Ibland ljuger man för den man älskar!

Jag tror inte det finns bara en person som är "rätt" för en. Tänk om man t ex hittar den rätte när man är 20... allt är fantastisk och man kan inte leva utan varandra. Så händer det något. T ex så är en av parterna otrogen. Eller så dör en av personerna. Eller så visar det sig att man vill åt olika håll i livet. Det betyder ju inte att man kommer att hålla ihop under de femtio nästkommande åren, eller själv, eftersom ingen är utbytbar. Det är klart att ett förhållande går att byta ut.. men det är jävligt vackert att faktiskt välja en person trots att man har en massa andra val. Och att man går in i ett föhållande helhjärtat och villig att satsa allt. Det tycker jag är det viktigaste. Sedan kanske det spricker... och då måste ju båda personerna gå vidare med någon annan. Eller bli själva för all evighet.

Om du var otrogen mot din kille... då skulle han förmodligen göra slut... och gå vidare med en annan tjej så småningom när alla såren läkt. Så du är också utbytbar. Alla är det, tror jag.

Men ja håller med dig om att man inte gärna vill gå in på att man varit tokkär i andra personer och haft det jävligt bra med andra... det där är bara onödigt. Eller så kan man tänka att okej, jag har haft tre jävligt bra förhållanden. Men nu väljer jag den här killen... det betyder ändå något...

vitulina- jag går i samma tankar som dig.
Vissa dagar är man rationell och inser att livet inte är en rosa bubbla där man kommer att leva tillsammans för evigt och alltid vara lyckliga och allt det där. Men man (åtminstone jag) tror stenhårt på att det är jag o min kille för alltid.

Livet är så jävla oromantiskt ibland... så oftast väljer jag att blunda för hela utbytbar-grejen eftersom allting känns mer romantiskt och fint då.

Sen så kan man få små panikkänslor när man tänker att man kanske tröttnar på varandra eller börjar kolla in andra killar när man varit tillsammans i tio år... men som sagt.. såna saker vill man så gärna blunda för...

förresten vitulina- jag känner veligen igen mig i det där om att vilja eller inte vilja berätta/höra om tidigare förhållanden.

på ett sätt vill jag veta ALLT om min killes tidigare förhållanden... så jag pressar och pressar. sen när jag får reda på detaljer så mår jag dåligt och allt känns förjävligt, trots att vi har det helt fantastiskt i vårt förhållande.

Det här är nog det sämsta rådet man kan ge.. men jag tror verkligen att små vita lögner kan vara bra.

Dvs var inte helt rak mot honom... utan dra över ett romantiskt lager på saker du säger till honom. Sen behöver man ju inte råljuga.. utan bara försköna det lite. Och trycka på att du faktiskt har valt honom fastän du har haft jäkligt bra relationer när ni inte var ihop. Men hur bra de andra relationerna var så har du aldrig kunnat glömma honom och har alltid haft honom i bakhuvudet.

Tror sånt ger sig med tiden, eller så gör det inte det. Hur det än är så är det en klen tröst att tiden läker alla sår och sånt tjafs. När man mår dåligt vill man inte vänta i evigheter på att saker eventuellt ska lösa sig.

Men om han verkligen är mannen i ditt liv som du inte vill leva utan just nu- så är det bara att köra med full fart, tycker jag. Och få honom att känna sig som den mest specielle mannen i världen. Och ändras det om fem år... så gör det det... och då får man ta det därifrån.

MarianneL: precis. HÅller helt med dig. Man vill liksom leva i en liten illusion... Men samtidigt så är jag så kär i min kille nu att det känns som en del av mig är borta när han t ex är ute och reser i affärer. NÄr vi inte är i samma rum så saknar jag honom så jävulskt mycket.
Och det där med tidigare förhållanden... det är ju jobbigt sånt där.. men samtidigt så vill man ju heller inte bli ihop med någon som aldrig haft ett förhållande. För de vet ju förmodligen inte vad de vill och har inte testat olika saker, och är inte erfarna på vissa områden. Så man vill ju att ens kille ska ha gått igenom en del... samtidigt vill man det inte.
Usch, det där är svårt.
Min pojkvän har mest haft långa förhållanden bakom sig... och det är så himla jobbigt att tänka på. Så jag försöker trösta mig med att nu är det faktiskt mig han har valt. Plus att han har sagt flera gånger att han aldrig varit så här kär - och det känns verkligen så. Det känns som att vi hör ihop och förstår varandra så jäkla bra. Men ändå finns den där lilla svartsjukan över tidigare förhållanden...

Usch.. ibland är jag så himla irrationell :)

MarianneL: Jag tycker absolut inte att det är nåt fel i det- hittar man någon som man är galet kär i när man är nitton så finns det ingen anledning att göra slut för att prova på andra förhållanden. Absolut inte.
Det jag menar är om man t ex träffar en kille när man är 30 och den personen aldrig har haft ett förhållande... så känns det som att något måste ha gått fel. Så om man är runt 30 t ex, och träffar någon, så vill man gärna att de ska ha haft förhållanden bakom sig. Samtidigt gör de en svartsjuk...

Men jag håller HELT helt med dig om att man inte ska känna press på sig att prova runt om man nu är i ett förhållande man verkligen vill vara i.

Som nu.. jag är tillsammans med min absoluta drömkille, jag har aldrig varit så här kär och då vill jag absolut inte testa på fler förhållanden. I alla fall inte swom det känns nu.

vitulina. min pojkvän vill inte veta nåt om mitt tidigare liv... framför allt eftersom jag har haft en del kortare förhållanden medans han har haft några få långa.

Sättet jag visar min pojkvän hur otroligt viktig han är, är väl inga quickfixes, utan det handlar för mig om att jag t ex går upp lite tidigare om mornarna och gör frukost till honom eftersom han är mer morgontrött än vad jag är... jag brukar hålla om honom lite extra om kvällarna än i mina tidigare förhållanden... jag anstränger mig att spendera mer tid med honom... handlar hans favoritdryck tomatjuice till honom.. ser till att röra vid honom varje gång han går förbi mig, jag vet.. det låter trivialt men det handlar för mig om att verkligen visa att jag tänker på honom varje dag.

Min pojkvän var övertygad om att jag skulle lämna honom efter ett halvår eftersom jag brukar göra så med mina pojvänner... så det tog lite tid innan han vågade lita på att jag verkligen älskar honom och vill leva med honom för alltid typ...