Varför mår jag såhär?

Hej igen alla!
Tack för att ni tar er tid att läsa och skriva.
Ska berätta lite mer, delvis har jag en hobby som tar mycket tid. Har egna djur, hund och häst som tar mycket tid. Så jag har iaf en hobby, så de är ju bra, fast vem vet den kanske inte räcker till.
Sen som du skrev ( Boda 2008 ) så har jag flyttat hem till han, men han har inet bott här så länge alls,de är en familjegård som han nyss köpt, som han vill renovera tillsammans me mig. Han har inte heller bott här ihop med nån innan, så de känns skönt. Jag tycker jätte mycket om själva gården.
De här med att jag inte trivs i själva stan har med att göra att jag bara tänker på alla som känner alla, och jag ingen o att han känner igen alla, särskilt tjejer!
Jag vet att jag borde sluta tänka på gammal och se framåt, och visst ni har kanske rätt, jag borde kanske tala med nån.
Låter som man e helt knäpp då, men ni kanske har rätt!

Jag vill också försöka prata med min kille om detta, men tycker de känns drygt, för jag vet att han kommer känna sig som att de är HAN som misslyckas för att JAG inte trivs osv.
Jag ska försöka tala med han.
En annan sak till att jag k'änner mig såhär är på grund av att jag har så himla dålig ekonomi också, känner att jag inte kan göra någonting. Inte ens handla mat och bidra till hushållet,och de kommer ingen psyklog kunna hjälpa mig med iaf, sen är jag sjukskriven också de gör inte saken lättare...
Usch nu vart de jobbigt kände jag. Fast jag vill verkligen bara må bra och va GLAD som ajg alltid har varit förr...
Vill inte att Pengar och ett förflutet liv ska förstöra!!!

Jo jag förstår vad ni menar.
Jag är JÄTTEGLAD över alla hans vänner och jag känner många av dess med, men de är ingen av dem som jag känner nu iaf som känns som en de skulle bli en "nära vän" till mig.
Vi är så pass olika.
Jo jag ska skulle behöva börja pluga, men vet inte till vad just nu.
Självklart ska jag försöka lösa allt detta och de låter så enkelt när ni säger de är bara att:
Hitta nån att gå ut o gå med, rida med osv.
Många har redan ett liv och sina vänner och en del verkar som de "räcker" för dem som de har det.

Kan man inte svara till nån privat? *Ny här*

Nej, jag förstår att alla bara vill väl, jag tackar för det!
De är så att jag har mina hästar "hemma" så inte så lätt de heller att träffa folk på de viset.
Vi har träffat många av hans vänner eftersom vi varit tillsammans nått år nu så har jag t5räffat många, och de e super, men som sagt de har sina jobb, nog me sitt verkar de som, och sen är de många som inte alls är min typ som jag vill "hänga massa med", inte för att jag är kräsen, men jag hoppas du förstår, man vill ju ha lite av samma smak osv så man känner att man kan va sig själv.
Vi bjuder hem folk o träffar folk på helgerna.
De mesta jag tänker på är fortfarande min syn på hans liv innan mig, och varför jag ens tänker på det.
Hur ska jag bli av me detta.
Tack alla dina råd!

vill gärna ha mail / msn till både dej Pitesara och flora82, skulle kännas skönt att få prata med någon som är i samma sits.
Tack alla som skrivit också.... fortsätt gärna