Hittade min pojkväns psykologpapper....

Jag skulle konfronterat honom. Ja, det var dumt att läsa oerhört personliga papper men samtidigt kan det bli så ibland och det kanske för något gott med sig. Det viktigaste just nu är att du pratar med honom om det även om det känns svårt. Var ärlig och berätta för hono att du har läst papperna och sedan går ni igenom dem tilsamans.
Ni lever i et förhållande och då har du rätt att få veta vad han tycker om saker och ting. Sedan vill jag säga att det inte behöver vara så allvarligt som det låter i papprena, tänk på at läkare skriver kort och effektivt liksom (lindar inte in saker) och därför kan det kännas onödigt hårt när man läser det.
Med vissa personliga erfarenheter av psykologer så vet jag att ibland kommer inte allt fram som man vill i ett samtal och pyskologen kan tolka en fel ibland också. Därför är det jätteviktigt att ni diskuterar vad han sagt för det rör ju dig och ert förhållande på högsta nivå. Därför måste du reda ut och få reda på vad han egentligen känner och tänker. Skäms inte för att du är du, du påverkar inte vad han känner och tänker, det är förmodligen din pojkväns egna tankar.

Måste bara fortsätta på mitt senaste inlägg för ajg tror det blev lite fel i slutet. Det jag menar är att du inte ska skämmas över dig själv för att du påverkar säkerligen inte hur din pojkvän käner när han mår dåligt. Det var det jag menade.

Jag tror också att uppbrottet med exet var en stor händelse på säkerligen det sättet att det var väldigt jobbigt för honom. Stor händelse exempel i terapi sessioner brukar oftast inte handla om "bra" händelser dvs när han träffade dig utan förmodligen i detta fall en händelse som har påverkat honom väldigt mycket. Det tycker jag inte att du ska ta till för frågan verkar helt vara riktad på mer en "negativ, påverkande" händelse (det är ju mest rimligt eftersom han verkar ha problem med att bli låg och då vill man ju utreda vad eller vilka händelser som kan ha påverkat honom till att bli det om du förstår vad jag menar)och då är ju självklart du inte med på den på det exempelet. Så det tycker jag inte att du ska oroa dig för alls.

Att skriva och svara på sådana frågor om sin livsituation när man som handå förmodligen var nere när han skrev det då går det inte att tänka positivt utan då ser man frågorna som negativa frågor och man svarar negativt. Jag menar det är liksom svårt att svara positivt eller tolka en fråga positivt när man är nere.