Era förlovningsberättelser...
Haha, det där är en historia jag kan relatera till.
Frieriet var spontant och fint.
Själva bytandet av ringar var katastrofalt.
Min ring passar helt plötsligt inte på dagen D. Jag hade gått upp något kilo och allt, allt hade satt sig på mitt vänstra ringfinger. Jag får då börja med att ila Melbourne runt för att hitta en guldsmed som kunde banka ut den. Inte helt lätt en lördag runt lunch. Efter många om och men passar ringen, men jag förlovar mig nu istället med "PETTE". Ett E fick stryka på foten då guldsmeden i sin vrede över hysteriska blivande fruar och avsakanden av få sluta tidigt en lördag bankade på så att gravyren flög.
Middag skall inmundigas och jag har då en liten film i huvudet med romantik, romantik, romantik. Mina tårglittriga ögon i ljuset av stearinljus...vilket säkert hade funkat om bara resturangen hade haft vår bokning. Snopet!
Det var dessutom något event eller mässa i stan och att hitta en annan bra restaurang (med i min dröm det där skära stearinljusskenet) visades sig vara omöjligt. Det blir vedervärdig hämt-thai (med bandspagetti av någon märklig anledning) och ett rödvin som sedemera visade sig ha förvandlats till ättika.
Det var liksom inte mer grejer som kunde ha gått fel när dagen var slut.....men det kunde å andra sidan aldrig bli annat än bättre alla efterföljande dagar. :D