Era förlovningsberättelser...

Eftersom TS tjatar så, så kommer här en liten saga till
Vi bestämde tidigt att vi någon gång skulle förlova oss i Narvik. Har egentligen inte en aning om varför, faktiskt. Men ett par år senare köpte vi ringarna. Och ytterligare ett halvår senare kom vi iväg...;) Ingen brådska här inte!
Vi tog tåget upp till nordnorge. Jag hade ganska hög feber och det var 30 grader ute, vilket innebar att det var ganska svettigt i kupén... Ett dygns fantastisk tågresa senare var vi framme i fjordland, och jag mådde fint igen. Vi checkade in på ett mysigt pensionat, och tog en promenad i vår by, som vi pratat om så länge. Framåt kvällen tog vi kabinbanan upp på fjället, där vi åt den dyraste korv & pommes man kan hitta, i toppstugan. Utsikten var dock gudomlig, så den middagen glömmer vi aldrig!
Jag är svag i toppar och skulle givetvis bestiga även denna, så vi började gå.
Den natten var magisk. Vi hade inte bestämt dag för förlovningen, men vid midnatt sa mannen min att "vackrare än så här kan det inte bli - vi gör det nu!", och så plockade han upp ringarna. Så mitt i natten, i midnattssolens varma sken, på en fjälltopp högt ovan Ofotfjorden, bytte vi ringar.

Något frieri i sin rätta bemärkelse blev det aldrig. Det är inte vår grej..;) Men det var väldigt romantiskt och oförglömligt. Sedan dröjde det fem år tills bröllopet stod nu i juni. Även denna gång var det bara vi två och solen stod lågt, men istället för blånande berg och hav var vi omgivna av röda klippor och kaktusar i Arizonas öken. Hänförande...