Hejsan! 
Jag och min sambo vill helst inte ha den vanliga "inlednings marschen musiken" när vi gifter oss. vi har en låt som är vår, som vi verkligen vill ha spelad på piano som intro. Hur brukar ni ställa er till det?
Vi har en god vän som är pianist som vi gärna vill ska spela åt oss, brukar sådant vara okej?
Tack!
Det är det ju inte. En fin kärlekssång är det.
Hur tror du vi kan göra med vår vän som ev. ska spela piano? Brukar det vara okej?
Er diskussion om hurvida man ska gifta sig, konfimera sig etc beroende på hur pass troende man är eller ej är intressant.
Jag tror inte att alla människors tro ska vara lika för att den ska vara sann. Jag tror att vi alla hittar vår "Gud" på olika sätt i livet.
Vissa hittar Gud genom att vara aktiva i kyrkan och i sitt troende och att förmedla och upplysa andra människor om just deras tro.
Andra kanske hittar sin Gud och sin tro, genom att kanske bara gå till kyrkan och lyssna och närvara. Vissa oftare än andra.
Andra kanske finner Gud genom att utbilda sig till läkare, hjälpa andra människor, bli dagisfröken, bli författare, vad som helst egentligen. Att man hittar något man tror på. Man försöker vara en god människa helt enkelt.
personligen tror jag på godheten i alla människor och att Gud lever i oss alla.
Jag är inte troende på det sättet att jag går i kyrkan på gudstjänster såvida det inte är något speciellt.
Jag känner inte att jag hycklade bara för att jag valde att konfirmera mig, för att jag ville det. Det hade ingenting med presenter att göra alls.
Men jag är döpt, jag ville konfirmera mig och jag vill gifta mig i kyrkan.
Jag tycker att kyrkan är jättefin och mysig. Jag känner mig faktiskt trygg när jag är där. Och av den anledningen tycker jag om att vara där.
och så tänker jag såhär; Om Gud skapade människan och gjorde oss alla så olika, då kan ju heller inte alla tro på lika sätt?
Nej, enligt mig så kan ingen annan säga till mig vad jag ska tro på och inte. Och jag tycker att alla har rätt att tro på sitt eget sätt. Och vill man gifta sig i kyrkan, för man tycker att det är fint och kanske finner Gud på sitt sätt bara genom det, så är det helt okej! 
Ville bara ventilera lite vad jag tycker också Intressant ämne faktiskt..
Om man bara fick ta del av Gud, och gudstjänster om man var aktiv i kyrkan
Hej igen Kjell!
Nu har min sambo och jag bokat kyrka, och datum för vår stora dag
Men när vi frågade om min pappa fick föra mig till altaret blev hon vi talade med jätteotrevlig och ilsk. Hon sa att vi nog inte var så pålästa om historien bakom en brudöverlämning.
Jag förstår inte riktigt vad hon menar. För mig är det en fin gest. Min pappa betyder oerhört mkt för mig, och det ahde varit en väldigt fin sak om han var den som fick föra mig fram till altaret.
Nu undrar jag bara, varför är det egentligen så många som är emot detta? Jag förstår inte riktigt varför man gör en så stor sak av det.
Hej igen Kjell!
Nu har min sambo och jag bokat kyrka, och datum för vår stora dag
Men när vi frågade om min pappa fick föra mig till altaret blev hon vi talade med jätteotrevlig och ilsk. Hon sa att vi nog inte var så pålästa om historien bakom en brudöverlämning.
Jag förstår inte riktigt vad hon menar. För mig är det en fin gest. Min pappa betyder oerhört mkt för mig, och det ahde varit en väldigt fin sak om han var den som fick föra mig fram till altaret.
Nu undrar jag bara, varför är det egentligen så många som är emot detta? Jag förstår inte riktigt varför man gör en så stor sak av det.
Tack för svaret!
Jag ber om ursäkt för frågan , jag missade helt att du hade skrivit det i trådstarten. tack för du svarade iaf!
Kjell Präst: Vad gulligt sagt om din fru!
har en liten, ganska oviktig fråga. men ändå en fundering.
Kommer gästerna till kyrkan först och intar sina platser innan man träffar dem så att säga? jag menar, kommer dem se oss som först när vi går upp mot altaret? eller hur brakar det vara?
brukar*
Okej tack
