Porrsurfande

Stackars dig, jag är rädd för att ni inte kommer att klara en framtid tillsammans. Jag tror din partner har en förvrängd syn på verkligheten och han verkar ju inte kunna kompromissa alls med vad du vill. Om han inte kan förstå ett nej eller ta sig tid att ta reda på vad du känner och vill så förtjänar han inte dig. Han kommer inte att ändra sig. Du vill inte ha det som du har det nu för allt framtid.Porrtjejer är ju inte verkliga och har inget med det verkliga livet att göra och han verkar ha stora problem som inte förstår det. Själv är jag kille och har inget porrintresse (tro det eller ej eller hur?), visst är tjejerna läckra, men allvarligt talat, det är film och inte verklighet. Man måste kunna skilja på de två. Du är på riktigt och däför mycket viktigare och vackrare på alla sätt och vis. Det är inget fel på dig, kom ihåg det! Jag hoppas du har ork att lämna denna man och hitta dig själv igen och tids nog någon som accepterar dig för den du är. /M

Tack för att ni visar att det finns så många där ute som bryr sig :)Jag har funderat och funderat, helt klart måste jag jobba med min självkänsla och få upp mitt självförtroende..Annars kan detta aldrig sluta lyckligt.Ni är så himla duktiga på att skriva allihopa och ni har stärkt mig enormt mycket. Jag ska börja se till mina egna behov och göra det som gör mig lycklig, istället för att hela tiden ställa upp på saker som jag egentlgen inte vill.Man lever ju bara en gång och ingen annan än en själv kan ju leva livet åt en, så varför inte göra det mesta och bästa utav det? Dagarna som varit kommer ju aldrig tillbaka och hör till det förflutna.. Ni har fått mig att tänka om.. Jag vill leva lycklig och det är bara jag som kan se till att mitt liv ska bli så som jag önskar.Det är svårt att hela tiden tänka så, men det är säkerligen värt det.. Vem vill lida och leva i ett evigt mörker?Jag ska försöka en sista gång att tala om för min kille hur det är jag verkligen känner..Jag vet att jag skrivit att jag är så himla rädd för att han ska lämna mig eller tycka mindre om mig.. men.. om han varken vill lyssnar eller bryr sig om mina känslor, eller respektera mig för den jag är, så behöver jag väl egentligen inte vara rädd för detta eftersom jag då skulle klara mig bättre utan honom?..Jag vet inte var den rädslan kommer ifrån, varför är man rädd för att bli lämnad även om den som lämnar en egentligen inte bryr sig? Jag kan ju knappast få det sämre av att börja må bättre igen eller bli bättre behandlad?I början av vårat förhållande visste jag vem jag var men någonstans på vägen tappade jag bort mig själv..Jag vill vara den personen igen, jag vill börja tro på en framtid och ha tillbaka mina drömmar...(Vi har varit tillsammans 4 1/2 år).Jag måste ändra på mitt beteende till min fördel.Istället för att stänga in mig så måste jag börja öppna mig.Jag vill träna yoga och börja rida, jag har tidigare inte gjort det då min kille tyckte det var slöseri med pengar.. Men jag har börjat inse att han inte har rätt i det eftersom detta är det jag blir glad och mår bra av.Jag måste börja hitta tillbaka till det jag tycker om att göra och det som jag tycker är värt att göra då livet inte är evigt."hur ska man kunna veta vars man ska om man inte vet var man är?"Jag måste börja ta reda på var jag är och var jag står, och ni här på Bröllpstorget har gett mig en liten spark i rätt riktning :)Tack ska ni ha!