Jag anser att föräldraledigheten (= det som betalas av staten till föräldrarna)borde delas 50-50 mellan mamman och pappan.
Jag tror att det är bäst för alla parter och jag har svårt för argumentet att "man inte ska tvinga pappor att vara hemma". Vaddå "tvinga"?! Tycker inte papporna om sina barn? Vill de inte vara tillsammans med sina barn? Vad är det för usla pappor då?
Min man håller med också. När hans söner var små var deras mor hemma hela tiden och det saknar han. Han hade velat vara med dem då, men hon var envis och ville ha så många dagar hon bara kunde.
Nu har han ändrat sig och vill inte ha fler barn, men innan var han helt inne på att dela rakt av så att han inte skulle missa det den här gången också.
De flesta som är emot delad föräldraledighet har båda jobb, men kvinnan tjänar ofta sämre (gissa varför!!!???). Men de vet ju om minst 9 månader tidigare att de kommer att få ett barn och kan rätta mun efter matsäcken i god tid och också spara undan lite pengar. Jämför om man blir arbetslös och kanske bara har en månad på sig att ställa om sin ekonomi.
Det är lustigt att kvinnor kan välja. De kan säga "men jag VILL vara hemma!". Men mannen då? Är det rätt att bara köra över honom?
Att kvinnor ofta är den som har lägre beror bland annat på att det just är kvinnorna som tar ut största delen av föräldraledigheten. Varför ska arbetsgivaren satsa på kvinnan? Hon kommer ju ändå att vara borta en stor del av tiden. Detta drabbar tyvärr även kvinnor som inte har barn - de kan ju plötsligt få för sig att skaffa, eller också kan man inte få mer på grund av att alla barnlediga kvinnor redan säkt lönenivån på arbetsplatsen.
De få åren när barnen är små kommer aldrig tillbaka. Varför missunna mannen det? Varför inte planera ekonomin så att man klarar att mannen är hemma? Det betalar sig i längden.
mme Monique skrev 2008-09-25 15:32:30 följande:
Alla familjer ser olika ut, ändå ser uttagen av föräldraledigheten skrämmande lika ut. Varför det om alla är så olika?
Precis min poäng. Om jag blir av med jobbet har jag 1 månads uppsägningstid. Då får jag plötsligt mycket mindre pengar. Sjuk kan man bli med ännu kortare varsel.
En annan femma är att det fortfarande finns arbetsgivare som inte vill att killarna ska ta ut någon pappaledighet. Detta hinder försvinner om man delar 50-50 via lagstifning. Om man ändå vill vara hemma längre är det ju möjligt, men då får man inga pengar från staten.
På mitt jobb har flera killar tagit ut pappaledighet. Det konstiga är att till skillnad från när tjejer är mammalediga tar man inte in någon vikarie för killen. Detta även när de är borta lika länge.
Du/Ni får bestämma precis hur ni vill ha det, men bidraget från staten ska delas 50-50. Om ni sedan vill att bara den ena är hemma får ni lösa det på eget sätt. Om mannen nu tjänar så mycket mer kan han ju lägga undan en slant i förväg.
Så bra. Så har det inte varit på mitt jobb. När killarna varit borta har vissa avdelningar gått på knäna - vilket för övrigt gjort att killen dels känt sig stressad, och som en svikare dels gjort att har varit extremt välkommen när han kommit tillbaka. Så småningom vänjer sig väl cheferna och tar kanske in en vikarie nästa gång. Vi har många killar i "farlig" ålder på jobbet.
Igen, om alla familjer är så olika, varför är uttaget av föräldraledigheten så lika då?
Om du inte vill vara hemma med barnen utan skriver över dagarna på din man menar du?
