Ratat frieri

För några veckor sedan tog jag mod till mig och friade till min sambo, vi har varti ett par i 8 år.
Det var nog det dummaste jag har gjort. Han svarade inte direkt och sedan kom ett tveksamt svar. När han svarar tveksamt brukar det betyda att han inte vill. Han sa att han blev lite chockad och sa att det är väl han som ska fria. Ja sa jag men du kommer ju aldrig till skott. Jag sa att det lät tveksamt och att han får tänka på det om han vill eller inte vill gifta sig med mig. Sedan dess har vi inte berört ämnet alls.
Jag försöker låtsas som om det inte spelar någon roll. Men jag blev fruktansvärt besviken
Såg en film härom dagen då en man friade till en kvinna då började jag gråta för det kändes som om jag aldrig skulle få uppöleva att en man friade till mig eller att jag skulle bli gift. Egentligen borde det räcka med att bo ihop men jag vet inte jag skulle bra gärna vilja uppleva mitt bröllop. Är jag hopplöst romantisk eller?

Tack för alla uppmuntrande svar. Skönt höra att jag inte är den enda som tycker det är jobbigt när den andre varken svarar ja eller nej på ett frieri.

Vi är 48 och 47 år gamla så jag tycker att det är dags att vi gifter oss dels för festens skull och så men också för det juridiska. Man står sig rätt slätt som sambo.

Jag har gått och väntat på rätt tillfälle att fråga honom varför han inte kan svara. Men naturligtvis kommer aldrig det tillfället.
Men nu ska jag se till att prata med honom denna veckan. Jag har varit med om en del tråkigheter i tidigare förhållanden där jag blivit sviken och har därför lite svårt att prata om en del saker med min sambo. Men det beror ju egentligen inte på honom utan på mig. Är väl rädd att bli sviken igen.

Ratat frieri

INNEHÅLL