Men helt ärligt du? Jag menar inget illa...Men det kan ju inte vara så bra ställt mellan er ifall han låter hunden och mamman komma emellan. Man har inte kvar en hund som lider för mammas skull. Jag menar inget illa, men om ni ska vara tillsammans så måste ni ju 1. avliva hunden om veterinären säger att det behövs 2. sluta låta mamman förstöra för er! Min blivande hade jättesvårt med det i början och jag gick igång på alla växlar med henne. Men nu har vi lärt oss, äntligen, att inte låta henne bestämma något eller ens komma med en åsikt. Vi går ihop och säger bestämt "tack men nej tack och slutdiskuterat". Det är hårt men fungerar. Men det fungerar ju bara om man är överens om att det behövs! Tycker det låter som ett bra läge att sätta dig ner med honom i lugn och ro och berätta att du börjat tvivla för att du inte tycker att det fungerar riktigt...?