OT - SÅÅÅÅ less.. Någon lyssnare med råd här?

TS. Jag vet precis hur det är. Jag jobbar också på ett mansdominerat teknikintensivt företag som tillverkar produkter som jag inte alls är intresserad av. Jag hade ändå tur som fick det här jobbet eftersom det inte är lätt att få jobb här i Norrland, men jag har frågat mig själv många gånger om man verkligen ska ta vad som helst och inte bry sig om ifall man trivs.

Jag vill så gärna göra något annat och innan det var klart att jag skulle få fast tjänst sökte jag en massa jobb och skickade spontanansökningar utan ett enda napp, ingen intervju, ingenting. Det är som du säger stenhård konkurrens på vissa orter.

Nu kan det hända att jag blir av med jobbet ändå på grund av nedskärningar och tvingas flytta tillbaka till Skåne. Ljuspunkten där är att i Skåne finns i alla fall mycket större jobbmöjligheter.

I längden kan man inte stanna på ett jobb där man inte trivs. Det sätter sig först i psyket och sedan i kroppen. Det påverkar relationerna runtomkring också.

Hur stort är företaget? Går det att söka andra, mer intressanta jobb internt? Finns leverantörer eller kunder till företaget som du har kontakt med och som verkar intressanta att jobba hos?

Egentligen ska man ju nuförtiden, men den nya tekniken, kunna bo mitt i skogen och jobba var som helst. Jag vet en som just bodde i en liten suga mitt i obygden, men som jobbade år Sony Ericson på distans.

Bra idé Heloise! Jag tänker själv att om jag åtminstone kan få göra EN sak på jobbet som jag kan göra bra och få självkänsla av så klarar jag det tråkiga med, annars ska jag gå en distanskurs på halvtid och få självkänsla på det sättet. Det viktiga är att självkänslan inte försvinner helt.

TS. Om du klarar av att bita ihop (vet att det är jättejobbigt) kan du se varje månad efter lön hur mycket närmare målet du kommit = hur mycket pengar som trillat in på resekontot.

Jag pendlade 1 timme med buss till jobbet på min tidigare arbetsplats. Eftersom jag började 7 fick jag åka hemifrån strax innan klockan 6. Då passade jag på att läsa tidningen, läser man hela tar det nästan en timme. När jag åkte hem somnade jag oftast, men då var jag å andra sidan pigg när jag kom hem. Ett tag läste jag böcker på vägen hem och jag funderade på att passa på att plugga lite spanska också på hemresan, men det blev aldrig av.

I somras läste jag "Mina drömmars stad" av Fogelström. Herregud vad jag kände mig rik efter det!

På den tiden tänkte man inte ens i banor av "trivas på jobbet". Det viktiga var att man hade ett. Det näst viktiga var att man hade någonstans att bo i bostadsbristens Stockholm = om man hade tur fick man hyra en del i ett rum, där redan 4-5 andra personer bodde. Fanns golvyta så fanns sovplats.

Där låg jag och läste om allt elände samtidigt som jag åt dyr och lyxig choklad, väntade på att diskmaskinen skulle bli klar eller att maten skulle bli klar i ugnen.

Ibland lyckas jag påminna mig själv om det.

Jag kunde haft ett bättre jobb och jag tycker att jag borde ha det så som jag kämpat för att nå dit alla år, men jag har ett och det är inget dåligt jobb. Det är jättestressigt, men inte tungt och jag får nästan jobba med det jag är utbildad till. Jag får en hyfsat bra lön som gör att jag kan få en rik fritid.

Men det är klart. Jag är nästan 40 och hade trott att jag skulle kommit längre på karriärstegen än jag gjort. Jag verkar ha nått ett tak. Jag har stått och stampat på samma fläck i 5 år minst.

TS. Jag håller tummarna för att du ska klara av att stanna på det jobb du har så länge det är nödvändigt. Jag håller samtidigt tummarna för att det dyker upp något annat jobb!

I stället för Londonresan kanske ni kan gå ut och äta på en trevlig restaurang, eller något annat som ni tycker om.

Förra året hade jag och min kille tänkt åka på en resa tillsammans, men vi hade inte råd. I stället bokade vi bord på en fin resturang och beställde deras avsmakningsmeny (vi är båda väldigt matintresserade). Det var vansinningt dyrt, men ändå betydligt billigare än resan. Vi blev behandlade som kungligheter hela kvällen och det var samtidigt väldigt romantiskt.

Det blev en riktig ljusglimt i mitt liv och jag minns fortfarande känslan.

Nej, man ska inte stanna på ett jobb där man inte trivs, men man ska inte säga upp sig förrän man har ett annat jobb att gå till. Fram tills dess får man göra allt man kan för att ändå stå ut.

Jag tycker att 'passionsblomman' har bra tips. Se till att ha små saker att se fram emot: "Nu är det snart lunch", efter lunchen: "Nu har halva dagen gått!", "När jag kommer hem ska jag ta ett lyxigt bad" osv

Jag förstår att man måste komma bort ibland. En väninna till mig, som inte reser så mycket just på grund av ekonomin åkte till Stockholm en helg med sin man. Bara att bo på ett trevligt hotell med badkar (de har bara dusch hemma), slippa bädda, få en skön sovmorgon och sedan en maffig frukostbuffé var lyx för henne. Jag minns inte om de passade på att gå på teater eller konsert när de var där, men trevligt hade de och hon var som en ny människa när hon kom hem.