Jag är inte heller speciellt "kyrklig" av mig men jag tycker att en stor del av tjusningen med en kyrklig vigsel är just de vackra psalmerna. Det tillsammans med hela stämningen i en kyrka. Det är högtidligt och stort att stå inför gud och församlingen. Man kanske inte tror stenhårt på gud men man kan ju inte heller veta så varför chansa liksom. 
Men om man ska gifta sig i kyrkan kanske man ska försöka förstå själva tron lite mer även om man inte håller med. Det är ju ingen som tror att gud tvingat er att bli kära men eftersom han skapat kärleken så har han möjliggjort det. Men du, jag är inte heller så troende även om jag inte stängt dörren helt och jag har valt "Guds kärlek är som stranden". Jag tycker att den är som en vacker dikt och dessutom har den en melodi som inte går så högt så de flesta kan sjunga med. Det var också ett viktigt kriterium eftersom det värsta jag vet är när det spelas en psalm som ingen känner till mer än prästen och kantorn så resten av folket sitter bara och mumlar eller mimar.
Marie88: När gifter du dig? Det finns ju fina lite mer årstidsbundna psalmer. På våren tex passar ju I denna ljuva sommartid. Den finns dessutom med alternativ text och jag vet att vissa präster inte godkänner den som psalm. Men frågan är ju i alla fall fri. Min präst hade den själv med som förslag.
Vad vackert. Hoppas ni får snö. Den blomstertid nu kommer finns också med alternativ text.
Det finns kanske speciella vinterpsalmer också. Jag kommer inte precis på nån men nån annan kanske vet.
Men varken texten till i denna ljuva sommartid eller den blomstertid nu kommer, är ju utan gud. (Men vad konstigt den meningen lät. 
) Det jag menar är att de liksom är lite mer fokuserade på äktenskapet utan att de utesluter gud. Katten vad svårt det ska vara att formulera vad jag menar... 
Hoppas nån förstår.
Jag menar de alternativa texterna. Jag har faktiskt valt den alternativa I denna ljuva sommartid för jag gifter mig på lördag och orginaltexten passar inte riktigt årstiden. Annars hade jag valt orginalet för det är min favortit.
I stand corrected.
Men du förstod nog vad jag menade fast jag är luddig som fårskinn.
Men du, kunde han svenska? För jag kan inte hebreiska eller vad det nu var för språk han talade... (Jag minns faktist inte men jag minns inte ens vad för färg det är på mina strumpor idag utan att titta efter.)
Min präst fick det inte lätt när vi kom till löftena. Jag bröt ihop fullständigt. Vi fick ta om 3 gånger och när det väl gick så gick det undan. Gästerna trodde jag skrattade för jag hulkade så att axlarna skakade.
Nä inte gjorde det något. Min moster tyckte det var så fint att två personer som delat 11 år med varandra redan, kunde bli så berörda av stunden. Det visar kanske att vi valt rätt. Fast det vet jag ju redan. Kan förövrigt berätta att jag (inte speciellt troende. snarare lite ambivalent) har efter att ha stått vid altaret och lovat inför Gud, börjat fundera lite. Det var ett så stort ögonblick att lilla jag insåg att det måste helt enkelt finnas något större.
