Bröllop utan frieri...

När folk frågade oss vem som friade svarade jag:
-Ingen, det var ett resultat av långa och hårda förhandlingar.

Visserligen med glimen i ögat, men ändå sant. Vi hade varit ihop i 6 år och var båda på det klara med att vi skulle gifta oss. Jag hade oxå klart och tydligt deklarerat att jag ville ha ett frier, eftersom min (numera) man inte är så vidare klassiskt romantisk av sig (blommor, överraskningar, od) att jag åtminstonde ville ha ett frieri.

Men inget frier kom och jag kände att det började gå lite väl lång tid. Och en kväll när vi återigen pratade om bröllop, hur jag inte ville vänta längre, inte ville riskera att vara gravid eller ammande på vårat bröllop osv och tillslut var så förbannad på honom att jag grät för att han inte kunde förklara varför han inte friade till mig så kröp anlendingen fram: Han ville gifta sig med mig, men inte på samma sätt som jag ville ( i kyrkan, med all släkt och vänner och fest efteråt) och därför hade han inte kunnat friat, han hoppades på att han skulle känna annorlunda en dag. Och då började förhandlingarna och hur vårat bröllop då kunde se ut för att båda skulle vara bekväma.

Så, ingen friade, vi förhandlade. Och det funkade fint det med. Gifte oss i fjol och kunde tom skoja om det hela på bröllopet och är idag mycket lyckligt gifta. Så häng inte upp dig på ett frieri, det går lika bra utan.