Inlägg från: Sommargrönt |Visa alla inlägg
  • Sommargrönt

    Varför mår jag såhär?

    Jag tycker det låter som att du är deprimerad...har du funderat på att gå och prata med någon? Depressioner är jättevanligt och inget att skämmas för. Och det finns medicin så man mår bättre igen...Värt ett försök kanske? Kramar till dig!

  • Sommargrönt

    Du kan ju börja läsa någon kurs på distans. Måste inte vara så genomtänkt. Ta något du tycker om bara. Sen kommer resten sen när det gäller utbildning och sånt...

    Gå en kurs med hunden kanske? Kantarellsök, rallylydnad, vad som helst. Där träffar man ju andra som gärna vill träffas och låta hundarna leka. Kanske finns rasträffar i länet? Då kan man erbjuda sig att anordna en, särskilt om ni har en gård. Du måste ta dig ut där bara. En vän dyker inte upp medan du sitter ensam och ledsen hemma. Ha tilltro till livet och lev det. Det vänder...men bara om du inte tillåter det att bryta ner dig...


    Hilma82 skrev 2008-07-16 15:27:28 följande:
    Jo jag förstår vad ni menar. Jag är JÄTTEGLAD över alla hans vänner och jag känner många av dess med, men de är ingen av dem som jag känner nu iaf som känns som en de skulle bli en "nära vän" till mig.Vi är så pass olika.Jo jag ska skulle behöva börja pluga, men vet inte till vad just nu.Självklart ska jag försöka lösa allt detta och de låter så enkelt när ni säger de är bara att:Hitta nån att gå ut o gå med, rida med osv.Många har redan ett liv och sina vänner och en del verkar som de "räcker" för dem som de har det.
  • Sommargrönt

    Och angående ekonomin: Det är inte lätt, men försök att inte se dig som ett offer. Det är ditt liv och din ekonomi och bara du som kan göra något åt den. Och det går även om det inte alltid känns så. Det finns massa sätt att tjäna pengar. Sätt upp lappar om saker du kan hjälpa till med. Lägg ut annonser om att du tex kan vara dagmatte, öppna ett hunddagis vetja! Försök skriva ihop ett cv, sök alla möjliga jobb. Prova vara telefonförsäljare för hälsoprodukter. Vad som helst. Möjligheterna är oändliga, försök se det så istället! Du KAN! Jag lovar! Kram kram!

  • Sommargrönt

    Du måste bara bestämma dig för att du kan välja att sluta fokusera på hans tidigare liv. Vad spelar det för roll att han känner en massa tjejer? Eller om han varit tillsammans med massor av dem? Vilken komplimang till dig att han är så populär och omtyckt och har valt dig! Mia Törnblom som skrivit mycket om självkänsla sa en gång att "du kan inte hjälpa vilka tankar som reflexivt dyker upp i ditt huvud. Men du kan välja vad du gör med dem". Dvs, du kan inte hjälpa att du ibland börjar tänka på tidigare livet och blir lite svartsjuk. Men tanke nr 2 styr du och du kan välja att sluta tänka på det och inte låta det gnaga i det. Säg till tanken att "tack för att du kom, men nu bakar jag en kaka istället".


    Hilma82 skrev 2008-07-16 15:42:28 följande:
    Nej, jag förstår att alla bara vill väl, jag tackar för det!De är så att jag har mina hästar "hemma" så inte så lätt de heller att träffa folk på de viset.Vi har träffat många av hans vänner eftersom vi varit tillsammans nått år nu så har jag t5räffat många, och de e super, men som sagt de har sina jobb, nog me sitt verkar de som, och sen är de många som inte alls är min typ som jag vill "hänga massa med", inte för att jag är kräsen, men jag hoppas du förstår, man vill ju ha lite av samma smak osv så man känner att man kan va sig själv.Vi bjuder hem folk o träffar folk på helgerna. De mesta jag tänker på är fortfarande min syn på hans liv innan mig, och varför jag ens tänker på det.Hur ska jag bli av me detta.Tack alla dina råd!
  • Sommargrönt

    Du kan alltid skriva i folks gästböcker. Men dem är inte hemliga...då får du nog försöka få tag på någons mailadress istället...min kan du inte få för jag är anonym och den avslöjar mitt namn. Men om du ger din mailadress till någon i deras gästbok så kan ju alltid de maila dig privat sen...


    Hilma82 skrev 2008-07-16 15:32:10 följande:
    Kan man inte svara till nån privat? *Ny här*
  • Sommargrönt

    Hälsningar från en annan Pitetjej som blivit Göteborgare istället för Skaraborgare. Vet inte hur länge det tog för dig men för mig dröjade det nästan 4 år att komma in i allt. Nu, efter 6 år i Gbg så skulle jag inte ens drömma om att flytta härifrån. Det är bara att bita ihop och hålla ut! Kram kram


    pitesara skrev 2008-07-16 16:59:32 följande:
    Åh, har samma problem som dig...Flyttade ner till Skaraborg från Piteå.. 112 mil och det är jättesvårt.Dels för att det är mycket svårare att träffa kompisar här nere som tycker om mig för den jag är (en en pojkflicka vars största intresse är bilar och bankörning), vill ju inte ändra på vem jag är bara för att få tjejkompisar.Har en enda tjejkompis här nere och nu ska hon flytta upp till hälsingland och jag börjar nu inse att jag kommer att bli väldigt ensammen här nere.Tycker också att det är jobbigt att gå ut på stan, handla, träna mm mm för att man känner sig så ensammen.Har tyvärr inga råd att ge dig då jag sitter i en liknande sits.. :(
Svar på tråden Varför mår jag såhär?