Mitt ex som jag dejtar ska flytta utomlands

Jo så länge man träffas så finns det alltid ett litet hopp. Visst tröttnar man på allt velande och bråk och sånt men sedan finns det mycket som är/var bra också.

Jag har försökt vara så ärlig jag kan nu mot honom. Tyvärr var jag rätt arg först men sedan fick jag fram att det faktiskt berodde på att jag brydde mig och kommer att sakna honom så jag hoppas det nått fram nu.

Det känns skönt att tänka att om det är meningen så är det...Nu är det inget annat jag kan göra än att leva mitt liv och se vad som händer.

Ja så har jag inte tänkt på det riktigt men det kanske är som ni skriver att det är just detta som behövs. Antingen för att vi kommer känna att vi saknar varandra eller så kommer båda att gå vidare eller variant tre...den ena går vidare och den andra fortsätter att hoppas.

Jag ville ju ändå inte fortsätta hur länge som helst i detta mellanläge så nu ska jag jag tänka att det här är något positivt istället. Jag har varit så ledsen innan och känt mig allmänt olycklig men jag försöker att rycka upp mig och tänka positivt. Ifall det är jag som har svårt att släppa honom så brukar ju tiden läka alla sår.

Jag tror att allt har en mening så det här är nog något bra som ni skriver. Det enda som är svårt är att inte veta om det finns en chans ändå och gör det inte det så kanske jag sumpar chansen att träffa någon annan bara för att jag vägrar ge upp hoppet.

MD2009

Jag har försökt göra det, följa mitt hjärta men min hjärna är ganska förvirrad just nu och ena studen känner jag mig arg och tänker att det är lika bra att han försvinner och nästa känner jag mig ledsen och saknar honom eftersom jag har starka känslor kvar.

Hur kände du under tiden ni hade det jobbigt? Visste du hela tiden att det var honom du ville vara med? Hann ni träffa andra under tiden?

Du behöver inte svara på alla frågor om du inte vill. Jag blev bara så nyfiken på hur det var.

MD2009

Oj vilken historia! Den liknar verkligen min förutom att jag inte vet hur min slutar än. Vad skönt att det löste sig för er tillslut. =)

Just nu känns det som att mitt ex och jag är sura på varandra eftersom jag inte varit så trevlig i telefonen sist vi pratat, vilket förstås beror på att mitt ego är sårat som du skrev. Det fattar han inte utan ser mig nog bara som sur och jobbig just nu. Jag skrev ett mail för några dagar sedan till honom där jag förklarade precis vad jag kände och tyckte och det var verkligen inget otrevligt mail så nu är det upp till honom att höra av sig. Jag vill ju inte vara för på men det var skönt att få ur alla känslor iallafall.

Han flyttar i slutet av den här månaden så jag hoppas vi inte skiljs som ovänner. Det är nog samma i min situation att om det ska funka så är det han som måste komma med en insikt om vad han vill. Bara jag inte går och väntar känner jag. Jag måste ju försöka leva mitt liv också. :/

MD2009

Tack så hemskt mycket för ditt svar. =) Jo jag är ju bra på hunduppfostran så jag får börja tillämpa det i mina andra relationer också hihi.

Det där med att vara tydlig är viktigt har jag märkt. Ibland tar jag för givet att killen vet hur jag känner och så visar det sig att han inte fattar någonting så tydlighet är nog a och o.

Jag ska hålla dig uppdaterad om vår situation. Det är så skönt att få dela mig sig av tankar och känslor när man är förvirrad.

Oj vad starkt av dig att kunna göra och säga så när han berättade att han var intresserad av en annan! Jag hade inte kunnat hantera det så bra som du men som sagt man kan ju aldrig tvinga fram nåt utan personen måste alltid komma till insikt själv först.

Jag skulle gärna ta tillvara på tiden som är kvar. Just nu är vi båda bortresta på varsitt håll i några dagar men sedan är det ju lite tid kvar man skulle kunna ses. Då gäller det ju att han hör av sig förstås...hmmm men det borde han göra tids nog. (hoppas jag)

Jag blir glad av att läsa er historia för det visar att det finns hopp. Även om det inte skulle bli så för mig så visar den att skam den som ger sig. Dessutom ska jag tänka på det där med hund/killuppfostran i fortsättningen. =)

MD2009

Det händer inte så mycket här borta men jag kan ju inte sluta fundera för den skull... Nu är det ca en och en halv vecka sedan jag hörde av mig till honom och jag trodde faktiskt att han skulle ha hört av sig vid det här laget men det har han ju inte. Visst har jag rätt så bra tålamod men jag tror att han är mest tjurig och vägrar höra av sig.

Jag vill verkligen inte höra av mig igen för det skulle kännas tjatigt. Ju längre tid det går desto mer hinner jag ställa in mig på att jag ska gå vidare utan honom i mitt liv men det vore ju kul om jag åtminstone fick säga hejdå och att vi skildes åt som vänner.

Det bästa jag kan göra är att vara som vanligt och träffa kompisar, träna och göra mina grejer. Sedan löser sig väl det med kärleken på ett eller annat sätt.

MD2009

Trevligt att du är tillbaka! Jag försöker gå på magkänslan. Idag såg jag en kille som liknade honom och oj vad det högg till i magen. Ett sånt där obehagshugg som när man ska till tandläkaren och vet att man har hål och de kommer och säger ens namn.

Vi har inte hörts nåt på hela tiden nu och jag tänker inte lika mycket på det längre. Däremot tycker jag det är dålig stil ifall han inte säger hejdå. Jag tror inte han kommer att göra det för det känns som om vi har brutit helt.

Min magkänsla säger att både han och jag ska gå vidare på varsitt håll nu. Jag får lita på att saker och ting sker av en anledning. =)