Mitt ex som jag dejtar ska flytta utomlands

Svårt att gå in på detaljerade råd men jag känner igen bitar av din historia och kan säga att för oss blev det bra i slutänden. Det tog tid, det var veligt, han prioriterade annat men tillslut kom han på hur mycket jag betyder och när han väl nådde den punkten så förändrades allt. Det krävdes dock att han själv fick komma till insikt utan att jag försökte påverka honom och numera har vi det otroligt bra tillsammans.
Om det är meningen så kommer han tillbaka till dig men ibland måste en person följa sina drömmar först innan han/hon är redo att binda sig...
Var ärlig och tala om hur du känner - utan krav, press och anklagelse - låt hjärtat tala.

Det enda rätta du kan göra är att lyssna till ditt hjärta och följa det i varje liten stund för då kan det inte bli fel. Det finns inget facit för hur det slutar men om du hela tiden gör det som känns rätt för dig själv så ordnar det sig alltid till det bästa! Lycka till!

icy: Jag kan börja med att förvarna att jag kan verka lite djup o flummig *ler*
Jag tror att ilskan representerar ditt ego som är sårat och förolämpat. Hjärtat och kärleken handlar liksom inte om ilska och liknande känslor. Att vara ledsen är helt naturligt men ilskan (fullt naturlig den med) är nog fåfänga och ego.

Jag visste att det var honom jag ville vara med men däremot visste jag inte om han någonsin skulle komma till den insikten och mognaden som behövdes för att vi skulle fungera tillsammans.... och Ja - vi var båda två med andra under ett uppehåll men har alltid varit helt ärliga mot varandra om vad som hänt. Det var väldigt många turer fram och tillbaka för oss och det var enormt smärtsamt och frustrerande. Sista året tog jag tag i mig själv ordentligt och försökte bryta mina egna destruktiva mönster och helt enkelt förlita mig på kärlek och välvilja men samtidigt vara bestämd med tydliga gränser. Jag markerade vad jag accepterade och succesivt förändrades våra beteendemönster men problemen kvarstod och jag insåg att problemen låg kvar hos honom. Jag talade om för honom att nu kunde jag inte göra mer - det var upp till honom. Jag var tillslut beredd att försöka gå vidare utan honom och då plötsligt trillade poletten ner hos honom och allt förändrades - nu är han helt fantastisk och vi har det osannolikt bra tillsammans. Skam den som ger sig

icy: Bästa sättet att ge bra förutsättningar för honom att komma till insikt är att du markerar avstånd och nejtack - dvs ej ger honom uppmärksamhet när har gör på ett sätt du inte uppskattar och istället ger berömm, uppskattning, glädje och annat trevligt när han gör på ett sätt du trivs med. Lite som hur man uppfostrar barn och hundar... Ignorera när de beter sig illa och berömm när de gör rätt (men självklart måste man även säga ifrån när det är fel men kanske inte hålla på och gnälla o tjata....).

En annan bra sak är att vara väldigt tydlig! Och det kan många gånger vara bättre att berätta exakt vad du förväntar dig av honom, gör såhär! säg såhär! krama mig! håll om mig! köp en chokladbit när du handlar osv osv... Istället för att bara prata om vad som är fel för då blir det mycket uppmärksamhet pga dåliga saker - bättre att vara kortfattad och bestämd ang det dåliga och istället lägga uppmärksamhet och fokus på vad du egentligen vill och önskar.

Det fungerade för oss. När jag gnällde och skällde blev det inte något vidare bra resultat men när jag istället vägledde hur jag faktiskt ville ha det så släppte succesivt hans handlingsförlamning och sakta sakta lärde han sig ett nytt beteende och idag förvånar han mig varje vecka för nu vet han exakt hur han ska handskas med mig. Han kan verkligen konsten att muntra upp mig och få mig att må bättre Därmed inte sagt att det blir bråk ibland men det brukar gå över väldigt snabbt istället för att pågå i timmar och dagar..
Och jag vill tillägga att det handlar inte om att jag gjort om honom till någon annan - det handlar om att jag gett honom några verktyg till att ta fram den som gömde sig långt inuti... han hade aldrig fått lära sig att engagera sig och anstränga sig för någon annan - aningen bortskämd kanske....! Idag är han tryggare och gladare och känner själv att han hittat rätt, att han kommer till sin rätt, att är mer sig själv och att han verkligen är bra på göra sin kvinna nöjd. (detta går för övrigt åt båda hållen såklart)

Lev ditt liv - tryck inte på paus i väntan på honom men forcera heller inte fram nya kärleksrelationer som trots mot att vänta. En stund i taget, en dag i taget och gör det som ditt hjärta där och då tycker är rätt för dig. Försök skilj på hjärta och ego - de brukar ge motsatta signaler nämligen...

icy
Varsogod!! Vet hur viktigt det är att få hjälp och stöd - vet inte hur jag skulle klarat det utan de råd jag fick när jag var mitt i kaoset..

Tydlig här och nu ger resultat i längden Även om det kan kännas bedrövligt att behöva regisera vad han ska göra och säga (det blir självklart svårt att få till den naturliga känslan när man talar om i detalj vad som ska göras) så lönar det sig helt klart för när han väl lärt sig så går det automatiskt och då känns det helt naturligt Men om du är bra på hunduppfostran så vet du nog vad jag menar..

Lycka till! Ta väl hand om dig! Var lite smart och ta tillvara på tiden som är kvar tills han åker så att du bäddar för att han kommer längta efter dig En kvinnas list....

Vid ett tillfälle när vi hade brutit och han sa att han var intresserad av en annan så la jag handen på hans kind och sa: Jag vet att du älskar mig (vilket jag oxå visste - det kändes i hjärtat) men jag vet också att du inte klarar av det just nu. Jag finns här men du måste bestämma dig en gång för alla. Sen kramade jag honom och gick därifrån... Behöver jag tillägga att han blev väldigt starkt påverkad av detta..?
Ett par månader senare hade han sorterat igenom i sig själv och bestämt sig. Vi diskuterade igenom villkor för förhållandet - vad vi accepterade eller ej, vad vi kunde ge eller ej och när vi väl kommit överens så upphörde alla våra problem - sedan har det fungerar förvånansvärt bra och efter några månader så friade han (han som ALDRIG skulle gifta sig *skratt*). Snart flyttar vi ihop (har bott ihop tidigare men separerat) och nästa sommar blir det av

icy
Förstår att det känns jobbigt!
Jag har varit bortrest och har därför inte kunnat titta till tråden Har tyvärr inget råd i just denna situation, bara att du ska gå på din magkänsla och tänka långsiktigt. Skickar en tanke till dig!

icy

Känner med dig! Men riktigt bra inställning, var stark, lita på att det som du säger sker av en anledning. Jag kan inte säga hur detta slutar men garanterat är att om du använder dig av lärdomen så för det något gott med sig - det kommer leda till något bättre på ett eller annat sätt. Ta väl hand om dig själv och skäm bort dig!