Här är ytterligare en som inte gillar kaffe... Vill inte ha något med kaffesmak heller. Trots att jag snart är 30 vägrar folk att inse att jag nog inte kommer att dricka kaffe i framtiden heller. Pappa frågar mig VARJE gång... 
Men jag gillar te däremot... Drack ett jättegott te häromdan med smak av granatäpplen - mums!
Vad skönt att det händer lite grejer nu Nenne! Håller tummarna! Skrev "skoj" först, men ändrade mig efter Tinga inlägg. Du har en poäng där Tinga )
På tal om att prioritera grejer när barnen sover, så borde jag ta mig i kragen och städa lite nu... Ses sen!
Muggles - Intressant artikel! Ska lägga den på minnet och läsa om den när det blir dags att sätta M på dagis i vår. Kan ju lätta det dåliga samvetet något när vi båda ska jobba heltid och pluttan vara långa dagar på dagis...
Gud va duktiga ni är som kan springa MIL! Jag är glad om jag springa några kilometer... Men jag borde springa för mina gamla kläder kommer jag inte i...
BS - Jag kanske är ute på helt fel väg, men om du reagerar med att bli sjuk när du är orolig och stressad - kan inte Iris göra det med? Omställningen kanske är tuff med att börja på dagis och det i kombination med alla nya baciller kanske gör immunförsvaret extra känsligt??? Får hon bara lite tid att återhämta sig så återkommer kanske aptiten och hon piggar på sig? Är du jätteorolig så kanske det är bra att läkarna tittar på henne lite extra.
Förstoppningen som Cicci tipsade om kan ju vara värt att kolla upp, men det låter ju säkrast att låta läkare kolla det på sjukhuset och inte själva hemma ifall det skulle torka ut henne alldeles. En rejäl förstoppning kan ju orsaka tappad aptit, och med den orken och energin...
Det var mycket "kanske" i detta inlägget märker jag, men det är ju väldigt svårt att spekulera i vad det kan vara som stör den lilla stackaren. Hoppas ni får hjälp av sjukvården snarast och att ni piggar på er allihop. Stora kramar!!!
Vänner! Kul att "se" dig! Vad skönt att prinsen trivs så bra på dagis!
Cicci - Vad kämpigt med ÄLen... Du får kanske ge upp stickorna denna gången och "bara" försöka sexa varannan, var tredje dag och hoppas på det bästa och sen ta nya tag i nästa cykel?
Själva har vi varit på mässa hela dagen och är helt slut... Kämpar med att hålla mig vaken trots att klockan bara är tio och det är lördag kväll
Makens syster är tillfälligt hemma från USA för en av hennes bästa vänner här i Sverige har en dotter som dött i dagarna av en hjärntumör. Så sorgligt. Flickan var åtta år och har varit sjuk i tre år.
Tydligen har Norden den största andelen hjärntumörer i världen och de forskar kring vad detta beror på. Ett av skälen tros vara de trådlösa telefonerna som finns i de flesta svenska hem. Enligt makens syster finns inga gränsvärden för strålning i dessa som det gör för mobiltelefoner, och då Norden betraktas vara ett av de telefontätaste områden utgör detta en stor faktor till den höga andelen hjärntumörer...
Vi som just köpte nya trådlösa telefoner... Makens syster skulle hem och slänga ut sina nu.
Dessutom menar min överbeskyddande svärfar att han hört på nyheterna att man absolut inte får värma nappflaskor av plast i mikron för att det orsakar cancer hos små barn. Jag försökte hitta nyheten men lyckades inte. Har någon av er hört detta?
Vi var hos svärföräldrarna igår kväll och jag hade planerat att sätta på Matilda pyjamas och ge henne kvällsvällingen (uppvärmd i mikro) hemma hos dem för att bara lyfta över henne i sängen sen, men jag valde att vänta med vällingen tills vi kom hem... Herregud, inte kan man hålla på att värma vällingen på spisen. I synnerhet inte mitt i natten.
Ja, det gäller väl som vanligt att ta alla larm med en nypa salt. Det jobbiga är bara att svärföräldrarna tar sådant superallvarligt och lär inte se med blida ögon om jag och maken äventyrar med dessa råd när det gäller deras lilla barnbarn. Självklart är de inte med oss hela tiden och vi gör ju som vi tycker är rätt men det känns inte så kul att de tycker vi är dåliga föräldrar heller.
Fast den här lilla stormen kanske bedarrar. Vill minnas att de hetsade upp sig för ett halvår sedan ang gåstolar som förstörde bebisars höfter, men när vi några månader senare köpte en gåstol till Matilda så har jag inte hört några klagomål.
Mina svärföräldrar är verkligen toppen på alla sätt och vis och jag tycker jättemycket om dem, men den här ängsliga attityden har svårt med. Är inte van vid det hemifrån då mina föräldrar inte alls är den typen av människor. Maken har lärt sig att ignorera och inte reta upp sig, men själv får jag kämpa emellanåt...
Nä nu ska jag inte trötta ut er med mitt svammel. Ha en skön lördag!
(AM - Jag är riktigt jäkla nyfiken...)
Tack fru någongång. om förtydligandet kring nappflaskorna! Vi har just MAM Ultivent så då fortsätter jag nog med min mikrouppvärmning...
BS - Stackars lilla Iris (och er med för den delen), men vad skönt att ni hittat orsaken iaf. Hoppas att penicillinet verkar fort! Kram till er!
AM - Grattis!!!! Ja, det verkade onekligen positivt så jag är inte helt förvånad. Men vad skoj! Hur gammal är din son förresten?
MSW - Det där med att vara tacksam för att man lever här, på rätt ställe och rätt århundrade, har jag oxå funderat en del på sen min jobbiga förlossning. Men som sagt, det är bara att var glad för att allt ändå gick bra i slutändan...
Vickan - Känner du dig så tveksam så kanske ni ska ta en paus i barnkarusellen? Ge dig själv lite tid att tänka efter och bearbeta missfallet. Det måste ändå rört upp många tankar och känslor och känner du dig stressad över beslutet kanske det är bättre att vänta lite. Dessutom bör det väl finnas kuratorer som man kan få hjälp av när man haft ett missfall och det kanske du oxå skulle varit hjälpt av?
Nenne - Vilken kul och intensiv helg ni verkar ha haft!
