Hälften kvar! Sommarbröllop 2008 spurtar mot målet.
a wife to be
det gick hur bra som helst! Det var nog jobbigare för oss än för barnen 
men så är det nog alltid!
Vi lämnar ju inte heller bort våra barn ofta, mer än att vi har barnvakt för en kväll någongång eller en eftermiddag men aldrig för en vecka, det har vi aldrig gjort förr. Ett dygn max med Alice och Ivan lixom!
Emil är ju inga problem han är ju 8 år nu och fixar det utan problem. Den enda som verkade bry sig var Ivan, han var lite misstänksam när vi kom hem + att han hade pratat mycket om oss på dagis och sådär, sagt att vi skulle hämta honom nästan varje dag trots att han visste att det var hans kusin som skulle hämta, men även han hade haft det bra. De hittade ju på massor m sin kusin. De hade varit på bio, varit ute och lekt varje dag på olika lekplatser, varit på skattkammarön osv så de har inte lidit utan troligtvis haft mkt roligare än när vi är hemma
Barn kan säkert behöva lite semester från mamma och pappa oxå ibland. De får ju dessutom tillbaka utvilade, glada föräldrar 
De första tre dagarna var helt ok, sen började man längta. På tredje dagen ringde jag hem. Då ville bara Emil prata med mig, de andra två hade inte tid, de såg på film
Sedan ringde jag hem dagen innan vi skulle hem oxå. Men jag försökte verkligen att hålla mig och jag lyckades nog verkligen koppla bort oro, dåligt samvete osv, för då hade ju resan inte varit till någon nytta så att säga.
Tror jag lyckades för jag har NJUTIT i fulla drag utav ALLT jag upplevt denna veckan. Har bara underbara minnen med mig hem och ärligt talat så BEHÖVER man detta tillsammans mamma och pappa utan barn ibland. Tror nästan att det är nödvändigt då och då för att hålla liv i allting när man är mitt uppe i vardagsbestyr och barn osv. Det gör verkligen gott!
