detta hör väl inte hit men det berör min lycka på bröllopsdagen

Å herregud! Jag vet inte vad jag ska säga.....Många varma tankar till dig!!! KRAM

Å nej..lider med dig,varje förlust är vidrig,men att förlora sina föräldrar måste ändå vara det grymmaste.be strong!Många styrkekramar till dig!Lider hon nu kan du kanske trösta dig med att hon snart slipper smärtan och lidandet och får må bra igen.

Orden räcker inte till... Så fruktansvärt tråkigt för dig!
Förhoppningsvis hinner ni lägga fokus på bröllopet igen och koncentrera er på att ha ett roligt och fint bröllop, även om sorgen såklart kommer vara där.
Kram

Jag kände att detta inlägg måste jag bara svara på. Jag känner hur det hugger till i mitt hjärta när jag läser det du skriver. 28 juni gick min mamma bort, väldigt oväntat och allt gick oerhört hastigt utan några som helst förvarning låg hon bara död på köksgolvet hemma i mitt barndomshem. Jag har hur tungt det än är återhämtat mig och försöker trots detta se positivt på saken, vi, dvs jag, min pappa och min 1-årige son och min blivande tar så gott det går hand om varandra.

Jag hade så klart inte velat något hellre än att min mamma skulle varit med oss på vår stora dag och som hon såg fram emot den dagen. Vi pratade ofta om 9 aug, dagen då vi gifter oss.

Min mamma blev 71 år.

Skriv gärna om du vill och behöver! Jag lyssnar gärna. Ibland kan man få styrka av andras upplevelser, jag skrev oerhört mycket härinne strax efter att min mamma gick bort och det är många fler än man tror som upplevt samma sak och tro det eller man klarar det, man klarar mycket mer än man tror sig klara.

Var din mamma ensam eller levde hon tillsammans med din pappa? Det som jag ser som svårast i allt detta är pappas sorg, att se sin pappa bli så liten och ynklig när hans livskamrat lämnade honom sådär hastigt.

Vi övervägde länge och väl om vi skulle klara av att gifta oss trots sorgen men vi har valt att ändå gifta oss. Våra vänner förstår vårt val, stöttar oss och finns där för oss. Oavsett om vi skulle ha valt att skjuta fram vårt bröllop så är och kommer mamma alltid vara saknad.

Ibland är livet så oerhört svårt och tungt men försök stötta varandra ni syskon. Jag har bara två halvsyskon och stödet jag fått frn dem är minimalt.

Kram

tack alla.

Humlanhubbe

Hon känner inget.

Förlåt,det var klumpigt av mig..Förlorade min mormor i cancer för 1,5 månad sen,även Vi hade pratat mkt om Vårt bröllop..hon var så ledsen för att hon missade det..det gör ont i mig.
Håll ut och var stark,man tar sig igenom det oavsett man vill eller ej,precis som 'lillaj' skrev..
Önskar er en fin bröllopsdag iaf.

uch vad hemskt. *kram*

nu är det så att min mamma har fem barn med tre olika män. den sista blev hon både fysiskt och psykiskt misshandlad av. han var dessutom otrogen med en yngre med samma namn som henne. Hon har varit skild från honom i ett år.

hon bor i västerås och alla barnen bor i stockholm så vi har liksom inte kunnat tagit hand om henne som vi kunnat om hon bott här. vi försökt få hit henne men hon ville vara kvar.

hon har inte kunnat gå på jätte länge men har inte gått till doktorn då hon tyckte det var onödigt. i lördags fick min älsta bror henne att åka i med en ambulans och bli undersökt. så tur i oturen så var hon på sjukhuset när allt detta hände.

Usch...har inte ord att skriva... gör ont i mig när jag läser ditt inlägg... Vet inte om jag hade klarat att gifta mig under de förutsättningar som du har just nu, sorgen hade tagit knäcken av mig, speciellt denna dag när ngn är såå saknad. Men givetvis, om du klarar det och känner att du vill genomföra det, så ska du göra det, utan tvekan. Känn efter. Skickar varma tankar till dig...

Humlanhubbe

jag tog inte illa upp....