än vatten!!!
Min lillebror har precis skickat ett sms - 7 dgr efter OSA - och säger att dom kommer på cermonin men tänker inte vara med på vår fest.
Jag är arg, ledsen, besviken.... u name it!
Jag bokade en hel veckas semester på Cypern för att vara med på deras välsignelse där på en klippa för 1 år sedan. Jag är gudmor på hans fråga till hans tvååriga dotter!
Jag förstår inget alls!!! Var bara tvungen å "kräkas" lite!!!!
Ja... ingen förklaring.. men även om han inte sagt någe till mig så vet jag att det har knorrats i leden om att vi önksat att barn ska lämnas hemma. Vi har inga egna och vill ha ett kalas med vuxna. Det är ju dessutom nyår... Inte julafton vi gifter oss på.
Känns å tråkigt när alla våra vänner har tackat ja och hittat barnvakt. Några som åker från Umeå och England - lämnar sina barn för att gå oss till mötes i vår önskan.
Men att få lillebror - osm dessutom bor 3 mil bort att lämna bort sin 2 åring.... den gubben gick inte!
vad jag förstått på "rykten" av min övriga familj så handlar det om att vi valt barnfritt - och det är inte oki för honom för HAN kan inte tänka sig å lämna bort sin dotter till mormor en kväll.
Så tack för tipset om barnvakt - men tyvärr så hjälper inte det - det blir liksom en principfråga....
Enkelt hade det varit om jag kunde säga "klart ni får ta med henne" - men var går gränser?! Jag har ytterligare ett gudbarn vars föräldrar lämnat bort sina barn för kvällen - samtidigt som ALLA våra vänner - 14 par har barn som lämnas bort.
JAg vet att detta ämne med barns medverkan och inte är kluvet - men vi har önskat ett barnfritt bröllop och en barnfri kväll - och då jag till så stor mån jag kan respekterar vad andra önskar på SIN stora dag - ska jag då inte få önska på min dag?
Visst - brodern min är stor nog att bestämma själv - men jag kan tycka att det är ett otroligt konstigt agerande att inte delta på sin systers fest - särskillt som vi bara är två syskon...
Tack för alla tankar och åsikter!!!
Såhär med lite distans till det hele så känner jag nog mest en sorg över att min bror - och hans fru för den delen - inte vill eller kan delta på vår stora dag.
Oaktat vad det beror på så kommer det nog kännas tomt - om än glädjande för alla andra som velat komma och fira vår dag med oss!
Jag har tagit beslutet att sluta vara storasyster för en gångs skull - och behandla honom som alla andra - dvs som en vuxen individ - och däremd respektera hans ståndpunkt och ställningstagande. Men det innebär också att han får ta konsekvenser såsom en vuxen å sin sida.
