Någon som har varit med om kalla fötter? Jag vill gifta mig, jag älskar honom, vi är otroligt lyckliga tillsammans, men jag vet inte om jag vill ha med hans mamma att göra...???
Bläääähääää! Är så ledsen och trött på tanten (nu är jag snäll) ! Jag är så arg så jag skakar just nu!
hon lägger sig i precis allt. Min sambo har en hund, som han hade innan han träffade mig, hunden är 4 och ett halvt och har en hel del problem, pinkar inne, bajsar inne osv. det har han alltid gjort och vi har varit hos veterinär osv. men de hittar inget fysiskt fel, vi har varit hos hundpsykologer osv. men vi får inte ta bort hunden på grund av kärringen, min sambo fick lova henne att vi ska behålla honom osv... blää jag blir galen, jag klarar inte av att ha ett sånt här liv och hunden mår ju inte bra. Hon tror att felet beror på oss och att han pinkar inne beror på att han är könsmogen? fast veterinären säger att hunden har något fel och är väldigt uppstressad och olydig osv.. och att man nog inte kan göra något åt saken mer än avliva. Hon är helt cp galen nu! Det är tydligen mitt fel, hon har minsann alltid vetat att jag har hatat hans hund osv osv... min hund som är 2 och ett halvt, är normal, som vilken hund som helst, men det beror tydligen på enligt henne att det är min hund och att jag tycker om hunden och jag vill minsann bli av med N:s hund osv osv... Hon tycker nämligen inte alls något är fel på hunden, till o med veterinären har fel... *suck* jag är så ledsen och arg just nu så jag funderar ärligt talat på att inte gifta mig och flytta ut och inte vilja ha något att göra med någon av hans familj, saken är en bara att jag verkligen älskar min blivande och vi är så lyckliga tillsammans! Det är dock inte kul att ta upp bajs och kiss flera ggr om dagen från en hund som väger 45 kg...
vi kan aldrig göra något kul hela familjen, om vi är ute med hunden så är han aggressiv, skäller på andra hundar osv. vi har som sagt varit hos psykologen osv. men inget har hjälpt, till och med de har sagt att hunden borde avlivas, ett av hundens kullsyskon har avlivats på grund av exakt samma problem...
hon har ju också planerat hela vårt bröllop utan vår vetskap osv.. vi har sagt ifrån och hon har taggat ner, men nu handlar det om hunden istället, hon ska då banne mig alltid på något vis försöka styra och ställa allt och alla med en järnhand och förstöra.. *HATA* ärligt talat så hatar jag verkligen henne, jag har aldrig hatat en person förut, men jag totalt avskyr henne! Hon är lärare och har värsta rasistiska åsikterna om invandrare och handikappade, hon har elever som både sitter i rull stol och är invandrare, dem kallar hon för "de där" ... hon borde spärras in! jag har aldrig nånsin träffat en så pass störd person, hon är så bitter!
Ååååhhh det där var skönt! Att skriva av sig, få ut skiten! det enda jag o sambon bråkar om, är 1: hans hund 2:hans mamma... allt annat är så bra i vårt förhållande, tillit, sex, ja allt är underbart, men hans mamma sätter verkligen käppar i hjulet för oss!
Silva79 haha visst det skulle hon aldrig göra! och om hon skulle det, då skulle hunden verkligen vara olycklig! och kanske till och med bli farlig? för den hunden är som en bebis för henne, hon sätter hunden i knät och matar den med godis när de är här, medan hon puttar iväg min hund...
Saken är den att han säger ifrån, men då hotar hon med att inte komma på bröllopet och då är hon inte hans mamma längre.. det sjuka är att hon är gymnasielärare.. fyfan alltså!
Saken är den att han verkligen säger ifrån henne, men hon blir cp störd i huvudet då! Hon kallar honom för dumhuvud och allt möjligt när han säger ifrån.
vi har flyttat 120 mil från häxan, för att slippa henne, så han vet verkligen om att om han ska vara tillsammans med mig så måste han säga ifrån henne, därför flyttade vi till norge. problemet är ju att häxan ringer och mejlar...
vi träffar häxan en gång om året... så vi får se till att aldrig träffa henne alls! Just nu är jag faktiskt väldigt osäker, jag vill inte ha ett sånt här liv! Vi har det underbart tillsammans, men hans mamma är som pesten! Jag orkar fan snart inte mer. Jag får skylla mig själv, han träffade aldrig henne innan han blev tillsammans med mig, men jag kunde ärligt talat inte tro att någon kan vara så fruktansvärt bitter och elak som hon är, så jag började på att bjuda dem på middagar osv. för att de skulle få en bättre relation, så nu står jag här och ångrar mig bittert. Tack vare mig umgås hon faktiskt med sin son, borde hon inte vara lite mer tacksam???
sambon tål ju inte henne, han ville att vi skulle gifta oss hemligt, men då skulle hon ju hata mig för evigt och allt skulle vara mitt fel, jag ville även där vara snäll, jag ville inte ta det ifrån henne, men vad får man för det? jag måste bli mer bitch helt enkelt! 
saken är den att hon kommer vara sådär vidrig äckligt trevlig på vår bröllopsdag, hon vill inte att andra ska se hur hon verkligen är, om du skulle träffa henne så skulle du aldrig tro på mig om allt det jag har skrivit här...
nej jag ska ta mig ett snack med sambon, att ha med henne o göra hela livet känns inte så lockande faktiskt. jag har mig själv att skylla helt enkelt. Hon är ju inte sån bara mot mig och sambon utan mot sin mamma, sin man och sambons bror... precis lika dan...
hennes elever älskar ju henne, hon är ju den coola läraren, om hon bara visste vad hon sa om dem hemma... hrm,...! sjukt! aja vi får väl skita i häxan, nu har hon fått sina miljoner med chanser.
dfk tack du har alltid så fina råd att ge! Jag vet verkligen att problemet inte ligger hos mig, jag vet att hon har stora psykiska problem, en normalt funtad person fungerar inte så här. Hon har alltid i sitt liv skyllt på andra, det har sambon berättat om, sambon o hans lillebror fick ju inte träffa sina mor föräldrar för att hon inte tyckte om dem, för att hennes bror var narkoman, allt var hennes föräldrars fel tydligen. Hon har stora problem med att hantera att hon börjar bli 50, hon handlar kläder på HM då menar jag små toppar osv. Hon klär sig som en 18åring! Jag tycker ärligt talat ibland synd om henne, därför har jag låtit henne hålla på, jag är en person som egentligen inte tar skit, men jag har bitit ihop, för jag har själv ingen relation till mina föräldrar och syskon och hade hoppats på en fin relation till hans mamma. men men det sket ju sig! Jag har även bitit ihop för att jag har blivit uppfostrad till att visa respekt till andra människor. Men jag är trött på att vara den snälla.
hans pappa är förresten den mest underbaraste som finns, hur står han ut egentligen? hon styr ju honom med en järnhand!
Hade vi haft andra problem i vår relation utöver hans mamma och hund, så hade jag ärligt talat lämnat honom för längesedan, men vi har verkligen så otroligt kul ihop, vi har en sund relation, vi är lyckliga, har liknande värderingar ja allt matchar helt perfekt, trots att vi har haft/ levt så olika liv så är vi som två pusselbitar. Jag är så lycklig med honom. Jag vill verkligen inte låta henne sabba/ förstöra något så fint och värdefullt! Men ibland bill jag bara ge upp!
tack mad78
tack ni alla! Jag var tvungen att få ut skiten lite! det blev helt plötsligt riktigt läbbigt att gifta sig på grund av henne!
ÅÅ har jag en underbar sambo, han kom just in med ett glas vin till mig! hihi nääe tjejer nu ska jag sluta klaga, jag kan inte låta henne förstöra vår relation, det nöjet ska hon inte få!
