Nån mer som är hopplös med pengar???

EFter bröllopet är ni skyldiga varandra att leva på samma ekonomiska nivå.

Du har alltså ingen anledning att betala tillbaka pengarna till din man om det innebär att ni inte har samma eknomiska standard, för det har du rätt till.

Tycker du skall ta ett snack med maken, så här kan ni inte leva - låna pengar av varandra till sådan ni gör gemensamt!

Hur man löser ekonomin är en sak, det finns säkert många lösningar som passar olika par. Vi har haft gemensam ekonomi sedan första veckan i stort sett och det har fungerat bra i snart 20 år men för en del kan det säkert kännas bättre med separat.

MEN man är fortfarande skyldiga varandra att leva på samma eknomiska nivå. Dvs tjänar du dubbelt så mycket som maken är inte de pengarna dina att spendera i lagens mening utan han har också rätt till dem. Du kan inte hävda att du kan resa på dyra resor som inte han har råd med - för du är skyldig att betala för hans resa också. Att man sedan kan komma överens mellan sig är en helt annan femma.

Så mitt råd till dig TS är att diskutera frågan med din blivande man och ev ta kontakt med bankjurist. Din man kan ju inte heller tycka det är rimligt att du skall skuldsätta dig för ert gemensamma bröllop.

Margareta Brattström (jurist)"...eftersom de har en ömsesidig underhållningsskyldighet mot varandra och ska leva på samma standard."

Advokat Helen Wiwen-Nilsson svarar:
Under äktenskapet har makar rätt att leva på samma ekonomiska standard.

Såvida ni inte skriver äktenskapsförord är "allt mitt ditt" och delas vid skilsmässa.

Inget chockerar mig...

För mig handlar det mer om hur mycket man satsar på sitt förhållande än hur mycket man tjänar. I perioder har maken tjänat mer än vad jag gjort (inte minst i början av vårt förhållande då han "försörjde" mig helt) men eftersom vi aldrig har gjort skillnad på mina o dina pengar har det inte varit något problem.

Nu tjänar jag mer om man räknar in vinsten från företaget men för mig är det inte "mina" pengar trots att jag jobbat ihop dem själv utan självklart "våra".

Vårt förhållande är ett gemensamt projekt som bygger på ömsesidig respekt. Eftersom vi kommer att leva tillsammans tills döden skiljer oss åt (det är vår utgångspunkt) finns ingen anledning att låna pengar av varandra.

Jag tycker det mest verkar krångligt att ha delad ekonomi men var och en blir lycklig på sin fason och är man överens sinsemellan så ser jag inte problemet? För TS verkar det dock vara ett problem förnärvarande.

Oj det menade jag inte alls! Nu är jag rejält feltolkad!

Utan bara att man kan göra som man vill bara man är överens sinsemellan (vilket inte verkar vara fallet för TS).

Jag gör också vad jag vill med våra pengar och samma sak gör min man, vi har vant oss vid detta system och trivs bra med det, skulle inte drömma om att anse ditt förhållande mindre seriöst för att ni har separerad ekonomi!

Vi löser det inte på något annat sätt än att vi unnar varandra de inköp vi gör. Självklart följer ett ansvar så att inte alla matpengar är upphandlade innan lön etc.

Nu har vi så god ekonomi att det ändå blir pengar över men även när vi pluggade med barn fungerade systemet med gemensam ekonomi bra, inköpen blev ju färre förståss.

Vi har nog tänkt att det i slutändan går jämnt upp, vissa år gör jag av med betydligt mer pengar än vad han gör och vissa år är det tvärtom. Vissa perioder (dvs 15 år!) tjänade han mer än vad jag gjorde eller hade vi samma inkomst. Först nu de senaste åren tjänar jag mer än vad han gör men det är ingen stor grej eftersom alla pengar är våra pengar spelar det ingen roll vem som drar in dem.

Tex skulle det inte spela någon roll om jag ville köpa en klänning för 12.000, det skulle ändå tas från vårt gemensamma konto, samma sak när han köpte ny saxofon för något år sedan (var ännu dyrare).

Det här är det smidigaste systemet för oss och jag kan inte tänka mig något annat men alla måste göra som de själva vill!