Mitt ex som jag dejtar ska flytta utomlands

det är alltid svårt att säga hej då till någon man älskar! klart det blir jobbigt för dig då det finns hopp för er när han är här hemma, eller??

Svårt att gå in på detaljerade råd men jag känner igen bitar av din historia och kan säga att för oss blev det bra i slutänden. Det tog tid, det var veligt, han prioriterade annat men tillslut kom han på hur mycket jag betyder och när han väl nådde den punkten så förändrades allt. Det krävdes dock att han själv fick komma till insikt utan att jag försökte påverka honom och numera har vi det otroligt bra tillsammans.
Om det är meningen så kommer han tillbaka till dig men ibland måste en person följa sina drömmar först innan han/hon är redo att binda sig...
Var ärlig och tala om hur du känner - utan krav, press och anklagelse - låt hjärtat tala.

Jo så länge man träffas så finns det alltid ett litet hopp. Visst tröttnar man på allt velande och bråk och sånt men sedan finns det mycket som är/var bra också.

Jag har försökt vara så ärlig jag kan nu mot honom. Tyvärr var jag rätt arg först men sedan fick jag fram att det faktiskt berodde på att jag brydde mig och kommer att sakna honom så jag hoppas det nått fram nu.

Det känns skönt att tänka att om det är meningen så är det...Nu är det inget annat jag kan göra än att leva mitt liv och se vad som händer.

Prioriterar nån av er varann och relationen? Om ni inte ska satsa på att vara ihop så kan du ju knappast ställa krav på att han ska organisera sin tillvaro efter dig och er heller...

Det är omöjligt för oss att veta hur det kommer att gå för er, men kanske är det bra att ni "tvingas" vara ifrån varann ett tag. Antingen upptäcker ni att ni mest sågs av gammal vana och då kan ju det här hjälpa er att få ett avslut och gå vidare och hitta dem ni vill leva med i resten av era liv. Eller så märker ni att ni saknar varann så mycket att inser att det är ni två resten av livet. I vilket fall som helst så är det bra.

Men det är klart, inte för att jag vill sabotera och göra dig nervös, men om det vill sig riktigt illa så upptäcker ni att ni ser olika på er relation: den ene vill stanna, den andre gå vidare. Då blir det jobbigt ett tag, men ni kommer ju att ta er ur det också. Och det kanske ändå ver bättre att ni upptäckte det nu än senare.

Hoppas verkligen att det slutar bra för er båda! (Och förlåt om jag var för hård)

Kanske är denna paus precis vad ni behöver eftersom det inte verkar som om at allt varit utrett och klart mellan er...

Ja så har jag inte tänkt på det riktigt men det kanske är som ni skriver att det är just detta som behövs. Antingen för att vi kommer känna att vi saknar varandra eller så kommer båda att gå vidare eller variant tre...den ena går vidare och den andra fortsätter att hoppas.

Jag ville ju ändå inte fortsätta hur länge som helst i detta mellanläge så nu ska jag jag tänka att det här är något positivt istället. Jag har varit så ledsen innan och känt mig allmänt olycklig men jag försöker att rycka upp mig och tänka positivt. Ifall det är jag som har svårt att släppa honom så brukar ju tiden läka alla sår.

Jag tror att allt har en mening så det här är nog något bra som ni skriver. Det enda som är svårt är att inte veta om det finns en chans ändå och gör det inte det så kanske jag sumpar chansen att träffa någon annan bara för att jag vägrar ge upp hoppet.

Det enda rätta du kan göra är att lyssna till ditt hjärta och följa det i varje liten stund för då kan det inte bli fel. Det finns inget facit för hur det slutar men om du hela tiden gör det som känns rätt för dig själv så ordnar det sig alltid till det bästa! Lycka till!

MD2009

Jag har försökt göra det, följa mitt hjärta men min hjärna är ganska förvirrad just nu och ena studen känner jag mig arg och tänker att det är lika bra att han försvinner och nästa känner jag mig ledsen och saknar honom eftersom jag har starka känslor kvar.

Hur kände du under tiden ni hade det jobbigt? Visste du hela tiden att det var honom du ville vara med? Hann ni träffa andra under tiden?

Du behöver inte svara på alla frågor om du inte vill. Jag blev bara så nyfiken på hur det var.

icy: Jag kan börja med att förvarna att jag kan verka lite djup o flummig *ler*
Jag tror att ilskan representerar ditt ego som är sårat och förolämpat. Hjärtat och kärleken handlar liksom inte om ilska och liknande känslor. Att vara ledsen är helt naturligt men ilskan (fullt naturlig den med) är nog fåfänga och ego.

Jag visste att det var honom jag ville vara med men däremot visste jag inte om han någonsin skulle komma till den insikten och mognaden som behövdes för att vi skulle fungera tillsammans.... och Ja - vi var båda två med andra under ett uppehåll men har alltid varit helt ärliga mot varandra om vad som hänt. Det var väldigt många turer fram och tillbaka för oss och det var enormt smärtsamt och frustrerande. Sista året tog jag tag i mig själv ordentligt och försökte bryta mina egna destruktiva mönster och helt enkelt förlita mig på kärlek och välvilja men samtidigt vara bestämd med tydliga gränser. Jag markerade vad jag accepterade och succesivt förändrades våra beteendemönster men problemen kvarstod och jag insåg att problemen låg kvar hos honom. Jag talade om för honom att nu kunde jag inte göra mer - det var upp till honom. Jag var tillslut beredd att försöka gå vidare utan honom och då plötsligt trillade poletten ner hos honom och allt förändrades - nu är han helt fantastisk och vi har det osannolikt bra tillsammans. Skam den som ger sig