Han tar mitt efternamn?

Tycker det är klokt resonerat ang barns namn, synd att det skall behöva vara så bara.

En kursare till mig hade det så, en svensk mamma och en tunisisk(?) pappa. Namnet var definitivt inte svenskt och han försvenskade det för att få jobb trots att han var uppvuxen i Sverige.

Man behöver ju inte ta tristaste svenska namnet för det, många namn fungerar trots allt bra i flera länder.

Förresten har vi vänner från Ukraina, de heter Anna, Alexander och dottern Maria. Inte kan man se på namnen att de inte är svenskar (men på deras smeknamn Anja, Sasha och Marsha).

Man MÅSTE inte byta namn till vigseln om det är ett stort trätoämne. Behåll era namn tillsvidare och se om det känns bättre efter några månader och ordna namnbytet då.

Kankse kommer ni då fram till vilket namn som blir bäst eller också kommer ni på att det där med namn inte var så viktigt och behåller era egna.

Låt det ta den tid det tar och förhasta er inte om frågan är viktig för er bara för att det skall vara klart till vigseln.

Varför blir du lessen för att han vill ha kvar sitt namn? Jag förstår honom fuller väl, jag vill inte heller byta bort mitt (och inte maken sitt så vi har var sitt och barnen båda).

Det är väl inte hela välden om ni har varsitt namn? Ni har valt varandra och skall leva tillsammans i kanske 60 år till, var glad över att ha hittat en man att älska som älskar dig! Se det som så - att han inte heter som du i efternamn är en liten sak i sammanhanget.