Frieri

Det var väldigt tråkigt att höra att frieriet inte blev som du tänkt.

Men jag tror inte att det är så att han inte älskar dig (skulle han ha varit tillsammans med dig i 8,5 år då?) utan att han kanske tycker att giftermål är ett väldigt stort steg, kostar mycket pengar, man måste stå i centrum etc.

Om man inte litar på att ens partner älskar en innan man gifter sig kommer man inte göra det efteråt heller, man måste vara trygg i sig själv och relationen, äktenskapet löser inte det åt en.

Fråga honom hur han ser på framtiden och om ni kan kompromissa om en lösning så att båda blir nöjda! Kanske blir en liten tillställning med borgerlig vigsel alldeles lagom.

Har gjort liknande som du 3 ggr, och fått inte nu, kanske och nja. Känner min sambo så pass väl att jag vet att det inte betyder att han älskar mig mindre utan att han inte känner sig redo för detta än, pengar samt hela grejen med att stå i centrum. Nu under sommaren har vi pratat lite om det och misstänker ett frieri innan året är slut. Jag har sagt att jag alrig mer kommer att fria och det står jag för. Visst blev jag otroligt sårad och ledsen vid alla tre tillfällena men det går ju över och så ser man barnen och inser att det största steget redan är taget. Giftermålet är mer som en skyddnäts grej + att jag SKA gifta mig, är så pass gammalmodig att jag bara ska det, det ultimata settet att visa att vi är en familj nu.

Lycka till

Jag håller med föregående talare om att du inte skall tolka in för mycket i hans tvekan.

Själv har jag nobbat min mans frierier i 15 år nu, det har inte varit särskilt viktigt för mig med bröllop och jag har velat resa upp pengarna istället.

Din sambo kanske tycker likadant som jag, bara.

Tycker du bör prata med honom om varför han säger nej, de kan ju verkligen vara så att han bara inte känner för att gifta sig. För stort spektakel, kanske inte har "tron" på äktenskapet (alltså ej vill gifta sig överhuvudtaget)... Men prata med honom och försök inte luska ut vad han vill o tänker genom att klura själv el lyssna på oss BT:are. Kommunicera!

Hej Emie!

Det kan ju faktiskt mycket väl vara så att han faktiskt HAR gått och börjat tänka på giftermål och hur han vill fria till dig. Hans respons på ditt frieri kan ju faktiskt ha varit för att han blev tagen på sängen för att inte han fick ställa frågan?

Jag håller absolut med BlendaSigne - fråga! Men tänk på att försöka prata positivt om det, blir du ledsen och säger att du tror att han inte vill, eller att du har fått vänta så länge så blir han nog bara mer stressad. Tyvärr är det ju så de allra flesta av oss fungerar, tjejer som killar!

Säg som du känner till honom. Att du blev mycket ledsen av hans tveksamma svar och om han verkligen vill gifta sig med dig så får HAN FRIA! Så då väntar du på hans frieri. Kan det vara ett bra förslag? Förhoppningsvis skärper han till sig och fixar ett romantiskt frieri.

Hej! Jag har friat tre ggr! De två första gångerna kunde han inte svara varken ja/nej. Det var jobbigt för mig, men han hade en förklaring: han tyckte helt enkelt inte det var viktigt eller förändrade något. Vi skulle ju inte älska varandra mer för att vi gifte oss. Han hade svårt för att förstå det mentalt viktiga i det hela, som jag tänkte. Men eftersom jag hellre ville ha ett "nej", än ett "nja", friade jag en 3:e gång. Jag förklarade varför jag ville ha ett svar och gav honom 3 veckor att fundera. Till slut kom han fram till att han ville vi skulle förlova oss och kanske gifa oss. När vi förlovade oss nu på midsommar blev det fint och han hade faktiskt valt ringarna!!! Jag sa´ att jag ville gifta mig inom 2 år och att nu var det upp till honom. Jag lovade att inte prata mer om det. Vi har även då och då pratat om hur vi skulle kunna gifta oss, eftersom min sambo inte vill stå i centrum och ingen av oss är med i Svenska kyrkan. I mitt fall tror jag att min sambo måste få fundera, smälta tanken ett tag. Ibland tänkte jag att han kunde sagt ja, för min skull .. men det är ett stort steg och naturligtvis hade det inte heller känts bra. Så ... han älskar dig säkert, men tycker han det är "viktigt"?

Tack för alla kloka ord. Nu mår jag bättre och har kommit på att min osäkerhet handlar om gammalt skräp som jag har med från tidigare förhållanden. Jag tror också att han älskar mig men det kändes ändå tufft att han inte sa ja.
Skönt att höra att andra reagerar ungefär likadant.
Ska försöka prata med honom och säga till honom att om han ändrar sig så får han fria.

Jag har länge varit tveksam till bröllop och ändå tog min kära sambo mod till sig. Vi hade dock flera gånger pratat om att bara för att man inte vill gifta sig betyder inte det att man inte skall vara tilsammans för alltid. Det kan ju bara vara så att giftemål inte är något för honom men att han ändå vill leva med dig. 8,5 år är ju ändå ett ganska stort statement i sig.