Jag tycker att det är så intressant det du skriver för fastän vi inte lever i ett "öppet förhållande" så har vi alla samma princip (verkar det som), dvs att inte ljuga för varandra. Däremot skulle jag inte kunna leva med att min kille låg med andra även om han skulle vara ärlig med det
Jag undrar vad det är som gör att vissa klarar av vetskapen om att ens partner kan ha sex med andra medans andra (som mig) inte kan...osäkerhet?
janedoe skrev 2008-07-20 22:59:19 följande:
I vårt fall är vi överens om att det enda som är otrohet är att ljuga eller undanhålla. Vi lever i ett öppet förhållande och får därför göra i princip vad som helst med andra, bara vi är fullständigt öppna med det för varann.Vad som inte accepteras är dock mer än rent sexuellt, dvs. mys, hålla handen, kramas och prata känslosamt med varann, sitta tillsammans en hel kväll och titta på film och liknande. Sådant som hör oss och vårt förhållande till. Sex är sex. Känslor är känslor. Festa tillsammans med "andra" fungerar fint, likaså en kopp kaffe på ett fik, precis som vilka kompisar som helst...Att däremot umgås med någon man känner mer än attraktion/åtrå eller flyktig förälskelse till funkar inte heller, enligt sunt förnuft. Det är Johan och jag för resten av livet och det går aldrig att riskera det. I sådant fall vore vi
dumma.Vi har flera gånger fått frågan om vi verkligen älskar varann, som kan ha ett sådant här förhållande. Och ja, jag har aldrig känt så här för någon tidigare. "Allt" är perfekt (jaja, det finns alltid småsaker som är jobbiga, precis som i monogama förhållanden) och jag kan aldrig någonsin tänka mig ett liv utan honom. Enligt honom, så känner han likadant - och jag tar honom givetvis på orden! ;DSå här har ni vår version av otrohet: Ljug och smussel - kort och gott. Och egentligen väldigt mycket enklare än vad det varit i tidigare förhållanden som varit strikt monogama.