Kokosen - Hahah 
ja sedär vad olika man kan tycka baserat på samma text 
men visst är det härligt m barn!! jag ville inte ens ha några när jag växte upp o fick en chock när jag blev gravid m stora tjejen - men idag så kan jag itne tänka mig ett liv utan barn - lustigt det där hur man förändras o anpassar sig till livets olika skeden.
appropå morsa på stan så ska jag köra min första FÖRÄLDRAVANDRING om några veckor - nu e det dags! man börjar vandra när barnen går i 6:an och så får man vara m sålänge man vill men det brukar var tom 9:an.
änsålänge är det bara fredagar och man går bara 1-2 gånger per termin för det finns så många som vandrar efter Richardofallet. ma har kontakt m såväl polis som fältassistenter och de som är vana säger att man får en oerhörd insikt i hur det är att vara tonåring idag. Tydligen är den insikten inte helt angenäm men ack så viktig!
Vi träffas i Fältan kl 9 o slutar vid samma plats kl 01 och då har man knatat hela östermalm runt några varv.
jag ser fram emot detta även om jag är lite nervös för allt jag kommer att få reda på ang tonårslivet.
Så här är det ang blodgrupperna
Givaren
har
blodgrupp
Mottagaren
måste ha
blodgrupp
A - A eller AB
O - A, B, O eller AB
B - B eller AB
AB - AB
Följande kombinationer
gäller för Rh-systemet:
RhD+ - RhD+
RhD- - RhD- och RhD+
Om man ser från blodmottagarens sida blir dock kombinationerna annorlunda:
Mottagaren har blodgrupp Givaren
måste ha blodgrupp
A -A eller O
O -O
B -B eller O
AB -A, B, O eller AB
Hej tjejer!
nu har jag varit på intervju och ska gå o äta lunch - återkommer m rapport!
föresten så är jag o Telis helt lika när det gäller kvitton!
har galet mkt att göra men skriver några rader (har förresten läst massor av leksaks tips - super! har helt glömt bort vad de små vill ha men blev nu påmind om allt! ja spisar e ju en hit, o alla dessa serviser o sånt som man har till! stora tjejen älskade att stryka från ca 2-3års ålder så då blev det strykbräda o stykjärn innan dess så skulle man bära allt i väskor eller dra i vagnar.
Mathlida älskar böcker o har så gjort sen dag ett - hon blir jätteglad såfort goboken paketet kommer, kommer krypandes o sätter sig direkt i knät och ska öppna - jättekul!
intervjun då? jo den gick bra. jag var inte ett dugg nervös utan det gick över igårkväll då jag skrev ihop ett, i mina ögon, juste cv (som de sen inte frågade efter!). Vi pratade i ca 1,5 timmar och de sa att om jag är tillräcklgit intressant så blir det en andra intervju m dem i slutet av nästa vecka ev början veckan därpå. De har några till att intervjua men de verkade över lag mkt nöjda m mig - framförallt den högre chefen, hon o jag klickade direkt. Den närmaste chefen däremot kände jag inte igen mig i riktigt men hon var o andra sidan tyst o iaktog mest processen - antar att det var hennes roll under intervjun?! intressant upplevelse om inte annat och de skrattade båda gott åt att jag kommer att ha en 2-årign och en 14-årign samtidigt (de värsta trotsperioderna i ett barns liv) och de undrade om jag hade ngn tanke bakom det de menade båda på att trots som trots så varför inte köra på, haha.
tack för alla tumhållningar o lyckönskningar! de gjorde säkert susen! nu är det bara o vänta i en dryg vecka till nästa besked..
Herregud nu kan jag ju inte jobba alls de närmaste dagarna - jag måste ju hålla tummarna och öppna alla champagneflaskor när vi har en superduper trådfest för att fira alla plus!
jag förstår tänket - varför skulle det gå denna gång när det inte gått tidigare? ja varför? det e ju det man inte vet, varje gång är ju unik och det räcker ju m en gång för att det ska bli ngt (teoretiskt nu mina damer)
som sagt här håller jag tummar o tår!
Jag har ingen motivation...sitter o surfar och snackar m allt o alla - vätnar på lunchen som vi går till 10.45 och sen ska jag väl ta tag i allt - har så grymt mkt att göra o har det varje årskifte. om jag desutom får vara kvar eller får frivillighetserbjudandeet så blir jag kvar till 31/12 och då är det upp till bevis om jag har klarat av mina mål eller ej! om jag hamnar i resursen så är sista arbetsdagen den 8 dec (i praktiken den 5) så då bryr jag mig inte - men det vet jag ju inte förrän tidigast 1 senast 3 december...
jag gillar inte att inte ha kontroll! man väntar o väntar men vet inte på vad! har ansökt om ett annat arbete igårkväll, ett arbete som jag gärna vill ha men som är lägre betalt hur jag än kommer att lyckas m ev löneförhandling (statligt) dock vet jag att jag har stora chanser till att få detta jobb då de olika cheferna för de resp avdelningarna har varit i kontakt m mig och bett mig inkomma m en ansökan då de tycker att min profil passar bra.
usch vad kluven jag är!och i dessa tider vågar man inte var för stursk - vem vet, det kanske finns 1000 personer som mig som söker samma jobb??
luterala fasen KAN variera även om det är mkt ovanligt. oftast har man en konstant längd på den (10-16 dagar är vanligt om än kanske 95% har 14dgr)men vissa männsikor har sådan rubbningar att den ändras gång till en annan och det vet man är en fösvårande orsak till att bli gravid.
jag har en i bekantskapskretsen som har så mkt som 18dgr i den luterala fasen - det är medicinskt konstaterat och hon kan inte bli gravid. de har gjort all m hormoner osv men det fungerar inte. idag har hon dessutom åldern emot sig samt är singel men under 10 års tid försökte hon och hennes sambo m allt(vad jag har fått berättat för mig - kände inte henne då) sen om det är luterala fasen eller andra anledningar till deras barnlöshet vet jag inte.
Om jag blir gravid ngn mer gång ja då kommer jag def att iaf göra KUB, o kanske sen beroende på siffrorna o min egna ålder osv även göra ett FVP så jag inte vill föda ett gravt handikappat barn.
Ska jag vara riktigt ärlig så känner jag mig inte redo för ett DS barn heller även om besked om det inte nödvändigtvis behöver leda till abort. Familjen får avgöra där, är det mkt m befintliga barn så kan ett gravt handikappat barn (såväl mentalt som fysikt) göra familjesituationen ohållbar och det är inte rätt mot de barnen som finns. Det är hårda påfrestningar för en familj att få handkippat barn oavsett grad. nu pratar inte jag om barn som föds utan en arm eller ngt sådant utan om barn som behöver hjälp för att överleva eller som är så pass mentalt handikappade att de inte ngnsin klarar sig själv i livet utan du måste även som 70-åring tvätta deraskläder, mata dem osv osv.
på min avdelning har vi två som har fått DS barn. den ena har en lätt Ds och bor själv, har jobb (samhall) och pojkvän (också han DS) det enda problemet där är att hon vil ha barn och det vill inte föräldrarna. Den andra tjejen flyttade till ett special vårdhem vid 23 års ålder då det inte gick längre. Hon har ingen koll på ngt, har en intelligenskvot som en sent utvecklad 5-åring och är därmed en fara för sig själv. hennes föräldrar säger att hade de vetat att hon hade DS hade de gjort abort på en gång för de här åren har varit lite av en mardröm. de andra syskonen känner sig osidosatta, en gjorde revolt och hamnade i fel kretsar o sitter nu inne på 10 år... maken var otrogen o vilel separera då han inte fick ngn som helst egen tid m sin fru under 10 års tid osv osv. idag är det bra men det har varit väldigt jobbigt.
jag beundrar de människor som aktivt väljer att behålla gravt handikappde barn. min svägerska arbetar m trisomi 13 och 18 barn och hon säger att det är förvånatsvärt många som visste att barnet var så skadat och ändå inte valde abort utan de kämpar på under de få åren dessa barn lever. men det e ju så tungt.
JAg kan ärligt säga att jag inte skulle vara en av dem mammorna.
Page - jag håller tummarna för maken och dig också! hoppas du inte blev smittad m ngt nu när du var här i sthlm? kan tänka mig att du spridade dig för fultl när du kom hem.
Cissi - vad skönt att Viktor mår så pass mkt bättre - det e ju så hemskt när de blir sådär dåliga! minns när min stora tjej dagen före nyårsafton 1996 (10,5 mån) fick dubbelsidig Öroninflammation och halsfluss! Det var hemskt och jag tyckte så synd om henne när hon grät och höll sig för öronen. Öroninflammationen blir ju värre när de gråter så det blir en hemsk spiral. Dock hjälpte penicillinen bra och redan dagen därpå kröp hon omkring glatt och kunde äta lite ? dock inte suga då det gjorde ont i öronen.
jättebra att de kollar upp allt ordentligt, ni gick till en barnläkare va? Det brukar vara bäst så då de jobbar på ett helt annat sätt än allmänläkare. vi har alltid gått till barnläkare m stora tjejen, kommer man bara in i rullarna kan man söka för allt o få bra tider. Det är först nu som det blir allmän läkare om det blir ngt.
