Inlägg från: Lavendelblomma |Visa alla inlägg
  • Lavendelblomma

    detta hör väl inte hit men det berör min lycka på bröllopsdagen

    Usch...har inte ord att skriva... gör ont i mig när jag läser ditt inlägg... Vet inte om jag hade klarat att gifta mig under de förutsättningar som du har just nu, sorgen hade tagit knäcken av mig, speciellt denna dag när ngn är såå saknad. Men givetvis, om du klarar det och känner att du vill genomföra det, så ska du göra det, utan tvekan. Känn efter. Skickar varma tankar till dig...

  • Lavendelblomma

    Oh fy vad hemskt, sorglig, tragiskt. Jag är så rädd för döden och blir imponerad av din styrka... Jag hoppas att ni får en underbar dag. Jag är säker på att din mamma kommer att vara med er. Men det gör ont i hjärtat bara jag tänker på vad du/ni tvingas gå igenom nu... Jag beklagar innerligt förlusten av din mamma.


    lillaj skrev 2008-07-17 16:44:27 följande:
    Jag kände att detta inlägg måste jag bara svara på. Jag känner hur det hugger till i mitt hjärta när jag läser det du skriver. 28 juni gick min mamma bort, väldigt oväntat och allt gick oerhört hastigt utan några som helst förvarning låg hon bara död på köksgolvet hemma i mitt barndomshem. Jag har hur tungt det än är återhämtat mig och försöker trots detta se positivt på saken, vi, dvs jag, min pappa och min 1-årige son och min blivande tar så gott det går hand om varandra. Jag hade så klart inte velat något hellre än att min mamma skulle varit med oss på vår stora dag och som hon såg fram emot den dagen. Vi pratade ofta om 9 aug, dagen då vi gifter oss.Min mamma blev 71 år.Skriv gärna om du vill och behöver! Jag lyssnar gärna. Ibland kan man få styrka av andras upplevelser, jag skrev oerhört mycket härinne strax efter att min mamma gick bort och det är många fler än man tror som upplevt samma sak och tro det eller man klarar det, man klarar mycket mer än man tror sig klara.Var din mamma ensam eller levde hon tillsammans med din pappa? Det som jag ser som svårast i allt detta är pappas sorg, att se sin pappa bli så liten och ynklig när hans livskamrat lämnade honom sådär hastigt.Vi övervägde länge och väl om vi skulle klara av att gifta oss trots sorgen men vi har valt att ändå gifta oss. Våra vänner förstår vårt val, stöttar oss och finns där för oss. Oavsett om vi skulle ha valt att skjuta fram vårt bröllop så är och kommer mamma alltid vara saknad.Ibland är livet så oerhört svårt och tungt men försök stötta varandra ni syskon. Jag har bara två halvsyskon och stödet jag fått frn dem är minimalt. Kram
  • Lavendelblomma

    Jag uppskattar dina inlägg...är fortf imponerad över den styrka du verkar ha. På vilket sätt har din syn på döden förändras, i o med att du inte längre är lika rädd för den? Det måste vara förfärligt när det går sådär snabbt och kommer helt oväntat (även om det såklart är bättre än att lida innan sin död..men ändå...) .


    lillaj skrev 2008-07-17 21:55:53 följande:
    Ursäkta mina milslånga inlägg men det finns så mycket att skriva..
  • Lavendelblomma

    Vet inte om det var riktat till mig eller ts...(?)
    Men jag svarar i alla fall.
    Jag är rädd för döden för att den tar människor man älskar ifrån en...Är inte så rädd för att själv dö (även om jag såklart är det också), nej det värsta är att skiljas från dem man älskar...och man vet inte med 100 % om det är för alltid....Man vill ju gärna tro att vi lever vidare på ngt sätt efter döden och jag hoppas det så innerligt av hela mitt hjärta.

    Vilken hemsk situation du beskriver....att din mamma fick ligga på köksgolvet i flera timmar...och att läkaren bara ville hem...fy...vad fruktansvärt.. Var det en hjärtinfarkt eller? Hur var din mamma annars, i vilken kondition menar jag? Mådde hon bra?


    lillaj skrev 2008-07-18 07:17:05 följande:
    Jag vet inte vart i från jag får min styrka men antagligen från mamma, vissa kanske anser det vara en naiv verklighetssyn men jag hoppas och tror att mamma alltid finns med mig och det ger mig styrka. Att jag dessutom har min son, min blivande och min pappa ger mig vilja att gå vidare och sen alla våra fina vänner som stöttar och lyssnar! Mina halvsystrar är som sagt tidigare inget vidare stöd, de har inte ens komit och hälsat på sen vår mamma gick bort. Jag har i princip ordnat begravningen på egen hand tillsammans med pappa.. Självklart gråter jag mycket också och försöker att inte undvika tänka på och bearbeta det som hände kvällen då hon dog. Jag vill verkligen inte skrämmas eller beskriva något som kan vara känsligt för dig men vi är med hela min familj väldigt besviken på sjukvården. Bara för att man råkar dö en lördag så ska man behöva uppleva stressade läkare som bara vill åka hem och som inte har någon som helst känsla för människor som precis förlorat en familjemedlem och invänta jourhavande begravningsentreprenör i många timmar medan min mamma låg på köksgolvet - det var riktigt hemskt och inte särksilt värdigt för mamma heller. Så, den upplevelsen är något jag måste arbeta med. Då, kom verkligen döden och det var en läskigt bisarr upplevelse, vi satt i rummet intill med tända ljus och bara pratade, satt tysta emellanåt och bara undrade vad som precis hänt, är det sant, vaknar jag ur mardrömmen om jag nyoer mig i armen? Just då tror jag att jag försökte intala mig att det egentligen är det rätta sättet att dö på, i sitt hem, med sin familj och görandes det man tycker om för hon packade precis ner det bröd hon bakat på eftermiddagen! Det är ju långt i från alla som dör på det sättet men det är något som jag försöker se som en fördel även om hon så klart skulle ha varit med rent fysiskt på vårt bröllop. Din mamma är ju flera år yngre så för dig är det än mer orättvist när till och med jag tyckte att min mamma gick bort alldeles för tidigt,Hur ser du på döden? För mig är det allra värsta med döden att den tar dem man älskar i från en, lämnar kvar tomhet och ensamhet och tystnad. Det är ju något läskigt i allmänhet för man vet ju så lite om den..
  • Lavendelblomma

    Beklagar sorgen! Hoppas ni orkar ta igenom bröllopsplanerandet och sen njut av bröllopsdagen, som din mamma säkert kommer att följa från andra sidan...


    hungran79 skrev 2008-07-19 09:53:58 följande:
    tänkte bara berätta att min mamma gick bort i morse. skönt för henne att det är över även om hon inte led. jag själv var inte där men min syster var det.
Svar på tråden detta hör väl inte hit men det berör min lycka på bröllopsdagen