Min partner ljuger, vad kan jag göra så han slutar?

Jag har själv varit där, så kanske kan jag ge en blid från andra sidan.

När jag var yngre(tonåren) ljög jag jättemycket om allt och inget för att få mig själv att framstå som bättre, roligare, smartare, populärare med mera. Jag hade enormt dålig självkänsla och hade under mellanstadiet varit mobbad och sedan på högstadiet om inte mobbad så var jag aldrig poppis utan kännde jämt att jag var tvungen till att vinna andras gunst för att få vara med dem. Jag kännde att jag behövde upprätthålla en tillräckligt bra nivå av att vara spännande, rolig, smart osv för att de skulle vilja vara med mig. För jag trodde att om jag bara var mig själv, då skulle jag aldrig få någon som tyckte om mig, varken som vän eller flickvän.

Idag har jag slutat att ljuga medvetet, men jag får jobba på det. Jag har fortfarande en dålig självkänsla och jag vill så desperat gärna att folk ska tycka om mig. Att man tycker jag är trevlig och rolig att vara med. Jag vill få känna att jag är poppis. Jag har inte kommit längre känslomässigt på den punkten är att jag fortfarande är 14 år och vill passa in. Vill få vara med andra. Vill få vara en som blir vald. Så det här är något jag får jobba med hela tiden. Jag får passa mig för att inte skrava till eller överdriva något som får mig att framstå som roligare, trevligare, duktigare, smartare eller vad det nu är. För det är så lätt. Jag levde med det i så många år. Men jag vill vara mig själv. Jag vill bli omtyckt för den jag är. För det finns igen bättre känsla än att ha en vän eller partner som älskar en med ens fel och brister och veta att de vet hur jag är, när jag är glad och trevlig och med alla mina brister också. Så det är värt att jobba med mig själv och min självkänsla och behovet av att få bli vald och omtyckt så jag inte ljuger för andra.

Så ja, en del känner att det måste ljuga för att någon ska vilja vara med dem, det kan vara en förklaring till hans smålögner som du beskrev. För man förstår inte, eller tänker inte på hur det påverkar andra när man lever mitt uppe i det. Jag skulle väl dock inte säga att det är förklaringen på de större lögnerna som att ljuga dig rätt upp i ansiktet om porrsurfning och sedan minuten senare bli ertappad, men det är lätt att när man har börjat ljuga på det där sättet så vet man inget annat sätt. Man litar inte på andra människor och deras reaktioner. Så man ljuger hellre för att då känner man att man har kontroll.

Jag skulle föreslå samtalsterapi. Enskilda för er båda och gemensam. Ni måste hitta ett gemensamt sätt att hantera det här på. Han måste vilja ändra på sig och vilja få hjälp att se sina mönster och förstå dem och hitta redskapen för att bryta dem. Och jag tror att du måste få hjälp med hur ni ska gå vidare. Hur bygger man upp en tillit igen när man fått den raserad. Och så tillsammans få hjälp att prata om det här.

Visst finns det hopp! Men det kräver en hel del, av er båda skulle jag tro. Jag tycker verkligen att ni ska söka hjälp båda två. Att han behöver det är uppenbart. Har man levt på det här sättet är det inget man löser själv över natten. Jag har kommit långt, men jag behöver fortfarande reda ut vissa saker så att jag förstår varför. Jag håller inte på och ljuger som jag gjorde förr, jag kan kontrollera det och jag vet till stor del varför, men det finns bitar av mig och min bakgrund som jag behöver förstå bättre.

Sedan tror jag att du behöver hjälp med att bearbeta det här. Vänner är bra, att skriva av sig på nätet och få reflektioner är också bra, men jag tror att det är bra att få hjälp av ett proffs. Att bygga upp tillit till sin partner är inte det lättaste och att stötta något som försöker komma underfund med sig själv kan vara jobbigt. Och jag tror att det kan vara bra att gå tillsammans också för det här kommer säkert att påverka erat förhållande. När en partner börjar med en process som din partner kommer att göra (för du måste ju ändå utgå från att han menar allvar, det är ju en del i förtroendebyggandet) så påverkar det nog oavsett hur det går. Och då är det nog bra att ha möjlighet att bearbeta det tillsammans. Det är ju inte som att ni behöver springa på gemensam parterapi en gång i veckan, men bortse inte från det i helheten. Det är inte bara han som ska läka och hitta sig själv, ni som par behöver läka och hitta hur ni är som par när han hittar sig själv.

Lycka till!