Nu har jag gjort det igen,Tråd nr 10!!!
Va härligt att veta det GÅR att ha distansförhållanden. Jag har hört båda sidorna och sett den andra sidan på nära håll. Usch, vill verkligen inte gå igenom det själv. Känner mig lugnare och mer säker. Tack tjejer! 
Ansökningstiden går ut slutet av oktober så jag lär inte få svar förrän i kanske mitten av november. Har mkt tid kvar att bestämma mig.
Som det är nu, är jag osäker på om jag klarar av det. Förstår ni mig? Jag kommer säkert ångra mig ett antal ggr när jag är väl där och allt bara går åt fel håll. Men jag VET att det är bra för mig att åka iväg. Det kan va så att ny stad, nytt jobb o spännande möten gör att man blir för hmm... självsäker, vågar lite mer och hamnar i dumma situationer. Nu pratar jag inte om att komma vilse eller nåt i den stilen utan mer känslomässigt. Men det kan ju va åt andra hållet också. Att han är kvar här o har det "ensamt". Det kan hända åt båda hållen.
Nu överdriver jag kanske men det är inte omöjligt. Allt detta kan även hända här hemma. Ny kollega eller bekantskap kan också ställa till det.
Däremot känner jag att jag kan omöjligt klara av att åka iväg om jag vet att han verkligen inte vill det men ändå "släppa iväg mig". Kommer ni ihåg när jag berättade att jag hittade vykort skickad av hans ex? Jag fick intrycket av att dem hade en distansförhållande.
Jag fick också aktupunktur en gång, men då var det för att jag kissade på natten o så. 
Och sen glasstårta till efterrätt! Jag var rund som en boll efteråt.