Bröllop utan frieri...

Nej, skulle jag vänta på frieri skulle jag aldrig bli varken förlovad eller gift, den saken är klar. Jag har nämligen råkat hitta den mest oromantiska mannen i sverige. (men det gör inget )

Jag frågade helt apropå i bilen på väg hem från nånstans:
"Ska vi inte ta och förlova oss?"
"Jovisst", svarar han
"Ska vi kanske gifta oss året efter?"
"Ja, det kan vi väl"

SÅ romantska var vi, men det var lite mysigt ändå, mitt i natten, det snöade ute och jag blev så sprittande glad!

Sen förlovningen ja, en historia för sigsjälv.

VI skulle förlova oss 8/8-07. i New York.
Det var plan A. Men jag blev gravid och ville inte flyga så pass sent i graviditeten så det blev inte av.
Plan B var att vi skulle växla ringar i sommarstugan. Men eftersom 8/8 var en onsdag och min sambo råkade få nytt jobb precis den veckan så gick inte det heller. Inte läge att söka ledigt från ett nytt jobb första veckan!
Så plan C blev då att växla ringar i badet hemma i lägenheten och sen gå ut och äta. Så blev det.

Ja det blev långt, men rätt roligt för oss så här i efterhand.
Nu gifter vi oss 080808, så det är nära!