• tolonta

    Varför mår jag såhär?

    Jag tror det är mest i ditt huvud som han framför allt känner igen tjejer... Försök verkligen att släppa det, det finns inget positivt eller konstruktivt med sådana tankar.

    Och med erfarenhet av att bo på en liten ort där "alla känner alla", det är bara en tidsfråga innan du också känner "alla", och alla känner dig. Än så länge är du den mystiska främlingen som ingen vet något om, direkt... Vilket gör dig väldigt spännande för dem. Och jämfört med de som aldrig bott utanför orten så är ju du väldigt världsvan... Försök att se det som en positiv grej. Kan du inte försöka hitta någon att rida med? Någon annan som har hund som du kan promenera med? Så är du igång och börjar lära känna folk...

  • tolonta
    Hilma82 skrev 2008-07-16 15:42:28 följande:
    Nej, jag förstår att alla bara vill väl, jag tackar för det!De är så att jag har mina hästar "hemma" så inte så lätt de heller att träffa folk på de viset.Vi har träffat många av hans vänner eftersom vi varit tillsammans nått år nu så har jag t5räffat många, och de e super, men som sagt de har sina jobb, nog me sitt verkar de som, och sen är de många som inte alls är min typ som jag vill "hänga massa med", inte för att jag är kräsen, men jag hoppas du förstår, man vill ju ha lite av samma smak osv så man känner att man kan va sig själv.Vi bjuder hem folk o träffar folk på helgerna. De mesta jag tänker på är fortfarande min syn på hans liv innan mig, och varför jag ens tänker på det.Hur ska jag bli av me detta.Tack alla dina råd!
    Nej, de som du har träffat kanske inte blir dina bästa vänner... Men det är ofta genom att ha ett aktivt socialt liv som man träffar vännerna... Någon kanske har en syster som du skulle kunna bli jättebra vän med, eller någon annan kompis o.s.v. När man kommer helt ny till en ort är det ju också bara att fråga sig fram.

    Tala om för både din kille och hans kompisar att du skulle vilja ha ridsällskap (eller något annat) och fråga om de vet någon som skulle kunna vara intresserad av det. Så får de hjälpa dig att luska litet. Visst kan det kännas litet framfusigt, och kanske litet pinsamt. Men det är inget pinsamt över det egentligen, jag har själv varit med om att någons brors nya flickvän hade samma hobby som mig, och att jag blev tillfrågad om hon kunde få hänga på. Vilket hon givetvis fick, och vi kom bra överens. Sedan tog det slut och hon flyttade, men det var trevligt så länge det varade
Svar på tråden Varför mår jag såhär?