hur ska man veta när det är rätt? (långt)

Mycket kan hända på två år. Du kanske har lessnat på honom?! Vad jag menar är bara att om det känns nu som att ni vill leva tillsammans så utgå från det. Hur det ser ut om två år kommer du ju hur som helst aldrig få redan på förrän dess. :D

Både du och han kan ändra sig ang i vilken stad ni vill bo. Bättre att ta det som det kommer. Själv kunde jag inte tänka mig att bo i Sthlm, men så ändrade sig saker och ting och nu har jag bott här i drygt 4år (och trivs!)

När det är rätt så vet man det. Å andra sidan kan man göra det rätt genom att bestämma sig för att relationen är värd att satsa på också - man får inget gratis.

Eftersom du frågar och jag läst ditt inlägg kan jag väl ärligt säga att jag tycker ovanstående resonemang låter lite off.
Låter lite som om du inte vill vara med honom för att han är han, utan för att du inte vill vara ensam. Det behöver ju inte vara så, men det är så jag tolkar det du skrev.

man kan ångra sig snabbt kan jag säg ,i mitt fall var det att jag aldrig kunde tänka mig att flytta tillbaks till min hemstad ,men nu sitter jag här med man barn och hus och är lyckligare än någonsin.

Låter som ett ganska kasst läge inför framtiden om du redan nu funderar på att börja om med någon annan faktiskt.

Nu vet jag inte hur gamla ni är och om du känner att livet håller på att springa ifrån dig. För då är ju 2 år lång tid.

Annars, varför inte se vart det bär hän? Kanske funkar ni tillsammans, kankse gör ni det inte. Livet går inte att detaljplanera.

Å andra sidan, som anne på grönkulla skrev, man måste våga satsa på en relation för att den skall kunna bli "rätt".

I olika faser av ett förhållande kan man tvivla på både det ena och det andra. Inte konstigt om han oroar sig för att släppa allt han hittills haft och blir lite orolig. Så blir DU orolig när du märker att han är det...snöboll...
Du kan inte kräva garantier av honom, bara mötas där ni är idag och tillsammans VILJA åt samma håll. Ibland måste man ha lite tålamod. Ännu oftare måste man ha jättemycket...

Jag har varit helt säker på att det här är rätt. Jag är så glad när jag är med honom. Det bäste jag vet är att bara vara hemma och titta på tv och laga mat och mysa. Men nu iom att han har varit så orolig för att ta det här steget så har jag fått panik. Det borde inte kännas så. Tänk om jag fattar fel beslut. Jag är säker på att vi kommer ha roligt och trivas ihop. Men tänk om han om några år kommer på att han vill flytta. Eller att jag om några år kommer på att livet ihop blev inte som jag tänkt mig. Jag har målat upp en sån fin bild av hur vi ska ha barn och göra saker ihop. Men hur ska jag veta om bilden är sann. Ibland känner jag att vi har lite olika syn på saker. Han gillar att titta på hockey med sina killkompisar flera timmar i sträck. Jag undrar om jag någonsin kan bli det roligaste i hans liv.

Och den som sa att jag kanske bara var tillsammans med honom för att ha någon. Det är inte sant. Jag vill vara tillsammans med någon, men bara om han är den rätte och vi ska dela resten av livet ihop. Så om det här inte är den rätte så vill jag göra slut och hitta den rätte. Många förvirrade tankar i huvudet just nu. Vet inte hur jag ska få reda på vad som är rätt?

Skall jag vara ärlig är det inte många stora beslut jag tagit i livet där jag varit 100% övertygad om att det varit rätt.

Det må gälla studier, långväga flyttar, barnskaffande eller för den delen om maken var den rätta i början på vårt förhållande.

Ibland får man flyta med livet och se var man hamnar.

"Jag är säker på att vi kommer ha roligt och trivas ihop. Men tänk om han om några år kommer på att han vill flytta. Eller att jag om några år kommer på att livet ihop blev inte som jag tänkt mig. Jag har målat upp en sån fin bild av hur vi ska ha barn och göra saker ihop. Men hur ska jag veta om bilden är sann."

Jag kan berätta för dig redan nu att den bilden INTE är sann. klart att man får lov att fantisera, men när man börjar tro att det måste bli precis så i verkligheten är man ute på tunn is.
Det blir inte precis som man har drömt om, i en del fall blir det till och med bättre, och i andra fall skiter sig allt. oavsett vilket går det inte att förbereda sig. försök slappna av, njut av idag!

man måste kompromissa om saker i ett förhållande, och speciellt när man bor ihop, vilket gör att det inte blir exakt som man själv vill hela tiden. Därför är det också lite konstigt att det är han som måste bo i en annan stad än sin hemstad för att det ska kunna vara ni, kanske kommer det bli så att han vill flytta tillbaka om två år, men vad är det som då gör att du inte kan flytta med?
Jag flyttade till en stad där jag inte kände en kotte för kärlekens skull, och även om vi har haft en del bakslag så har jag aldrig ångrat mig, detta är mitt hem nu.
Och en vän till mig flyttade från skåne till norrland när hon träffade sin kärlek, och det har också gått bra.

Sedan måste jag också säga att det inte är å konstigt att man blir nervös och orolig när man ska flytta ihop, jag tror nog att de flesta känner av det åtminstone lite.
lycka till!