Min partner ljuger, vad kan jag göra så han slutar?
[citat]
förvandlas jag till ett veritabelt oväder av Naturkatastrofmått som skulle få Gudrun och de andra brudarna att verka som en mild västanfläkt!
[/citat]
*skrattar åt passionsblommans inlägg* Härligt!
Som barn och även "yngre vuxen" ljög jag mycket om stort och smått. Allt ifån att jag hade egen häst till att jag hade gjort läxorna till att någon i min närhet dött... Jag vet inte varför och har inte försökt analysera sönder det hela heller (även om tanken har slagit mig). Jag misstänker att en del grundar sig i att jag hade livlig fantasi och tyckte att min tillvaro inte var den mest spännande. Till saken hör att denna fula ovana har hängt med upp i åldrarna men nu är jag ju medveten om den och kan därför oftast behärska mig och stoppa grodan innan den hoppar ut. De gånger som jag faktiskt levererar en lögn har jag lärt mig att erkänna vaninnigt snabbt, för då är det inget problem. (förutsatt att det inte är en vit liten rackare tex - ja älskling, jag har diskat. *lägger på telefonen och rusar till köket innan han kommer hem*)
Efter detta långa utlägg och erkännande om mitt liv tänkte jag komma till poängen - det finns hjälp! :)
Kognitiv psykologi rekomenderar jag å de varmaste. Både jag och sambon går till "hjärnskrynkalare" med jämna mellanrum och det är härligt! För din sambo tror jag att detta skulle vara en bra lösning för ofta går man tillbaka och söker svaret på "varför" i vardagen, sitt eget och andras beteende. Jag tror inte han kan bryta mönstret själv, hur mycket han än vill. :/
Det blev ju en halv uppsats detta, men vill du ha mer info om beteende terapi så hojta till.
Och stå på dig!