av en fantastiskt fin medaljongmönstrad servett. Jag orkade tre typ. Varje servett tog åtta minuter att vika och fuskade man det minsta, vilket jag gjorde, blev den sned.Det slutade med att jag grät och svor och sen fick min man vika klart de övriga 33....
Vad jag vill säga med det är att försök att prata om varandras styrkor och svagheter, vad är du bra på etc.
Jag är bra på att initiera men inte alltid tålmodig nog att fullfölja. Min man är inte lika initiativrik men orkar däremot göra klart. En fara kan dock vara att man inte erkänner initiering och planering (inhandling) som en viktig del, utan bara ser på det färdiga resultatet.
T.ex. jag var grinig när vi renoverade lägenheten. Båda målade vi väggar och tak men eftersom det var min man som la golvet, (medan jag tog hand om bebbe och alles annat) så såg folk bara att det var han som renoverade. Döööh, han har ju hammaren i näven,liksom....
Tydliga överenskommelser
Fördela så ni gör det som ni är bra på
Gör inte den andres jobb
Förresten, vet ni vad min man jobbar med?
På visitkortet står det Planerare. I am amazed.....
Att bli chef över sitt eget bröllop är inte så roligt, MEN... att vara en bra chef är att kunna delegera uppgifter till andra, helst sånt man inte har tid med och som är för tidskrävande. Även de mest enkla sakerna är ju värt att "skicka" vidare inte bara till blivande maken utan även till optimistiska släktingar och vänner.
Gör dem delaktiga då blir vigseln och festen så mycket trevligare/roligare!
..."skicka vidare" skulle det ju vara...
Och angående budgeten... Kan vara bra att han en partner som håller lite i tyglarna så att man inte tokskuttar i väg och hela kalaset kostar skjortan och blir en börda för framtiden.
Hej hopp!
55.000kr tycker jag låter som ett fynd för bröllop med allt & ringar!!
Vi landar nog på 120´& då är inte ringarna med, som gick på typ 25´.
Men det är klart, det beror ju på hur många gäster man har räknat med osv.
Lycka till iaf
Lokalo du rockar!! Så väl sagt verkligen.
Vårt förhållande är nog som erat: jag har initiativförmågan, han har tålamodet att fullfölja. Än så länge har det funkat bra... förutom att jag faktiskt gjort det mesta. Han gör bara saker om jag säger till. Men å andra sidan har jag mer tid och han jobbar 90 timmar i veckan så... det får bli så här.
Jag försöker förhandla mig (oss) till att vi ska heta hans underbart vackra släktnamn som "tack". Han vill ha mitt + hans nuvarande. Jag vill ha släktnamnet... Hoppas det blir som jag vill. Det brukar faktiskt bli det, det är bara en tidsfråga egentligen.
Så min slutsats är att visst... jag tar mer initiativ MEN å andra sidan får jag bestämma mkt mer. Så jag kan leva med det. Och i vanliga fall gör han det tråkiga som kräver tålamod medan jag får vara den som kommer med roliga idéer hela tiden. När han invänder brukar han (tyvärr) köras över av mina idéer.... men jag har ju nästan alltid rätt hahaha... iaf när det gäller musiksmak, dekorationer, dikter till vigseln. Där har killen noll koll.
Så i slutändan är vi nog glada med våra små roller ändå...
Vilken tur jag har som har en fästman som är jätteintresserad av vårat bröllop.
Vi gifter ju oss bägge två och självklart vill bägge vara med och planera etc. Sen är vi kanske mer intresserade av olika grejer men det är ju bara bra för då kompletterar vi varandra.
Vill bara säga att jag e superlycklig!!
Är inte det här en fråga om manligt och kvinnligt? Kanske bara pratar för mig själv, men jag är den som vill ha kontrollen... Jag lägger fram kläder till våra barn på morgonen, jag blir hispig och tokstädar innan vi skafika med våra närmsta vänner. Min älskaling är alltid kolugn... Inför vårt bröllop har vi delat upp vissa saker! Han sköter tex cateringfirman, menyn har vi såklart valt tillsammans, men kontakten och det praktiska. Tror att det bara är att acceptera, män och kvinnor är olika. Kanske därför vi älskar dem...?
Jag tror att de flesta killar helt enkelt inte är intresserade av det mesta som ingår i ett bröllop tex blommor och papper och annat pyssel. Jag gav min uppdrag och de genomförde han. Tog saker som jag vet han gillar typ musiken och tårta. Men jag försökte inte ens få honom att klistra papper. Det var jag som tyckte det var viktigt alltså gjorde jag allt själv.
Vi hade det ungefär likadant...
Allt gjorde vi ihop och var glada över allt ihop med planerandet och möten hit o dit.
Vårt enda problem - familj och vänner 
Släkten är värst heter det ju och det stämmer!!
Vill bara tillägga att han var ivrig att få sätta igång med festprogrammen, vi gjorde dom helt själva från pappersark.
Min man var INGEN pysselkille innan bröllopspysslet kom igång Så man kan bli förvånad över det manliga och kvinnliga ibland med.
Jag är väldigt glad att vi gjorde allt tillsammans genom hela planeringen (frivilligt) för allt blev så mycket mer VI.
Men alla har ju det olika och trivs med olika sätt!
Jag undrar en sak: hur vill din blivande man ha det?
Ibland känns det som om att alla giftassugna kvinnor har en dröm, en plan för bröllopet, de lägger fram den, mannen blir inte eld och lågor men går med på upplägget för att inte göra sin älskade besviken och sen klagar bruden över att hon får göra allt själv! Jag undrar, vart är männen i allt detta? Jag tror att det är möjligt för de flesta män att bli lika engagerade i bröllopet som i valet av ny bil, fotbolls-VM eller sin favorithobby. Det finns en sån djupt rotad uppfattning att bröllopet främst är brudens stora dag, men det är två personer som gifter sig.
När vi började planera bröllopet satte vi oss ner och gick igenom det viktigaste: hur många gäster, vilket typ av bröllop, vart etc. Vissa saker tyckte vi inte samma om men då fick vi kompromissa.
Kanske var det lättare för oss för att jag aldrig drömt om bröllop utan det var något som vi båda kände efter en tid i förhållandet, det gjorde ju att vi båda startade från ruta 1 i planerandet också.
Låt mannen få sin röst hörd, och säger han att han inte vet så får han helt enkelt ta reda på det, det är bådas dag därför är det också bådas ansvar att göra den bra!
ninnabell; min är likadan och det är nog idealet. Är med en del och ger förslag och så men vi styr !!! 
Kallas det girlpower ?
Roligt att höra hur alla har det. Jag vågar knappt fråga min blivande vad han tycke rom saker, för det enda som intresserar honom är kostnaden, alltid det billigaste är bäst! (men det är det verkligen inte) Men han är välkommen med förslag men de få som han har kommit med är att vi ska vara hemma hos oss och bjuda på baguette!!!!!!!!!!!!! Ahhhhh jag blir galen. Om han fick bestämma skulle det vara det sunkigaste någonsin!! Vi komme rsom sagt bara bli 32 pers, de allra närmaste och då kan man lyxa till det lite. Jag har gett med mig på saker ex. buffé istället för 3 rätter. Ring för 15 istället för 24 tusen. Hyra lokal istället för restaurang mm...
Det är inte så att han inte har pengar heller utan han är livrädd för att att hans sparkonto ska sina en aning, men vad har man sparkonot till om man ALDRIG tar pengar därifrån!?
äsch det där e nog så vanligt min man gjorde lika och jag vart sååååååååååå besviken varför ville inte han göra massor inför bröllopet?
för det första insåg han inte förens efteråt hur mycket jag gjort för det andra så är han ju sådär i vanliga fall oxå, att förvänta mej att han skulle vara nnourlunda inför bröllopet var bara flick drömmar.
men det han faktist gjorde var att jobba från 6-22 varje dag för att vi skulle ha råd.
så nää han valde inga servetter lr så men han gjorde det HAN ansåg nödvändigt
Hmm, har vi samma man tror du???
I mitt fall frågade han precis i början av bröllopsplaneringen om det var ok att jag tog hand om det mesta av planeringen för att "du är ju så mycket bättre på det där".... Så jag fick beställa hur jag ville ha det själv men kollade ALLTID men honom ändå, man vill ju att båda ska känna sig bekväma med allt! Men han var nöjd så länge kostnaden hölls inom budgeten, begränsat antal gäster och inget kyrkbröllop
