Hittade min pojkväns psykologpapper....

oj vilken jobbig sits du hamnat i genom att du läste nåt du borde låtit bli så fort du förstod vad det var. Mitt råd är faktiskt att prata med pojkvännen om att du läst och vilka känslor som väcktes hos dig. Säg det direkt. Det blir svårare att senare säga, "för en vecka sedan läste jag i dina hemliga papper" nu kan du säga att du råkat göra nåt du inte borde, men att det inte var meningen och att du vill berätta det direkt så att han vet.
Lycka till. Ni måste reda ut detta, annars kommer du fortsätta grubbla.

Om det är ett tag sen han var deprimerad tror jag inte att du behöver fundera så mycket på det. Dessutom kan de tha varit en dag/vecka då ni kanske hade dålig kommunikation eller att det var lite irriterat i ert förhållande. Försök att ta en dag i taget och fundera inte på vad som har hänt...Lycka till! Kram

en tanke bara:
oftast är det negativa stora händelser som man har svårast att komma över!
det behöver inte betyda att de positiva händelserna är mindre värda

Jag skulle konfronterat honom. Ja, det var dumt att läsa oerhört personliga papper men samtidigt kan det bli så ibland och det kanske för något gott med sig. Det viktigaste just nu är att du pratar med honom om det även om det känns svårt. Var ärlig och berätta för hono att du har läst papperna och sedan går ni igenom dem tilsamans.
Ni lever i et förhållande och då har du rätt att få veta vad han tycker om saker och ting. Sedan vill jag säga att det inte behöver vara så allvarligt som det låter i papprena, tänk på at läkare skriver kort och effektivt liksom (lindar inte in saker) och därför kan det kännas onödigt hårt när man läser det.
Med vissa personliga erfarenheter av psykologer så vet jag att ibland kommer inte allt fram som man vill i ett samtal och pyskologen kan tolka en fel ibland också. Därför är det jätteviktigt att ni diskuterar vad han sagt för det rör ju dig och ert förhållande på högsta nivå. Därför måste du reda ut och få reda på vad han egentligen känner och tänker. Skäms inte för att du är du, du påverkar inte vad han känner och tänker, det är förmodligen din pojkväns egna tankar.

Måste bara fortsätta på mitt senaste inlägg för ajg tror det blev lite fel i slutet. Det jag menar är att du inte ska skämmas över dig själv för att du påverkar säkerligen inte hur din pojkvän käner när han mår dåligt. Det var det jag menade.

han är bortrest ett atg framöver, kan endast smsa med honom. tankarna bara snurrar hos mig. plötsligt känns det som att jag är dumn som tänker att jhag kan få honom att må bra, jag kan ta honom igenom detta osv, man kan aldrig höra någon annan hel. man måste komma till insikt själv. detta var ju ett tagb sen han skrev men han har dessa svackor ganska ofta, det spelar ingen roll vad man gör, han bara gråter. själv är jag inte sån, visst jag kan vara ledsen men inteså. jag skulle aldrig nämna mitt uppbrott från mitt ex som en viktig händelse i mitt liv på första plats, jag skulle aldrig säga vår hund som viktigaste personen. och livregeln "du bestämmer" känns totalt riktad till mig. jag får alltid kolla upp honom. har han betalat räkningarna, kom han ihåg att göra det och det? aannars tar hans tankar och vilja att försvinna bort från verkligheten över. jag svamlar. jag trodde inte det var så här illla.. och jag önskar att jag aldrig aldrig hade hittat papprena

läkaren hade skrivit frågorna, svaren har han själv fyllt i med egen penna.. så han har själv valt att skriva så.. jag tycker nästan att det väsrta är " när XXX gjorde slut". varför då? han träffade ju mig sen? åh

jo..fat när XX gjorde slut var det förmodligen väldigt jobbigt för honom... det skulle det nog bli om du gjorde slut med...

Jag tror också att uppbrottet med exet var en stor händelse på säkerligen det sättet att det var väldigt jobbigt för honom. Stor händelse exempel i terapi sessioner brukar oftast inte handla om "bra" händelser dvs när han träffade dig utan förmodligen i detta fall en händelse som har påverkat honom väldigt mycket. Det tycker jag inte att du ska ta till för frågan verkar helt vara riktad på mer en "negativ, påverkande" händelse (det är ju mest rimligt eftersom han verkar ha problem med att bli låg och då vill man ju utreda vad eller vilka händelser som kan ha påverkat honom till att bli det om du förstår vad jag menar)och då är ju självklart du inte med på den på det exempelet. Så det tycker jag inte att du ska oroa dig för alls.

Att skriva och svara på sådana frågor om sin livsituation när man som handå förmodligen var nere när han skrev det då går det inte att tänka positivt utan då ser man frågorna som negativa frågor och man svarar negativt. Jag menar det är liksom svårt att svara positivt eller tolka en fråga positivt när man är nere.